Låt Längtan Förgå

En Intervju med, och om, Surmland Sound Science

Piskan gäckar mer än moroten, och lidandet är den starkaste motorn. Profets Chefsideolog Filip Lindström träffar Fredrik Lundqvist, ledare i den experimentella musiklaborationen Surmland Sound Science, ett projekt som rest sig ur askan från en brinnande vänskap.

Mina geografikunskaper är på en amerikanskt låg nivå, så pass obefintliga att jag missat att jag levt hela mitt liv i Uppland, för att sedan bosätta mig i Södermanland i två månader. Nu är jag lyckligtvis tillbaka på rätt sida av landskapsgränsen, och allt är i sin ordning.
        Någon som har spenderat lejonparten av sina dagar i Södermanland är Fredrik Lundqvist, som tillverkar musik under namnet Surmland Sound Science. Han har visserligen bott i Stockholm, men bestämde sig efter en tid här att flytta tillbaka till Eskilstuna. Huvudstaden passar inte alla, men ändå finns en kollektiv längtan efter den i många småstadshjärtan. Mitt hjärta bultade för staden från och med tonåren, då det möjliggjordes att åka dit från förortstryggheten på egen hand. Sedan dess gäckade den knappa halvtimmen mellan Sollentuna och innerstan mig var dag, och jag höll mig hemifrån så gott jag kunde. Jag kände att jag behövde staden för att hålla min tankeverksamhet igång, den så kallade pulsen smittade därmed av sig på mina egna hjärtslag. Det kan hända att själva resan och dess uppbyggda längtan var en del av det som kickade igång min juvenila hjärnkapacitet, något som kanske svalnat nu när jag faktiskt bosatt mig innanför tullarna. Ibland kan ouppfyllda drömmar uppfylla oss mer än de som går i uppfyllelse, då vi kämpar och stretar och låter hjärtat bulta till dess vi når dit vi vill. Där, och då, infinner sig en viss lathet som bara existerar när inget längre finns att se fram emot. Många klagar på att människan aldrig nöjer sig med det hon har, men jag anser att det är en av hennes största fördelar. Prins Siddharta påpekade att livet går ut på att lida, och jag vill tillägga att det går ut på att lida och att lära. Jag vill aldrig nöja mig, och priset jag betalar är att aldrig bli nöjd.
        Fredrik Lundqvist kan inte heller ha varit nöjd med sin tillvaro i nationens huvudstad. Jag spekulerar i hur kontrasten blev för stor, och att kylan som kan äga Stockholm i dess svagaste stunder förfrös Fredriks varma person. Vi träffas strax efter att han klivit av tåget från Eskilstuna, och som det kan gå i vissa tursamma intervjusituationer känns det som om vi varit vänner sedan länge. Jag slänger en gissning på att en anledning till detta kan vara den delvis delade småstadsmentaliteten, och den gemensamma förståelsen för krossad längtan.

»Jag vill att det ska vara så laborativt som möjligt«

- Fredrik Lundqvist, Surmland Sound Science

Han talar långsamt, vilket jag fått höra att jag också gör, och precis som med mina ord känns det som varje av hans passerar en lång bearbetning innan de yttras. När två sådana individer möts blir tempot som förväntat, till skillnad från när någon som oss diskuterar med en kvickare talare. Då kan våra långa eftertankar mynna ut i tystnad, vilket troligtvis har gjort oss till goda lyssnare.
        »Det här har varit en idé i mitt huvud jävligt länge, men sedan kom jag inte till skott förrän för ett år sedan« säger Fredrik om projektet Surmland Sound Science, en surkåligt experimentell ljudresa . »Jag hade en annan idé från början, om att det skulle vara betydligt större. Det är bara jag, men i mitt huvud är det ett gäng som inte existerar. Det är lite problematiskt, för tanken var att det skulle vara ett stort gäng, men sedan blev det en massa jävla skit rent ut sagt. Vi var jättemånga musiker, som bröt upp totalt, vilket är skittråkigt. Ur det tog jag tag i det här. Det var en revanschkänsla, lite att ’Nu ska jag visa dem’. När jag väl tog tag i det spelade jag in en singel som heter ’Du Är Sorgligare Än Mig’. Jag kände mig övergiven.«

