Utforskandet av ljuset i tunneln, visuella wizards och bekräftelsebehov

Del II i en artikelserie om svartklubbskulturen


Profets serie om svartklubbar och de som är aktiva inom dess kultur fortsätter. Här, i del II, träffar Amanda Båmstedt den visuella jockeyn 22222, och Chefsideolog Filip Lindström bidrar med bildmaterial.

I del två av vår svartklubbsserie har vi nästlat oss in i Stockholms klubbkretsar och träffat en lite mer dold karaktär i svartklubbsdjungeln, nämligen en Visual Jockey. Med sin bas i Stockholm styr han såväl grafisk design som VJ-set med en omisskännlig och träffsäker fingertoppskänsla. Hans verk kännetecknas av minimalism, få färger och stora kontraster vilket får bilderna att etsa sig fast på näthinnan långt efter mötet med hans skapelser. Vår VJ och grafiska designer vill förbli relativt anonym, därför kommer han att kallas för 22222, som är ett av hans semi-alias, under resten av intervjun.
        Vårt samtal tar sitt avstamp i vad en Visual Jockey (även kallat VJ) gör, för det är trots allt inte alldeles för ofta en snubblar in på en klubb som gästas av just en sådan. 22222:s VJ-karriär är sprungen från hans bakgrund som grafisk designer, att det även har blivit VJ-verk har att göra med att han »ibland bara råkar snubbla på tangentbordet och göra något rörligt«.
        - En grafikers roll i musikaliska sammanhang är oftast att fånga eller framhäva känslan i det artisten tidigare gjort. Grafiker tolkar det som redan är sagt, via affischer och omslag. VJ:s håller en ständig konversation med artisten, istället för att bara upprepa det som artisten tidigare har uttryckt försöker vi att prata i samma takt som musiken och överskrika varandra tills ett gemensamt tonläge är funnet.
        En Visual Jockey förbereder med andra ord det grafiska materialet och mixar det på ett sätt som liknar det en DJ gör med musik. VJ:n läser av och försöker förutspå DJ:ens eller artistens nästa steg istället för att läsa av själva dansgolvet.
        22222:s egna verk är oftast väldigt minimalistiska, med en tydlig utgångspunkt, där få färger och stora kontraster tillåts tala för sig själv.
        - Det senaste året har jag nästan endast använt mig av svartvitt och mellan två till tre typsnitt. Jag använder mig oftast av internhumor, mörkare teman, chockerande bilder eller mina privata problem. Ibland kan det dyka upp ett motiv på min mormor, och ibland dyker det upp något baserat på ett anus (obs, ej mormors anus). Gott och blandat.

»Jag, som alla andra grafiker (ja, alla andra grafiker, mig kan ni inte lura) är uppmärksamhetskåt.«

22222 om sin självkännedom

Just fascinationen och dragningskraften mot det minimalistiska där paletten är begränsad till svart och vitt har sin grund i att 22222 tyckte om bära med sig ett ritblock när han var liten. Han berättar att han aldrig har haft någon lust att bära runt på en massa pennor, så det som fanns tillhands var oftast en svart tuschpenna. Att ha ett sådant enkelt verktygskit är något som har gett honom restriktioner i sitt skapande som tar sig uttryck i den stil som kommit att bli signifikant för just 22222:s kreationer, begränsningarna ger honom möjlighet att testa och pusha allt han kan och vet, för att varje gång försöka leverera något med en ny känsla.
        - Dessutom så är jag väldigt kreativt påverkad av staden som jag växte upp i; en post-kommunistisk stad i Östeuropa, där depressionen och fattigdom fortfarande hänger på mångas ansikten. Propaganda-flyers från lokala kyrkor i den nerpissade hissen på väg upp till mormor, xeroxkopierade mellanstadiedisko-affischer med clip art-illustrationer på glada hundar och diskokulor, miljonprogramshusen med enorma väggar, där den gråa nyansen börjat rinna ner i dess tonskala som får dom att se ut som att dom gråter, farfars frimärkssamling, gamla företagsstämplar. Allt detta är en känsla jag försöker att emulera i mitt arbete. Det börjar oftast med ett lager sorg som sedan täcks av löjliga illustrationer eller grova fraser, toppat med en känsla av ålder och slit.

