Profets Sommarföljetong 2018, Del VI:

»En vandringsdag«, »Jag är en sjungandes röst« och »Profets Performativa Pekingsvamp«


Den näst sista delen av Profets Sommarföljetong 2018 är kommen, där Kalle »Indie« Berg lyssnar på två av Anna Ihlis Karlfeldt-tolkningar och Chefsideolog Filip Lindström tillagar »Profets Performativa Pekinganka«.

I sin famösa artikel om Karlfeldt, the very article which started this shit-project, i DN 23/6 skriver Björn Wiman att »den som har hört Erik Axel Karlfeldts diktning läsas på Leksandsmål under en bar natthimmel i Dalarna glömmer det aldrig«.
        Så kan det säkert vara. Jag har aldrig hört Karlfeldt brumma på dalmål - och borde väl därför vara diskvalificerad från att skriva den här på många sätt upprörande artikelserien i Profet. Björn Wiman själv borde naturligtvis skriva den! Med gåspennan lika hårt fastkedjad i handen som aldrig perspektivet; det obarmhärtigt stockholmska.
        Well, whatever. När detta skrivs är det sent på jorden, jag har precis lånat hem fyra nya Lundell från Demokratins Kanske Sista Utpost, biblioteket, denna kulturinstitution som i betydelse tyvärr får se sig helt akterseglad och bortgjord av Den Nya Tidens Kanon: DN, Flashback och pojkbandet Hov1. Hovet är väl för fan ett kompband till 1990-talets Karlfeldt; Lars Winnerbäck! Och hör sen! Detta vill jag vråla, men rösten bär inte längre.
        Jag är fast i en evig härva av manliga genier. Jag har skrivit till Tone Schunnesson på Instagram - inget svar.
        Erik Axel Karlfeldt: ännu ett manligt geni. För varje manligt geni jag upptäcker i världen sänks min självkänsla ett par snäpp. Vi har Wiman, Jonathan Bengtsson Den Oläslige, Frasse på Nöjesguiden och Peter Harrysson ute på Åstol. Plura möjligtvis, även om hans genius dalar sedan han drog ner vindrickandet till endast en flaska om dagen, detta och tjugo-trettio cigg; en författardiet på dekis.
        »En vandringsdag« heter låt sju på Ihlis skiva. Och vandring är just vad det handlar om. Både textmässigt - Karlfeldt är ute på luffen i det direkta närområdet - och musikmässigt: det porlar och har sig. Vackert, javisst, men så är det också Anna Ihlis, Sveriges motsvarighet till Regina Spektor, som håller i trådarna. Pianot pockar och ber, stråkarna smetar ut sig över dalhimlen som en bättre Lerin. Ibland tar de oändliga pretentionerna överhanden, och det blir något tungrott. Men snabbt är Ihlis framme med sin mjuka stämma och gjuter olja på de lite väl finkulturella vågorna. Ett intressant grepp, säkert omhuldat av Björn Wiman, är när en formidabelt påtänd manskör gör entré efter trenne minuter. Höga på björkars skira lövverk och Piratens Beska Droppar utgör kören själva sinnebilden för Det Svenska. Ge detta för fan till tyskarna, ryter jag i min stugas enkla tysthet. Give it to the Germans! Because they will inherit the earth!
        Manskören får mig ärligt talat att tänka på Den Svenska Folksjälen. Den minner mig om en lycklig tid; Alliansens högdagar. När alla kulturarbetare var entreprenörer. När luften vi gemensamt andades såldes ut till ett Panamabaserat företag. Det blev kvavt efter ett tag, men vi tjänade en hacka.
        Jag kände en kille en gång: Robban. Han hade cyklat från Treriksröset till Smygehuk i reflexväst på en gubbcykel. Han hade sett det här landet. Jag tänker på honom när manskören klämmer i med sitt nationalvurmande

Långt bort vid slättens gränser
en strimma vatten glänser,
ett vallrop irrar fjärran i mörka skogars rum.
Här vill jag tryggt mig luta
att ro och drömmar njuta
och tömma markens doftdryck, som flödar stark och ljum

Robban, vart tog du vägen? Det sista jag såg av dig var den stirriga blicken efter för mycket Jack Daniels, det och en hysterisk radda Facebookuppdateringar. Var är du idag? Är du i ditt älskade Skattlösberg, där råkorna cirklar sig hesa. Dit styrde du din sista resa.

