Profets Sommarföljetong 2018, Del V:

»Dina ögon äro eldar«, »Längtan heter min arvedel« och »Profets Taniga Tomattartar«


Profets Sommarföljetong tuffar på, med Kalle »Indie« Bergs syn på två av Anna Ihlis Karlfeldt-tolkningar, samt Ronni Arturos recept på »Profets Taniga Tomattartar Med Älskvärda Äpplen«. Först ut, i vanlig ordning, Kalle »Indie« Berg:

Såhär långt kommen i årets sommarföljetong har mitt Ulf Lundell-komplex nått monumentala dimensioner. Jag sitter butter och skriver i en pergola mot skogen, lyssnar på Ihlis varvat med fågelsång och ibland slänger jag in 22 minuter långa låtar av Lindstrœm just for the hell of it! Järnet ba, tänker jag då. Ös! Mitt hår är bångstyrigt och solblekt. Runt omkring mig reser sig ståtliga solrosor som vore de reliker från ett bleknat sossesverige; tiden innan Carl Bildt drog in med sin kalkylator och sina adliga uttalanden om allt mellan himmel och jord.
        Eftersom jag vid det här laget i det närmaste tror att jag själv är Uffe Lundell, jag är övertygad, jag sitter alltså i pergolan och frustar Österlenskt bohemiskt och dricker Kivikmust med slutna ögon medan jag tänker i timtal på begreppet »kvinna«, hur kan jag beskriva henne? hamnar jag i en perfekt storm av lycklig befrielse när jag lyssnar på »Dina ögon äro eldar«, låt fem på Ihlis Karlfeldt-skiva. Här gästar nämligen Ekerös Ulf Lundell - Stefan Sundström - Ihlis i ett rart litet samarbete. Sundström är känd för sin integritet (så länge det inte gäller den famösa ETC-koncernen eller tomater i största allmänhet) och hans närvaro brukar ge en vänsterpolitisk injektion till vad fan som helst; ett insektshotell han byggde utvecklades senare till en veritabel kolchos. Ett pacifistiskt kollektiv, där myggor och fjärilar samarbetade tätt ihop för att ställa allting tillrätta igen.

Kanske är det det faktum att Stefan Sundströms drömvärld - den solidariskt naturnära - håller på att brinna opp som blir en bidragande orsak till att »Dina ögon äro eldar« dryper av ett oerhört vemod. Dikten är från 1901 och fullsmetad med detaljer från Dalarna. Här finns kolmilan, den mytomspunna, här möter vi en fiol och en höstkväll. Teatraliskt fulländat blir det i Ihlis/Sundströms magiska musikdräkt: ett passionerat drama om ungdomligt begär. Tungt och andfått rör sig bandet, långsamt som ett skadeskjutet kreatur; som gingo de genom den västmanländska skogen i Ganslandts indiefilm »Skinnskatteberg« från 2008. Sundström sjunger som en stockholmare i ofrivillig politisk exil. Ihlis skör som en nykär nymf. Det är helt enkelt skivans vackraste ögonblick.
        Och Lundell är försvunnen, likaså Björn Wiman, de syns inte mer, de är faktiskt ointressanta, liksom Jonathan Bengtsson i Göteborgs-Posten med sitt oefterhärmligt dåliga språkbruk, det går inte att utläsa vad han vill ha sagt, tio rader från honom är som 800 sidor ogenomtränglig Lundell, som Friheten upphöjt i tre, men i Ihlis och Sundström varsamma hantering av »Dina ögon äro eldar« skymtar jag den rodnande gryning som är vår, så låt oss tystna inför den ende manliga guden, tomatprofeten från Ekerö, släkt med rymden i rakt nedstigande led, praise Him, ett stort amen från församlingen! Och kyrkkaffet är rättvisemärkt, naturligtvis. Drick i höga glas och håll käft, ty gud är större.
        Steget över till nästa verk på skivan, »Längtan heter min arvedel«, är abrupt. En ståbas pumpar ut svensk sorg á la Jan Johanssons hipsterplatta och Anna Ihlis tar sedan ton i en stillsam jazz. Detta är någonting för Wiman! tänker jag direkt. En lugn jävla låt som kan få Stockholms mediabrus att för en sekund tystna. Surret i huvudet kan avstanna. De politiska fångarna släppas fria!

