Windy Isle Igen, Del I

Niclas Edhenholm och Filip Lindström i dubbelintervju


Under sensommaren möttes Profets Chefsideolog Filip Lindström och Profetvännen Niclas Edhenholm i Bergianska trädgården för att diskutera sina respektive konstnärliga flaggskepp: Profet Musik och Windy Isle. Detta är den första delen av samtalet då Niclas frågar ut Filip Lindström om hans bläckfiskartade kulturmagasin Profet Musik. Närvarande på plats med kamera i hand var Joacim »Jorba« Nilsson.

Chefsideolog Filip Lindström och Niclas Edhenholm. Foto: Joacim »Jorba« Nilsson



Niclas Edhenholm: »Det som slår mig först när jag tänker på Profet är den enorma kvantitet av artiklar och texter som publiceras. Det är huvudsakligen du som författar dessa, även om det finns andra skribenter som också bidrar men likväl är du ansvarig utgivare och kontrollerar flödet av material. Är kvantitet ett värdeord för dig och Profet?«

Filip Lindström: »Absolut, sen så kan man väl fråga sig vad för slags kvantitet det ska vara. Om det ska vara ett högt antal utgivna artiklar eller om det ska handla om, som jag snarare tänker, ett högt antal ämnen. Det som jag ofta har fångats av i annan popjournalistik är att man ska kunna finna ett nytt ämne som man inte har någon relation till alls genom en plattform där man ändå vet att det kommer skrivas om på ett kvalitativt sätt och därför kan man lära sig något nytt. Där kommer kvantiteten in, genom en bredd i ämnen.«

NE: »Så som jag har förstått det innan så definierar du i någon mån Profet som ett kulturmagasin. Skulle du säga att kultur är det centrala begreppet som du sen rör dig utifrån för att hitta nya ämnen eller finns det något annat där?«

FL: »Ja, jag funderade på det på vägen hit. Kom att tänka på det av någon anledning. Jag vill att Profet ska vara en musiktidning som försöker vara någonting annat istället för en allehanda, vilket det nästan kan tänkas vara eftersom omfånget av ämnen blivit så brett. I grund och botten så ska det vara en slags kulturtidskrift med inbyggd identitetskris.«

NE: »Ja, jag tänkte på det när jag blickade lite över hemsidan och hittade texter om allt från musik till matlagning och sport. Det kändes nästan som en bläckfisk som försöker nå så många vrår som möjligt med flera armar. Men då är det ganska utstuderat ändå?«

FL: »Ja, det är så jag vill ha det. Som jag ofta brukar säga så handlar det mycket om att jag ska underhålla mig själv. I grund och botten så började jag med allt det här för att underhålla mig själv genom skrivandet. När jag sen kände mig trygg i ett sätt att utrycka mig så behövde jag leta efter nya sätt att utmana mig själv, till exempel nya ämnesområden eller sätt att skriva på, för att inte stagnera.«

NE: »Hur är känslan för ett ’Jag’ i din litterära produktion? När du prövar att skriva om olika ämnen, allt från musik till sport och matlagning, är ditt egna perspektiv det som knyter ihop det?«

FL: »Ja. Det tror jag inte att någon riktigt kan komma ifrån.«

NE: »Känner du att du medvetet vill distansera ditt ’jag’ eller tvärtom försöka hålla det synligt och nära? Är jaget det du utgår från i dina texter?’

FL: »Definitivt. Det är väl texterna i sig som får undersöka varför det måste vara just så. Efter mina tre år av skrivande med Profet så har jag kommit underfund med att detta framträdande jag i mina texter kanske handlar om att jag inte tar eller har tagit lika mycket plats i vanliga livet. Därför har förmodligen denna form av skrivande varit lockande. Sen har jag också tidigt inspirerats av andra skribenter som varit väldigt självcentrerade vilket förmodligen haft en påverkan.«

NE: »Har du några exempel?«

FL: »Främst Andres Lokko, där jag känner att elitism och egoism är något centralt i hans texter och detta har varit väldigt attraktivt för mig. Just i den kulturen där han blev kung så fungerade det så väl med att han satte sig över läsaren eller någon annan i sina texter. För mig så kanske det handlade om att jag själv inte vågade ta så mycket plats och det kändes spännande när någon annan gjorde det i text. Jag försökte detta själv när jag började skriva men landade sedan i att det snarare handlar om en undersökning av mig själv då jag använder andras verk som en genväg för att komma fram till något om mig själv.«

