Profets Sommarföljetong 2018, Del IV
»Första Minnet« och »Profets Verkliga Veganrisotto«
Profets nihilistiske landsortsreporter Kalle »Indie« Berg besjunger bottenlös meningslöshet när han lyssnar på Anna Ihlis fjärde Karlfeldt-tolkning, och icke-veganen Roger Karlsson bidrar med ett veganrecept till »Profets Kokbok«.
»Första minnet« heter tonsatt dikt nummer fyra på Anna Ihlis skiva med Karlfeldt-tolkningar. Dikten utkom 1927, och beskriver vad som tycks vara en begravning av ett barn. »Första minnet« är således den första dikten hittills på skivan som faktiskt slår an en sträng av svårartad, personlig sorg i lyssnaren. Vissa passager i dikten för faktiskt tankarna till rikstrollkarlen Bruno K Öijer, och dennes unika sätt att med ett fåtal ord dels köra sin heliga stav rakt genom samtidens ishjärta, och dels säga något väldigt grundläggande om oss människor. Om våra inre öknar och hur vi bör vattna dem.
Somliga vattnar med DN Kultur. Andra med brinnande hat.
Men är detta då Erik Axel Karlfeldts första minne? Hur han på en hal väg, och med någon i handen, liksom dras till en kyrka ute på landet - där ett barn alltså nu ska begravas. Om detta vet vi intet, men jag njuter i fulla drag av diktens minimalism. I stark kontrast till Karlfeldts vanligtvis så luftiga pastejer, bjuds vi här ingenting utöver det allra mest grundläggande. Det beskrivs en stark vind. Höga träd. Dån och brus. Och så ett stort vitt hus; så märkligt ur det lilla barnets synvinkel. Där står en liten kista på en stol.
Den som inte berörs på djupet av detta är troligtvis redan känslomässigt förlorad, men får ytterligare en chans att skaka - detta genom Anna Ihlis mycket framgångsrika sätt att klä poemet i musik. Sprödheten är betagande; pianot upprepar en depressiv slinga och Anna Ihlis sjunger som gingo hon vid Karlfeldts sida längs skogsvägen i halkan. Vidare avslutas låten, i samband med att kistan framträder, med att ett oskyldigt barn tycks steppa upp till mikrofonen och ta lead. Effektfullheten i detta! Och sedan griper en smäktande kör ögonblicket i flykten. Allting eskalerar. Inte ett öga är torrt.
Bild: Marcus Jernberger
I det vidare perspektivet, vill jag samtidigt öppna för en mer sinnesutvidgande tolkning av dikten »Första minnet«. Satt i en nutida, kvasi-hysterisk kontext är det lätt att föreställa sig den vita kyrkan som något av månglarnas alla köptempel; dessa vedervärdiga lador som poppar upp likt Shiitakesvampar på våra frodiga åkrar och ödelägger allt i sin väg. På en stol vid informationsdisken ligger den så i en kista: vår framtid.
Ty i ett samhälle där andlighet och solidaritet förpassats till hutlöst dyra trettiominuterssessioner av Get-Yoga (som Expressen beskriver som den »bääästa« yogan i en horribel artikel från 2016. Reds. Anm.) , ja i en värld där naturen skövlas tvångsmässigt av ett allt mer desperat prekariat medan cheferna njuter rättfärdigas blod i höga glas på någon lämplig rooftop-bar i valfri neofascistisk tankediktatur - där får vårt gemensamma väl aldrig någon annan plats än just i kistan. Undanskuffad, längst ner på prioriteringsstegen, och sedan helt avfört från agendan flämtar framtidsutsikterna förtvivlat efter luft, men det finns ingen luft, det finns bara smog och munskydd för 99,90, och vi bara jagar vidare, efter nästa sensation som ska ordna upp allting, ställa saker och ting rätt igen; bara vi får forska ytterligare lite till, och tröska oss igenom ännu en utredning, men under tiden: fortsätt konsumera in i oändligheten, ety det finns inget stopp, och Amerikas president kan utan att gå via kongressen helt på egen hand beordra skarpt skott med samtliga kärnvapen, om han tröttnar på ryssen, eller koreanen, och då kan vi verkligen känna in den där kistan, då trängs vi där allihop, i ett inferno av blod, eld och liberal marknadsekonomi, bara det att själva kyrkan inte finns, aldrig har funnits, kyrkan är blott en bild av vår egen oerhörda narcissism, och stolen där någon parkerat kistan är byggd på Ikea, detta ondskans företag, av en slav, förlåt medarbetare, en kille från Libyen som kallas in medelst sms varannan vecka och skruvar i några skruvar, för att sedan raskt utvisas till döden i öknen efter grundlig, statlig mätning av knälederna.