»Den som har hört Erik Axel Karlfeldts diktning läsas på Leksandsmål under en bar natthimmel i Dalarna glömmer det aldrig«. Så skrev du, Björn. Och det är, som sagt, säkert otroligt infernaliskt sant. Ty Du, Björn, är en förtärande eld, inte olik Herren Sebaot Israels Gud. Låt mig vara tydlig: för otaliga kulturprissar är Du Jah Rastafari inkarnerad. En Marcus Garvey för övre medelklass.

Well, whatever. Jag må ha missat gubben Karlfeldt kraxa fram sina fyllepoem vid stången i Tällberg - men jag har sett Kalle Lind harva omkring i området 2011 på jakt efter Karlfeldts ande.

Kalle Lind, känd ordvrängare som nyligen syntes på bild i sociala medier ihop med Sveriges Håkan Juholt - Stefan Löfvén - kan heller inte dölja sin förtjusning över att få befinna sig på helig Karlfeldt-mark. Detta förenar Björn Wiman och Lind: den oförblommerade upphetsningen över att rota runt i Erik Axel Karlfeldts undervegetation. »Jag är en sjungandes röst« tycks Kalle Lind vilja utbrista. I stråhatt och påklistrat bohemisk uppsyn frotterar sig Kalle Lind sedan med Ett Drömt Dalarna; han tar stockfoton över ett nationalromantiskt Sjugare, han uttalar sig klämkäckt om hur svenskt området är, så svenskt att »Jimmie Åkesson hade fått tuppjuck, och Björn Söder hade blivit ännu rödare i ansiktet«.
        »Jag är en sjungandes röst« är inte bara Kalle Linds mantra när han tänker på sin egen storhet; det är också en Karlfeldtdikt tillika låt nummer åtta på Ihlis, som det verkar, i det närmaste oändliga skiva med tolkningar. Under Ihlis omvårdnad blir den relativt korta dikten till en tavla: utbredd över flertalet dukar och anfrätt av subtil modernism. Konstnärlig gitarr hörs i bakgrunden, ett piano förstås, detta ondskans instrument. Ihlis starka, klara stämma. Ren som nysnö i Sjugare By. Kanske faller snön över Kalle Linds stråhatt och gör den obrukbar? Om detta kan vi bara sia, och stilla hoppas.
        Jag tycker mig urskilja en vild marimba, eller är det ett vindspel i träden, kanske en mentalsjuk galning i en hängmatta som slår på en flaska, men allting avslutas med en högläsande lokal mansröst och mynnar ut i en stor vila. Här förnimmer jag återigen drömmen om Det Svenska, och vad det kunde ha varit. Lugnet i hembygden. Förankringen i samtiden. Den allenarådande ekologiska matproduktionen. En djup andlighet som värnar panteism och förståelse.
        Istället serveras vi miljöpolitik utan flygskatt men med »tekniska innovationer« á la Centerpartiet. Ett hysteriskt KD. Ett SD som vill bygga ut kärnkraften. Kanske med en reaktor i Sjugare? Eventuellt radioaktivt avfall dumpas i Kalle Linds stråhatt eller bränns på bokbål tillsammans med en Karlfeldt-samling.
        Eller blir det som i Ludvika: där kyrkan bjuder in nazister till samtal, eftersom nazismen »måste ses som en del av samhället«. Så som i Ludvika så ock i Kungälv, Borlänge, Sölvesborg, Rosenbad? Ett Sverige som böjer sig för bödeln. Ett demokratiskt, utvalt land med god ekonomi där nazister kan skrämma meningsmotståndare på flykten medan snuten bara står och putsar sina kängor. Ulf Lundell, förlåt oss våra synder (liksom vi också har förlåtit dem som inte förstår storheten i boken Värmen).
        Erik Axel Karlfeldt hade gråtit om han såg det här.