»Tolkning av mormors hiss«, av Filip Lindström

Vad var det då som drog in 22222 i svartklubbsuniversumet med VJ-set som sträckte sig bortom gryningssolstrålarna? 22222 påtalar snabbt att han likt alla andra grafiker suktar efter uppmärksamhet, precis som det flesta människor mer eller mindre vill bli sedda.
        - Jag, som alla andra grafiker (ja, alla andra grafiker, mig kan ni inte lura) är uppmärksamhetskåt, och tyvärr har vi tydligen valt fel yrke för vår roll genererar inte så mycket igenkänning eller uppskattning som till exempel en en DJ eller artist gör. Scenabstinensen fick mig att bli mer intresserad av rörlig grafik, något levande och inte bara statiskt, något som folk kan dansa till. Det vore sjukt stelt att dansa till en JPG på ett omslag eller en annan statisk bild.
        Ändå är det inte allt för ofta en stöter på just VJ:s i klubbsammanhang, majoriteten av de vanliga 22.00–03.00-klubbarna tycks nästintill ha glömt bort deras existens eller lyckats missa alla VJ-talanger som finns därute. Vill en dansa till just något annat än statiska bilder eller tråkiga klubbtapeter är det oftast svartklubbar som gäller. 22222 är Stockholmsbaserad och jag försöker reda ut hur klubbkulturen mår i huvudstaden, han berättar att den för tillfället är lite rörig och att Stockholm försöker vara något som Stockholm inte är.
        - Då och då dyker det upp en klubb eller arrangör som försöker införa någon slags östeuropeisk känsla (av någon anledning), men efter en kort stund faller offer till dancehallkvällar som antagligen genererar mer pengar än deras monotona technokvällar och därav får en större bit av dansgolvstårtan. Jag tror att Stockholms scen är för influerad av andra, och försöker snarare att efterlikna andra länder än att skapa något eget. Vi borde anpassa vårt nattliv till den omgivningen vi befinner oss i. Svartklubbar börjar få en skoldisco-vibe blandad med byråkrati. Hur fint låter inte det? När det kommer till musiken och koncept så är det rätt fattigt med variation. Har man varit på en sådan fest, har man varit på alla. Jag väntar med spända nävar på någon vågad som räddar mina dammiga höfter från vilan.

22222, fångad på bild av Filip Lindström

Jag ber 22222 att tänka tillbaka på sitt allra första VJ-set, en kväll som tycks ha kännetecknats av slitna projektorer, för många öl och en och annan programkrasch.
        - Den första gången var på en krasslig projektor på en mindre svartis. Jag drack några för många öl och dansade med ballonger. Allting framfördes i ett program som heter Elektronika Live, ett VJ-program från det sena 90-talet, skiten kraschade 17 gånger under hela kvällen, men den dagen insåg jag även att en VJ har betydligt mycket mer utrymme att fucka upp sina sets än DJ:s. När musiken dör så slutar alla dansa, men när visuals slutar fungera så bryr ingen sig eller tror att det var med meningen.
        Men 22222 har inte bara minnen som kantats av Elektronika Live-program som slutar att fungera. Han berättar även om en kväll i en övergiven tågtunnel, något som tycks vara ett naturligt svartklubbstillhåll i de flesta storstäder. De hade satt upp en stor duk inne i tunneln och visualsen fick spela huvudrollen då de var nästintill den enda ljuskällan.
        – Uppmärksamheten drogs direkt endast dit och det ljudreaktiva setet som dansade i musikens takt fick mig att tänka att det var »ljuset i tunneln«. Totalt spirituell stund. Sedan somnade jag rakt på min dator av utmattning och öl/champagne-kombon runt kl 06.00, bredvid en förstärkare. Vaknade runt 8.30, halvdöv och stack till en kompis för en trevlig tolv timmars sömn på golvet.

»Ljuset i Tunneln«, av Filip Lindström

Jag ber slutligen 22222 att försöka kika in i kristallkulan och förutspå VJ:ns position i det framtida klubbuniversumet. 22222 berättar att han tror att VR, Virtual Reality, eller Virtuell Verklighet som det blir när en översätter det till svenska, kommer att bli nästa stora grej.
        – Det vore intressant med en silent-disco uppsättning där man slänger på VR-headset och hörlurar på folk som får gå loss i en annan dimension. Jag vill snart koka ihop någon installation med VR, så alla VR-nördar som läser detta - hit me up.

22222:s Instagram

1 December 2017