Vid Hornstull i mängden: en hemlös man på fiol som ingen bryr sig om. Längtan är hans arvedel, han vet allt om den. Alla huvudstadshysterikor väller fram över hans utsträckta hatt, avgaserna blåser upp sig själv till fruktansvärda proportioner på himlen. Det är en dömd stad. Se där kommer Filip Lindström, en chefredaktör, som vanligt undernärd och full av kryp i benen. Han ska till Dovas och dricka sitt eget urinprov i höga glas tillsammans med ölskribenten Roger Karlsson. Den hemlösa fnyser högt och föraktfullt; vilket spektakel. Han utbrister sedan:

»Hvem är den själ som i suck och i ton
andas från hemliga strängar,
ljuvligt som doften från humlornas bon
flyter på gulnande ängar?«

Kan Filip Lindström, art director på ℅ Döden, svara på detta? Naturligtvis inte. Han sitter stadigt fast i sina egna hycklerier. Men är det inte självaste Björn Wiman som kommer där borta, iklädd oklanderlig frack och plommonstop? Han är på väg hem från arbetet som kulturchef. Den hemlösa ser ingen annan utväg än att fly för sitt liv. Bort, över Liljeholmsbron springer den hemlösa mannen utan namn, han ser sig inte om, bakom ryggen: Björn Wiman. Wiman galopperar med vidlyftiga steg, han ska fan ha tag i rymlingen. Plommonstopet har lyft och försvunnit, en direkt referens till Jonas Lundqvist. På Lövholmsvägen slänger Wiman även fracken, den är för tung. Hemlösa mannen springer för sitt liv, han slår vilt med fiolen framför sig för att tackla medelklassen. Ingen tar nån notis; det är bara en standardgalning. Alla med en inkomst över 25 000 kr ska hem och äta tacos och lyssna på Stiftelsen. Var god stör ej.
        Vid sjön Trekanten tar flykten slut. Wiman är äntligen ikapp sig själv. Han har sprungit så skosulorna bränner. Nu ropar han ut över den ödsliga sjön:

»Rosorna dofta i vissna kvarter,
minnena hviska och sjunga«

Han vet att det är ett Karlfeldt-citat. Men vet han att Anna Ihlis så framgångsrikt har tonsatt skiten med ståbas? Antagligen inte. Dessutom heter det kontrabas, skulle han snäst av. Upphaussad kulturchef: samtidigt så frånvarande. Och medan Filip Lindström, styrman på skeppet MS/Undergång, är inne på holken och fyller upp ytterligare ett urinprov i sitt Pripps-glas, går Björn Wiman hemåt i sensommarkvällen, under den tystnad som lätt uppstår, när man blivit driftkucku på en meta-nivå i en sommarföljetong publicerad i Profet - Stockholms motsvarighet till Simon Gärdenfors.

Kalle »Indie« Berg

Utdrag ur Profets Kokbok, Del XVI: Profets Taniga Tomattartar

Med Älskvärda Äpplen


Profets Ronni Arturo skriver in sitt första recept i Profets Kokbok, en tapper tolkning av Kalle »Indie« Bergs avmätta ovanstående passningar till kulinarisk kultur.

Ingredienser (för en ytterst förfinad huvudstadsgrupp i sina allra bästa år):

5 Tomater
2 Äpplen
1 Rödlök
1 tsk Fulcognac
7 ½ st Cornichons
4 msk Kapris
4 msk Ströbröd
Färskt Bröd
Färsk Persilja
Dijonsenap
Salt

