Kärlek och Stöld

En Intervju med Teneriffa


Profets charterreporter Ronni Arturo besöker Teneriffa, åtminstone i sinnet, genom att tala med popgruppen Teneriffa i strikt numrerad frågeform. Det talas lån och stöld, dröm och verklighet, samt autencitet och framtid. Till råga på allt bidrar Chefsideolog Filip Lindström med bilder värdiga en röjig grisfest i månskenet.

Jag lyssnar till Teneriffa, en popgrupp mestadels från Umeå, baserad i Malmö (sluta gärna läsa här om det redan nu nämnts för många ortsnamn) och slås, som säkert många andra, av att mycket av det som hörs håller en hög verkshöjd, och att en del annat är friskt lånat. Som det ofta så flitigt påpekas är en av Sveriges allra största artister glad i lån och mer eller mindre diskret stöld, och ironiskt nog har Teneriffa lånat från denna artist när de sammanlappat spåret »Upp i en dröm« från den i stort fina skivan »Ekos röst«. Jag frågar Teneriffas grant mustaschprydde sångare (tillika gitarrist) Olle Mörkberg en drös uppstyltade frågor om ämnet, och än fler om helt annat. Det ni här kommer få läsa är alltså numrerade undringar och deras omedelbara svar, från ledaren av ett popband på väg uppåt. Oroa er inte om ni inte kan räkna, frågorna kommer nämligen i logisk ordning. Om ni inte kan läsa kan jag inte stå till tjänst.

»Autenticitet är ett ledord för oss«

- Olle Mörkberg

1. »Jag antar att ni har fått diverse åsikter givna till er angående vad ’Upp i en dröm’ liknar, med rätta då slängkyssarna som kastas riktas mot en individ som själv inte alls är rädd för att låna. Jag undrar därför om ni kan:

a) definiera var gränsen går mellan lån och stöld.«

»När jag var liten spelade jag upp en kassett med Juliana Hatfield för mina kompisar och sa att det var mitt och mammas band ’Cool mama’. Kanske gränsen går där någonstans. Eller så är gränsen lite som Sveriges. Den finns där, men den är diffus och synen på den vandrar snabbt från den ena diskursen till den andra. Öppna hjärtan, höga stängsel. Den flyter nog beroende av tid och opinion. Rent allmänt tycker jag inte att refererande popmusiker är de som ska sitta på de anklagades bänk i det här tjuvsamhället. Ryssland stal ju en halvö, det är riktigt grovt.«

b) formulera vad individen ni lånar ifrån har betytt för er.«

»Jag skulle inte säga att vi lånat något från individen, möjligen tre sekunder. Individen gör fantastisk musik, men är bara en av många människor jag drömt om. Om man inte har någonting behöver man sno allt. Om man har allt behöver man bara sno något riktigt fint. ’Upp i en dröm’ handlar bara om en förlorad kärlek och ett förlorat band. Det banala pop-pianot är bara ett resultat av att jag skrev låtar på piano just vid den tiden, utan att vara så bra.«

c) berätta om hur drömmen om Teneriffa såg ut från början, och hur ni först gick upp i den.«

»Drömmen om Teneriffa uppenbarade sig i en park i Lund. Jag fick ett Teneriffa-vykort skickat av min bror och tillika gitarrist. Senare samma kväll träffade jag August, trummis i vårt då namnlösa projekt. Allt det här var länge sen. Men jag minns vykortet, palmer på framsidan, nåt om bowling på baksidan. Drömmen började där.«

2. »Har denna dröm om Teneriffa förändrats?«

»Jo! Alla som har drömt vet att drömmar är besynnerliga. Jag skulle inte säga att Teneriffa blev en mardröm, men tangerade nog en sådan där dröm där man känner sig jagad men inte kan springa på grund av att allt går i slowmotion. Det kändes dystert ett tag. Sen började vi springa, springa av oss det gamla, typ Forrest Gump-springa. Vi har nog inte lika många följare som Gump, men vi springer.«

3. »Hur har Malmö påverkat Teneriffa?«

»Apropå lån och stöld kan jag nog säga att jag stulit och lånat det mesta från Malmö stad. I princip alla låtar på skivan utspelar sig i Malmö. Torgen, parkerna, barerna, lyorna.«

4. »Hade Teneriffa låtit likadant i Umeå?«

»Tror inte det. Jag föreställer mig att vi hade haft nåt slags post-Saidiwas-sound. Men rent fonetiskt tror jag att jag sjunger på umemål med suspekta sje-ljud.«

5. »Har ni varit på Teneriffa?«

b) Om ’ja’, vad tar ni med er därifrån?

»Ja, vi har varit där. Framförallt tar vi med oss merch. Handdukar, kapsylöppnare, tändare och kepsar. Autenticitet är ett ledord för oss. Vi tar också med varma vindar, Lemon gin och solnedgångar såklart!«

6. »Vilka är ledande i bandet? Varför och hur?«

»Jag skriver låtar på en nylonsträngad ¾-gitarr, sen arrar vi tillsammans i repan.«

7. »Slutligen, saxofonen spelar en stor roll på ’Ekos röst’, men den spelas inte av en fast medlem i bandet. Hur kommer det sig? Kan det komma att förändras?«

»Att saxofonen skulle få en stor plats på skivan var inte direkt planerat. Kärleken för saxofon har odlats från gymnasiets ’Street Legal’ genom Coltrane, Domnéus och inte minst Malmös internationella stjärna Ingela Brander. Vi sköt från höften när vi skulle spela in och fick kontakt med den eminente saxofonisten Andreas som repade med oss två gånger innan han gick in i studion och briljerade! I höst ska vi spela in en EP och jag hoppas verkligen att Andreas är peppad på att vara med. Teneriffa hjärta saxofon.«

Utöver Olle Mörkberg, som enligt tidigare utsago svarade på dessa frågor, består Teneriffa av dennes broder Max och Maja Johansson, som alla tre både sjunger och spelar gitarr, samt Kristoffer Jannas på bas, August Bondesson på trummor och Elias Kihlgren på piano. Detta glada gäng har tillsammans släppt »Ekos röst«, en skiva som helt klart är värd att lyssna på.

15 November 2018