Och vad gör du själv, medan hjärnan brinner och polisen beordrar eld mot utvecklingsstörda? Du sitter fast i Media, som en annan Björn Wiman eller, Gud ge mig kraft, Filip Lindström, medan världen rasar. Men så här är det: Du kan snurra dina heta vax, du kan vingla Hornsgatan fram, du kan jaga kött på Tinder eller köpa ett torp i skogen och ge fan i allting. Men när kvällen så sjunker ner genom dig; när ambulanserna slutar waila i korsningen vid Zinkensdamm, när allt blir stilla, då står du själv i den där kyrkan, vid den där stolen. Och stirrar du riktigt ordentligt på liket, så ska du se hur det efter en stund framträder ett par välbekanta ansiktsdrag. En speciell form på öronen. En perfekt amorbåge. Just det: det är du som ligger där, dränerad på liv och fullpumpad av formalin.
»Första minnet« är alltså en stilla påminnelse om alltings totala meningslöshet. Om att ett liv är lika intressant och omvälvande som en utandning. Dikten, och låten, är ett ode till sorgen. För mig är Erik Axel Karlfeldt - liksom Anna Ihlis - nämligen som bäst när han skalar av, och bara lämnar sorgen kvar. Denna hörnsten, varpå all mänsklig handling vilar.
Kalle »Indie« Berg
Utdrag ur Profets Kokbok, Del XV: Profets Verkliga Veganrisotto
Med Guinness, Broccoli och Svamp
Icke-veganen, tillika ölfantasten Roger Karlsson har övertalats av Chefsideolog Filip Lindström till att koka ihop ett veganrecept innehållande alkoholhaltig vegandryck. Resultatet, en stoutlig veganrisotto, kan beskådas och avnjutas nedan.
»You put mushrooms in my tea!«
från
»Wild mushrooms« av Lloyd Cole
Jag vill börja med att klarlägga att jag är inte ens vegetarian! Därmed inte sagt att jag är någon enkelspårig karnivor, jag äter mer än gärna vegetariskt. Dock har jag aldrig tidigare medvetet funderat så mycket på att gå hela vägen och tillaga militant veganmat. Jag respekterar den vegetariska idéen, inte minst ur djurrättsligt perspektiv. Jag är dock varm förespråkare för ekologisk livsmedelsproduktion, helst KRAV-certifierad. Där finns tydliga regelverk för att se till att djuren får ett någorlunda rimligt liv.
Jag är ju dessutom en stor ölälskare, och inte ens denna gudomliga dryck är ju till 100% säker för veganer. Via Filip Lindström fick jag tips om sidan Barnivore, där veganer (även de som är allergiska) kan leta efter alkoholhaltiga drycker (öl, cider, vin & sprit) som är listade som »vegan friendly«.
När jag första gången bläddrar igenom listan (som innehåller drygt 40 000 olika produkter) hittar jag snabbt flera personliga favoritöl som visar sig vara producerade utan några som helst animaliska produkter (till exempel gelatin, fiskblåsor, laktos, honung). Jag har fått indikationer om att hemsidan (som har funnits en längre tid) inte nödvändigtvis uppdateras allt för regelbundet. Detta borde rimligtvis inte påverka de nu grönlistade produkterna, men de som eventuellt blivet veganvänliga på senare tid.
Förra året var Filip med mig på Stockholm Beer & Whisky Festival, där vi hittade en gemensam favorit; Champinjoner doppade i frityrsmet av Guinness, helt veganvänligt!
Kort historik om Guinness. Alfred Guinness ville så gärna kunna brygga den populära Portern också hemma i Dublin, men hur han än gjorde så fick han aldrig riktigt till det (det berodde på vattnet i flodden Liffey). Till slut gav han upp porter-tanken och skapade istället den irländska Stouten. Lika mörk i färgen men lite annorlunda i smaken. Det dröjde dock fram tills år 2017 innan Guinness Draught blev veganvänlig.
Därför kändes det naturligt för mig att när Filip nu bad mig att sätta ihop ett veganrecept så skulle det innehålla både Guinness och champinjoner. Dock inte friterade…
Jag har tillagat denna rätt tidigare, lite annorlunda då, bland annat med annan öl, både i buljongen och som måltidsdryck. Är inte helt hundra på att den var 100% veganvänlig då, men nu ska den vara det.
Ingredienser (För två nyfikna icke-veganer)
Arborioris 2.5 dl
Broccoli ca 150g
Champinjoner ca 100g (förberedelser 1 dygn innan)
1 Gul lök (ca 75g)
4 små vitlöksklyftor
Rapsolja 1msk
Timjan
2,5dl kryddat vatten (buljong) + 2,5dl Guinness Draught
Salt (jag använde sellerisalt)
Peppar
Jag var lite dåligt förberedd, plötsligt när jag ska värma upp buljongtärningen ( https://www.coop.se/handla-online/varor/smaksattare/sas-fond-grill/buljong/9740279-gronsaksbuljong-eko/ ) så inser jag att den inte är veganvänlig? Detta skulle jag givetvis ha kollat upp i förväg, nu fick jag byta ut mot lite hemkryddat vatten istället.
Dagen innan tillagning så sköljer jag av svampen och skär ner den i mindre bitar. Sedan förvarar jag den i min tätslutande matlåda (i glas), jag häller över 25cl Guinness Draught. Låter den stå i kylen över natten.