Siddharta smajlar över Södermanland. Fredriks smärta omgrupperade sig till något nytt. Hade det hänt om han inte lidit sig igenom förfallet av en befintlig grupp? Det tror jag inte. Jag är även övertygad om att Fredrik gladeligen hade lutat sig bekvämt tillbaka i massans trygghet, nöjd med att vara en av många. Nu är han istället allt. Omfattande och egenmäktig. Som tur är nöjer han sig inte heller med det.
        »Jag vill att det ska vara så laborativt som möjligt« säger han. »Jag är väldigt konceptuell i min kreativitet.«
        »Men koncepten kan bytas ut?« frågar jag.
        »Jag tänkte att om det här projektet kan vara som ett labb, då måste det innebära att det kan resultera i vad som helst. Som jag ser det kan labbet sprängas när som helst och så måste man städa upp det i ett halvår, eller så går experimentet jättebra« säger Fredrik. »Det är en laborativ plats, inget jävla rockband.«
        Jag fascineras, likt en sann narcissist, av piskan bakom min egen rygg hellre än moroten framför mig. Speciellt när belöningen aldrig infinner sig är sporrarna mer intressanta att titta på. Jag känner igen mig själv när Fredrik talar långsamt om det som skulle tillhöra många, men som till slut lämnades åt honom allena. Min motor är min ovilja att bli uttråkad, och jag låter därför Profet kunna vara vadhelst jag vill att det ska vara. Detta reflekteras i Fredriks musikaliska laborationer, i det att de är till för att finnas till i sitt eget stadie av förgänglighet. Det som experimenteras fram kan lika gärna existera som försvinna. Egennyttan är den enda konstanten. Svaret är detsamma.

»Jag har varit väldigt försiktig med att ta in andra i det jag gör« säger Fredrik, och klämmer på en annan av mina svaga punkter, eftersom jag har brukat samma tillförsikt.
        »Kanske på grund av allt som hände?« frågar jag, och tänker på hur min försiktighet faktiskt inte har haft någon utlösande faktor såsom Fredriks uppbrott från en vänskara. Försiktigheten har bara uppstått ur intet, eller kanske ur den bekanta konflikträdslan, eller varför inte ur mitt uttjatade sårbarhetskomplex. Jag överväger att jag borde testa på att bli ordentligt sårad, för att se vad som händer. Inget underhåller hjärnan som ett sår att slicka.
        »Ja precis« säger Fredrik. »Oavsett vilka riktningar det kommer ta i framtiden så kommer jag hålla det hårt.«
        »Hur skiljer sig vision och resultat åt?« frågar jag, och vill då helst veta om skillnaden mellan det som det stora gänget hade tänkt göra, och det Fredrik nu faktiskt gör.
        »Det skiljer sig skitmycket åt. Jag minns att jag planerade att repa ihop ett set och spela på Stadsteatern i Eskilstuna, och vara 10 plus på scen. Det skulle ha varit en enda spelning, och that’s it. Jag tänkte att det aldrig kommer gå att hålla ihop ett sådant band.«

Jag drar upp det mytiska Uran GBG efter Fredriks promenad nedför minnenas allé. Även de är väldigt många på scen, och de har samma hemlighetsmakeri kring sig som vad ett enda grandiost gig i Eskilstuna hade inneburit för Surmland Sound Science. Storleken, storheten, stoltheten – alla drar de jämt mellan den forna visionen för Fredriks projekt och Uran GBG. Fredrik själv gläds åt min liknelse, ty han verkar smått dyrka detta massiva krautmoln från Lilla London. Han säger sig ha läst min intervju med The Exorcist GBG, en av Urans många subdivisioner, och minns ett tillfälle då han träffat exorcistens batterist Tentakel, där Fredrik i berusat tillstånd delgett sin kärlek för allt som med Uran har att göra.
        När ni, kära läsare, lyssnar på Surmland Sound Science kanske ni inte tänker på Uran GBG det första ni gör, och visst kanske det inte låter exakt likadant, men mentaliteten kan jag tänka mig är snarlik. Den tunna slöja som låter dölja bakgrund och framtid, den låter ock det dolda glänsa. En inbiten anhängare av det dolda må tycka att jag i denna text avslöjar för mycket om Fredrik, att jag kanske inte ens borde ha nämnt hans namn. Frågetecken som ej får rätas ut håller intresset intakt, och kanske bör jag ha värnat om Surmland Sound Science som förgänglig företeelse i den popkulturella periferin. Där svävar Uran, och där kan även Surmland Sound Science sorla, om så Fredrik bara vill.
        I det ärendet bör ni, käraste läsare, blott glömma att ni läst den här texten. Blunda för era minnen av bokstäver flygande längs näthinnans glans, förträng de ord som kan ha nått medvetandet. Lyssna istället på Surmland Sound Science, och forma en egen uppfattning utifrån ringa vetskap.

Surmland Sound Science gav precis ut singeln »Nod«, ett löfte om vad som komma skall

4 Juni 2019