Wilmer X på Gröna Lund


Profets Roger Karlsson återlever minnen med ett 40-årigt band, Wilmer X, när dessa uppträdde på Gröna Lund en blåsig afton i september.

Senast jag var på Gröna Lund var det också ett hedersuppdrag för Profets räkning. Den 30 september 2016 så såg jag Madness lira på Stora scenen, det årets sista live-spelning på Grönan.
        Den 20 september i år tog jag med min gamla vapendragare Peter för att se de 40-årsjubilerande Wilmer X lira på Stora scen på Gröna Lund i Stockholm. Det var ju rätt passande då han var med senast jag såg bandet. Då, för många år sedan, när Peter och jag var unga och vackra (kan ha varit år 2000, DNs recensent beskrev då spelningen med orden »Legobitsboogie« och »variationslös«), så spelade Wilmer X på Münchenbryggeriet. Jag har en vag minnesbild att vi såg Wilmer X lira under Vattenfestivalen i Stockholm ytterligare några år tidigare.
        Jag hade under ungdomens glada dagar några kompisar (bland andra Peter) som mer än gärna lyssnade på Wilmer X. Jag hade själv inte riktigt hittat dit förrän jag såg videon till låten »Teknikens under«. Initialt var det inte så mycket musiken jag fastnade för utan en sekvens i videon där en hel ginflaska används som bottleneck.

Sedan dess har jag följt bandet, och även sångaren Nisse Hellbergs soloäventyr, plus plattan med Peps Persson.
        Långt ifrån allt de spelat in har enligt mig varit ens bra, men några låtar passar in på min personliga favoritlista. Dock inte gruppens stora svensk topp-hit »Vem får nu se alla tårar«, som ligger på den i övrigt lysande plattan »Mambo feber«.
        Onekligen fanns det låtar som jag förväntade mig, hoppades på, att de skulle spelas under denna kalla och blåsiga torsdagskväll på Gröna Lund. Som vanligt infrias inte alltid alla förväntningar, varken gällande låtval eller kvalitet på uppträdandet.
        De kör igång på utsatt tid, klockan åtta, med den klassiska »Hon är ihop med en insekt«. Mycket bra öppningsnummer som omgående får igång publiken (inklusive två gamla livdragoner). De följande fyra-fem spåren tappar dock en del fart, även om ljudet är bra så är det en sak jag reagerar på. Jalle blåser intensivt i sitt munspel men ljudet når i alla fall inte hela vägen ut till mina känsliga öron utan drunknar nästan i ljudbilden.
        Precis som väntat så är det bredbent stabil rockabilly-boogie-pop, där många låtar försvinner ut nästintill obemärkta. Nisse och Janne Lindén skramlar med sina gitarrer, Jalle tutar på med trynorgel (ibland hör jag honom faktiskt), Sticky bankar på sina trummor och Holst bas joggar på i bakvattnet.
        Den enda egentliga överraskningen är väl att när jag tillfälligt lämnar publikhavet, för att uppsöka toaletten, så spelar bandet »….alla tårar« och inne på toaletten så är ljudet förvånansvärt bra och jag diggar nästan med i den såsiga refrängen.
        Jag vet inte om det var den sköna känslan att ha fått tömma blåsan som gjorde att jag uppskattade de fyra sista låtarna mer än de tolv första… »Teknikens under« gör mig glad och »Spela under hot” skapar tillräckligt med publiktryck för att klappa in bandet för ett extranummer. Det blir den punkigt röjiga »Kör dej död« som avslutar kvällen.
        Bland de låtar jag saknar allra mest finns framför allt några spår från Mambo Feber, »Sex kvinnor på ett tåg«, »Har du sett min ängel?«, »Inget alibi« och »Perssons gård« men den sistnämnda funkar ju inte utan Peps Persson!

Lägg till deras version av Peps »Falsk matematik«, eller varför inte »Där Mississippi flyter fram«, givetvis borde »Ah du, hur fan ser du ut?« och kanske Cornelis-covern »Hopplös Blues«, då hade låtlistan nästintill varit perfekt!
        Det känns lite udda när en av de låtar som jag normalt sett tycker allra minst om i gruppens katalog upplevs som en av de bättre i kvällens uppträdande. Trots allt ångrar jag inte mitt beslut att besöka Gröna Lund för att Wilmer X spela. Gubbarna (både i bandet och i publiken) är ju ålderstigna och det lär väl inte nödvändigtvis bli så många fler live-framträdanden. Det var en hyfsat välbesökt spelning, rätt hög genomsnittsålder och en viss övertalighet vad gäller män.
        Jag var inför konserten lite orolig att de starka vindarna skulle inverka negativt på ljudet, men jag upplever inget sånt, snarare att vinden mojnade under kvällen. Ljudet funkar över förväntan för min del, inte bara inne på toaletten.
        Vid sidan om det musikaliska så vill jag som ölnörd passa på att kommentera utbudet av just öl på detta tivoli-område. Den tyskinspirerade och Paulaner-sponsrade ölstugan som vanligtvis serverar både öl och mat med tysk inriktning var denna kväll stängd (hela det området är under ombyggnad, dock inte själva stugan). Nu besökte vi två av områdets whisky-barer, Tullamore och Grant, och där serveras Heineken och Brutal Brewing. Vi drack Hoppy Saison från Brutal, en rätt ok öl även om Saison kanske inte är riktigt rätt stiltyp.
        Efter konserten tog vi färjan över till Gamla Stan för ett premiärbesök i Bakfickan hos Zum Franziskaner, där urvalet av öl var avsevärt bättre!

SETLIST med start klockan 20.02 ca
1. Hon är ihop med en insekt
2. Jag flippar ut
3. Om en hund mådde så här
4. Möt mig i din djungel
5. Jag är bara lycklig när jag dricker
6. Söt sak
7. Slaget om en flickas hjärta
8. Den fria världen
9. Stackars Valentin
10. Primitiv
11. Blod eller guld
12. Ett och ett är två
13. Vem får nu se alla tårar?
14. För dum för pop
15. Teknikens under
16. Spela under hot (INROP)
17. Kör dej död
SLUT ca 21.20

22 September 2018