Inför tillagande så silar jag bort vätskan, sparar givetvis den i en tätslutande glasburk, krossar en vitlöksklyfta och lägger tillsammans med svampen, som återbördas ner i matlådan för att gosa 2-3 timmar innan själva matlagningen börjar.
Då jag använder fryst broccoli så tillagar jag den först i mikrovågsugnen tillsammans med en krossad vitlöksklyfta, tills den är halvfärdig (typ 2 av 4 minuter). Skär ner broccolin, hacka den gula löken och 1 vitlöksklyfta (använd eventuellt de krossade klyftorna från svampen). Blanda ihop buljong och Guinness.
Värm oljan i en gryta, rör ner lök, vitlök, broccoli och svamp. Låt fräsa några minuter, rör ner riset och häll på hälften av Guinness-buljongen, låt puttra under lock på mellanvärme under omrörning och fyll på med mer buljong under tiden, tills riset är färdigkokt (all vätska är borta), ca 20 minuter. Risotton ska inte vara torr, den ska var kladdig men utan vätska. Ta bort stekpannan från värmen och låt stå under lock några minuter.
Riktig risotto ska serveras med parmesan hyvlad ovanpå, men jag brukar skippa den biten, även när jag kör non-vegan. Det finns visserligen vegan-ost, inte säker på om det finns vegan-parmesan dock.
Krydda med timjan, salta och peppar efter tycke och smak.
Som måltidsdryck väljer jag dock inte Guinness, utan snarare något ljust, starkt och belgiskt. En trippel vid namn Guldenberg från Brouwerij De Ranke. Den ingår inte riktigt i ordinarie sortimentet på systembolaget, men jag råkade ha en sån hemma. Motsvarande, både stil och smakmässigt, på bolaget skulle kunna vara Westmalle Tripel eller Brussels Calling från Brasserie de la Senne . Alla dessa öl finns givetvis med i listan över veganvänliga öl hos Barnivore . Guinness Draught finns självklart också på Systembolaget.
Hur blev då min veganvänliga Risotto? Tack vare den mörka ölen så blir ju riset rätt mörkt i färgen och anrättningen ser kanske inte så tilltalande ut. Faktum är att anrättningen påverkas ganska rejält av Guinnessen, framför allt den marinerade svampen får en tydlig stout-ton. Jag var lite orolig att den skulle få en sladdrig konsistens av marineringen, men det finns kvar tuggmotstånd i den, lite all dente. Jag stänkte på en extra omgång med vitpeppar, vilket visade sig vara helt onödan då det nu blev lite väl pepprigt.
Som tilltugg skulle jag gärna haft en röd tomat och en selleristjälk (ingendera fanns i min söndagskyl), de hade piffat till upplägget med lite mer fräscha färger och även funkat smakmässigt.
Min lilla (33cl) flaska av Guldenberg räcker knappt till för att släcka den hetta som den välpepprade rätten skapar i min mun, men den kämpar väl och denna alkoholstarka (8.5%) trippel är en utmärkt matöl. Så här beskrivs ölen av Sveriges hembryggarförening:
Tripel är aristokraten i den ljusa starka belgiska familjen. Den är utsvävande men välbalanserad, tung men inte sötsliskig, ofta värmande men aldrig spritig.
Vad lyssnar jag till för låtar när jag tillagar och äter detta? Jag har valt att citera några rader ur en av dem i denna text, givetvis svamprelaterat. Även låten »Peppar Och Salt« med Docenterna passar in i samma tema. Och självklart ska »Zvampen« ( »... jag vill bo i en svamp, annars får jag kramp!«) med Electric Banana Band vara med. Givetvis får också Robert Brobergs »Svampplockaren« plats i denna illustra skara, även om jag inte har plockat mina svampar själv. Letade efter låtar om Risotto och Broccoli, men hittade inga som jag riktigt kunde relatera till. Några av svamplåtarna är ju »drogrelaterade«, något som jag givetvis inte hyllar, det är dock bra låtar.
Nästa gång så kommer jag att vara bättre förberedd, för visst vill jag laga veganrisotto igen!
»Do you know what, I think that I liked it
Do you know what, I think I'd like to do it again«
också från »Wild mushrooms« av Lloyd Cole
Roger Karlsson
Tidigare utdrag ur Profets Kokbok:
Del I: Profets Risnudelsoppa med ingefära, vitkål och sesampanerad tofu
Del II: Profets Väldiga Veganlasagne
Del III: Profets Viktiga Vegansemla
Del IV: Profets Bastanta Bananbröd
Del V: Profets Livgivande Linsgryta
Del VI: Profets Bönbesvarande Bönfärslimpa
Del VII: Profets Potenta Pakora
Med Svenne-Daal och (ett försök till) Plommonchutney
Del VIII: Profets Sävliga Svenne-Tacos Med Profets Virila Veganfärs och Profets Galanta Guacamole
Del IX: Profets Magnifika Midsommarmeny
Del X: Profets Närande Nödlösning
Del XI: Profets Prominenta/Presentabla Pasta Primavera med Profets Tumultartade Tomatsallad
Del XII: Profets Tafatta Tapas
Del XIII: Profets Saliga Såssamling, vol. I
Del XIV: Profets Veritabla Veganomelett