Kalle »Indie« Berg

Utdrag ur Profets Kokbok, Del XVII:

Profets Performativa Pekingsvamp

Ingredienser (för att rädda åtminstone en anka):

20 Champinjoner
10 Ostronskivlingar
20 Kantareller
10 Portabello
Vitlök
Chili
Risvinäger
Soja
Olivolja
Citron
Lönnsirap

200 g Vetemjöl
500 ml Havremjölk
Salt
Gurka
Vårlök
Pak Choy
Sambal Oelek
Hoi Sin-sås

Pekinganka är en otroligt vidrig, men också lika otroligt turistvänlig, delikatess som i Kinas norra delar förtärs i samband med det Kinesiska Nyårsfirandet. Lyckligtvis har inte företeelsen tagit sig till svenska skyltfönster, såsom i exempelvis London, där det inte går att gå förbi en restaurang i Chinatown utan att se massvis av hängande, rostade ankkadaver som stadens turister får sukta efter.
        Hur motbjudande den visuella presentationen av den turistvänliga ankan än är så konsumeras rätten ändå med spännande tillbehör som inte bör vara en vegan förnekade. Den klassiska pannkakan med krispiga grönsaker och Hoi Sin-sås kan lika gott fyllas med svamp, så vi slipper skryta med rostade ankor i skyltfönster.
        Gör så här: Istället för att rosta en stackars anka så länge att dess hud blir krispig bör du, för din egen och för ankans skull, hacka upp all din svamp och placera den ödmjukt i en ugnsform. Kör in denna i ugnen på hög värme för att svetta svampen, som snabbt kommer släppa mycket vätska. Under tiden kokar du upp din marinad, bestående av tre delar risvinäger, en del soja, en del pressad citron, en del olja och en del lönnsirap. Originalreceptet innehåller honung och risvin istället för sirap och risvinäger, men vi på Profet har valt att gå denna väg istället. Koka ihop marinaden, med en klyfta vitlök, till en semitjock vätska som du sedan häller över de ursvettade svamparna. Låt detta baka med mer vitlök och några bitar chili, i åtminstone en timme.
        Blanda havremjölk och vetemjöl med en tesked salt och stek dina pannkakor i olja. De kommer bli krispiga och matiga, men ska inte vara för smakrika eftersom de är gjorda som språngbräda för alla smaker som svampen och Hoi Sin-såsen ger dig.
        När du stekt pannkakorna och svampen är färdigbakad hackar du gurka och vårlök, som ska läggas på pannkakan tillsammans med svampen innan det hela rullas ihop och äts. Servera med en sidorätt av Pak Choy, stekt i Sambal Oelek, gudarnas nektar.

Filip Lindström


Tidigare utdrag ur Profets Kokbok:
Del I: Profets Risnudelsoppa med ingefära, vitkål och sesampanerad tofu
Del II: Profets Väldiga Veganlasagne
Del III: Profets Viktiga Vegansemla
Del IV: Profets Bastanta Bananbröd
Del V: Profets Livgivande Linsgryta
Del VI: Profets Bönbesvarande Bönfärslimpa
Del VII: Profets Potenta Pakora Med Svenne-Daal och (ett försök till) Plommonchutney
Del VIII: Profets Sävliga Svenne-Tacos Med Profets Virila Veganfärs och Profets Galanta Guacamole
Del IX: Profets Magnifika Midsommarmeny
Del X: Profets Närande Nödlösning
Del XI: Profets Prominenta/Presentabla Pasta Primavera med Profets Tumultartade Tomatsallad
Del XII: Profets Tafatta Tapas
Del XIII: Profets Saliga Såssamling, vol. I
Del XIV: Profets Veritabla Veganomelett
Del XV: Profets Verkliga Veganrisotto
Del XVI: Profets Taniga Tomattartar

22 Augusti 2018