NE: »Kan du berätta lite om ursprungstanken med Profet? Fanns det en vision?«

FL: »Det är ganska enkelt egentligen. Det var en slags motreaktion efter att jag hade skrivit för andra bloggar och liknande publikationer. När jag skrev något som verkligen helt och hållet var jag, en klassisk Profettext som kan bli hur lång som helst och ta flera omvägar inom det bestämda ämnet, så fick jag ofta kritik av redaktörer, vilket jag förstår, men det visade att det jag vill göra inte riktigt passade in i den miljö jag verkade inom. Därför kände jag mig ofta fast i de situationerna och ville hellre göra något som kändes mer i linje med min egen vision. Så då startade jag Profet för att ha någonstans att publicera dessa längre texter. På sikt avvecklade jag mina samarbeten med andra publikationer och även om det kanske går mätbart bättre för dem så är jag väldigt nöjd och stolt över mitt arbete med Profet.«

NE: »När du bestämde dig för det, var det en ’fuck it nu lägger jag ner bandet’ och så körde du in i kaklet, eller skedde det successivt?

FL: »Jag önskar att det var massa fingrar som flög och sen så körde jag min egen grej bara. Men, det var en mer successiv övergång som kanske tog ett och ett halvt år.«

NE: »Finns det någon doldis bakom Profet? Någon som håller i trådarna eller agerar hemligt bollplank?«

FL: »Länge har det varit David Hägestam, det var faktiskt han som sa åt mig på skarpen, efter att jag gnällt för länge över långsamma redaktörer och att jag inte fick skriva vad jag ville, att jag borde göra något eget. Utan honom hade Profet kanske inte funnits.«

NE: »Hur ser din arbetsprocess ut med Profet?«

FL: »Till en början såg processen ut på ett sätt, sen har jag systematiskt skjutit mig själv i fler och fler fötter under tiden när jag tagit mig an fler och fler saker, fler tentakler. Arbetsprocessen med Profet innebär ju inte bara att skriva utan vanligtvis så innehåller en vecka bokningar av intervjuer till att de sker, många timmar av skrivande men också att hålla kontakt med Profet MGMTs artister och att producera bildmaterial. Så det är ett väldigt omfattande arbete.«

NE: »Är det ett arbete som du har en ’nio till fem’-inställning gentemot eller är det hela tiden närvarande?«

FL: »Det är hela tiden närvarande, det kan vara mitt i natten eller tidigt på morgonen eller en sommarkväll som denna.«

NE: »Har du tagit semester från Profet än?«

FL: »Nej.«

Chefsideolog Filip Lindström och Niclas Edhenholm. Foto: Joacim »Jorba« Nilsson

NE: »Slutligen vill jag, då detta är den första intervjun som jag utför på någon annan, ta tillfället i akt och ställa dig det klassiska Bernard Pivot-frågeformuläret som gjordes populärt av James Lipton i ’Inside The Actors Studio’.«

NE: »Vilket är ditt favoritord?«

FL: »Kanske något som jag använder väldigt ofta. Kärlek.«

NE: »Vilket ord gillar du minst?«

FL: »Tvång.«

NE: »Vad tänder du på?«

FL: »Driv.«

NE: »Vad tänder du inte på?«

FL: »Överdriven passivitet.«

NE: »Vilket ljud eller oljud älskar du?«

FL: »Ljudet av Jorbas kamera.«

NE: »Vilket ljud eller oljud hatar du?«

FL: »Barnaskrik.«

NE: »Vilken profession skulle du vilja pröva på utöver din egen?«

FL: »Att på något sätt syssla med mode. Kanske skapa mode.«

NE: »Vilken profession skulle du inte vilja pröva på?«

FL: »Stå i någon slags kiosk på ett fotbollsfält i en förort.«

NE: »Om himlen existerar, vad vill du att Gud säger vid pärleporten när du väntar på att få komma in?

FL: »Du hade fel! Välkommen!«


Windy Isle släpper ny skiva 30 augusti, och firar detta i förväg 27 augusti på Obaren. Finn evenemang här.

»Windy Isle Igen, Del II«

20 Augusti 2019