För att ens försöka möta den hopplöse cynikerfarbrodern Kalle »Indie« Berg halvvägs behövde jag i skapandet av mitt första recept för »Profets Kokbok« syna de gubbhyllande matreferenser han lyckats trycka ur sig genom sitt stadiga svall av elände. Där Berg sitter milslång väg ifrån närmsta civilisation (med ett nött nummer av Nöjesguiden vari han lärt sig allt han tror sig veta om livet i huvudstaden) och drömmer om äldre män och deras egensinnighet nämner han Lundells äpplen och Sundströms tomater. Dessa två sfärer får bli bryggan mellan Bergs deprimerande skogssvammel och den meningsfulla, sublima tillvaro som mitt recept för »Profets Kokbok« kommit till i. Låt oss nu lämna Kalle »Indie« Berg åt sitt naturnära mentala förfall (i vilket jag inte förstår varför Chefsideolog Filip Lindström tillåter den geografiskt handikappade kraken att vistas) och låt oss istället tillaga »Profets Taniga Tomattartar Med Älskvärda Äpplen«, en veganvariant av den vedervärdiga klassikern Steak Tartare, i Sverige mer okänsligt känd som »råbiff«.
        Gör så här: Hacka tomaterna obönhörligt fint, finare än vad Kalle »Indie« Berg någonsin kan komma att bli, och gör detsamma med äpplena, rödlöken, kaprisen, persiljan och cornichonen. Sammanför allt detta i lämpligt kärl och häll efter Chefsideologens devis över en tycklig skvätt av den fulaste cognacen du har i hyllan. Salta övermodigt och blanda ner dijonsenap, en vital del av »Profets Kokbok« som återfinns bland annat i Chefsideologens recept för »Profets Sammelsuriumsås« . Filip Lindström må vara exceptionellt dålig på urval av cognac och rätt användning av denna dryck, men han kan sannerligen blanda en sjuhelvetes salladsås om han så vill det. I sin blinda gubbkärlek verkar Kalle »Indie« Berg vara urusel på båda delarna, och lämnas därför hädanefter utanför denna text.
        Blanda i ströbröd och låt stå i minst en kvart medan du skär upp färskt bröd och rostar det i passande hushållsmaskin, en lyx som finns i huvudstaden men möjligtvis inte i de mindre priviligierade resterande delarna av vårt land. Tillverka cirklar av det färdigrostade brödet med något som kallas en stans, en hög metallcirkel som tillåter dig att göra aptitliga former av diverse produkter. Om du har tillgång till en stans (om du bor i Stockholm det vill säga) låter du den kvarvara över den utstansade brödcirkeln. Fyll den eleverade delen av stansen med tomattartaren, som med hjälp av ströbrödet kommer ha tagit sig an en fastare form under tiden du rostat ditt bröd och raljerat över huvudstadens överlägsenhet. När du med sann försiktighet värdig en stockholmare lirkar av stansen kommer du ha ett mindre torn av magnifik tartar placerad på en utsökt rundel gjord av bröd. Utanför Stockholms Läns gränser kommer den smaka förfärligt, men på den rätta sidan kommer »Profets Taniga Tomattartar Med Älskvärda Äpplen« smaka alldeles för utsökt.

Ronni Arturo


Tidigare utdrag ur Profets Kokbok:
Del I: Profets Risnudelsoppa med ingefära, vitkål och sesampanerad tofu
Del II: Profets Väldiga Veganlasagne
Del III: Profets Viktiga Vegansemla
Del IV: Profets Bastanta Bananbröd
Del V: Profets Livgivande Linsgryta
Del VI: Profets Bönbesvarande Bönfärslimpa
Del VII: Profets Potenta Pakora Med Svenne-Daal och (ett försök till) Plommonchutney
Del VIII: Profets Sävliga Svenne-Tacos Med Profets Virila Veganfärs och Profets Galanta Guacamole
Del IX: Profets Magnifika Midsommarmeny
Del X: Profets Närande Nödlösning
Del XI: Profets Prominenta/Presentabla Pasta Primavera med Profets Tumultartade Tomatsallad
Del XII: Profets Tafatta Tapas
Del XIII: Profets Saliga Såssamling, vol. I
Del XIV: Profets Veritabla Veganomelett
Del XV: Profets Verkliga Veganrisotto

15 Augusti 2018