I Sömnens Förlåtande Famn

En Intervju med seesaw


Dynamiska duon seesaw kryssar ledigt över musikaliska oceaner i jakt på de skatter deras undermedvetna gömt. Profets Filip Lindström diskuterar duons första inblick i de esoteriska expeditionerna, »Clippership«, i en intervju om att testa sig fram på helt främmande vatten.

seesaw.

Den unga västkustska skränduon seesaw bjuder in till högljudda drömmar om experimentlustande seglatser. Som medlemmar i kvartetten Gryningen är Hannes Borgström och Simon Frantzich bara bidragare till bandledaren Björn Alfredsons generella idévärld, men i seesaw styr de skutan själva. Siktet är satt mot eviga horisonter, och musiken är böljande oljud sammansatt med finess värdig en väl knuten knop. Ett nexus av vision och musikalisk essä.
        På EP:n »Clippership« har Borgström och Frantzich, med hjälp av basisten Emil Pellsäter, samlat fyra (eller fem, beroende på hur vi väljer att se det) spår som alla blivit till som ett nyfiket doppande av tår i skapandets vatten. Prydda av ett omslag designat av den givna expressionisten Ester Sigvardsson ges melodierna ut på kassett via Trollkarlen Records, en galjonsfigur för den på nytt gryende västliga skränscenen. seesaw uppger att deras verk nästan alltid inledningsvis skrivs på akustisk gitarr, något som är svårt att föreställa sig vid lyssning på slutresultatet.
        »Mycket av skrivandet sker i Logic« säger Frantzich, och menar att en stor del av skrivarbetet går ihop med den digitala produktionsprocessen.
        »Men vi har ändå en ganska tydlig struktur innan vi börjar. Det är inte som om vi bara sätter på Logic och sedan skrivs det en låt« förtydligar Borgström.
        »Det är ett bra tecken för en låt ifall det funkar att spela den akustiskt, att det ändå låter intressant och bra« påpekar Frantzich när jag framhåller att »Clippership« i sin färdiga skrud låter allt annat än akustisk. Med facit i hand kan jag börja klä av ett spår som »minor notes on feeling upside down pt.2« dess spretiga yttre, och föreställa mig en avskalad essens bakom all smutsig flärd. Jag förstår tjusningen i att stöka till ett uttryck, men det slår mig att jag gärna hade velat höra en ursprunglig, oförvanskad version av seesaws rara debut.

seesaw: Simon Frantzich & Hannes Borgström.

Det låter på er som om det här projektet ska få vara väldigt experimentellt och svävande?
»Definitivt från mitt håll, det är absolut vad jag är ute efter« säger Frantzich. »Mitt största mål är att experimentera med olika processer och att se vad resultatet blir.«
        »Det handlar mycket om utforskande för mig också« inflikar Borgström. »Om att hitta vad jag själv tycker om att göra när det kommer till musik. Vilken process av skapande jag tycker är mest tillfredsställande.«

Betyder det att ni i seesaws framtid kan göra något helt annat?
»Ja, vi håller på nu att experimentera fram nya saker, och då är vi definitivt helt inne på annorlunda grejer« berättar Frantzich.
        »Fast det är inte så att vi hoppar direkt från den skräniga rockmusik vi gjort nu till exempelvis hip hop« försäkrar Borgström.
        »Nej, om något blir det ännu skränigare« utlovar Frantzich. »Det blir bara en annan process för att komma dit. En grundtanke jag har är att hur vi än gör kommer allt knytas ihop och kännas som en förenad grej genom att det är samma hjärnor som ligger bakom det.«

Hannes Borgström.

seesaw tycks mer fixerade vid processen än självaste Kafka, och mer besatta av experimenterande än den vetenskapliga innovatören Robert Boyle. Det är med ett närmast naturvetenskapligt förhållningssätt seesaw närmar sig sin musik. Resultatet ges samma värde som hypotesen och undersökningen, och när ett försök är över går duon våghalsigt vidare till nästa.
        Vi börjar gå igenom de olika namn de valt åt sina skapelser, som var och ett håller en egen liten historia värd att berätta. Inledningsvis avslöjar Frantzich att EP-titeln »Clippership« är lånad från Velvet Undergrounds »Heroin«, och att ordet betyder »segelbåt«. »Det är ett sammanträffande, men det passar bra ihop med omslaget« berättar han. »Det ser ut som en segelbåt.«
        Namnet på öppningsspåret »plasticine« refererar till modellera, vilket som av en händelse också går att applicera på experimenterande och process (hör och häpna). seesaw knådar försiktigt fram sina alster, och bevittnar andaktsfullt hur och varför leran tar sin slutgiltiga form.
        »Det handlar om att tvinga något att vara« kommenterar Frantzich.
        »Bara för att man tror att det ska vara så. Även fast man inte fattar vad man själv vill« säger Borgström kryptiskt.

Simon Frantzich.

Första delen av den tudelade »(weeo) / i morfei armar« har en regelrätt onomatopoetisk titel, medan den avslutande delen tar upp ämnet sömn och dess inverkan på kreativiteten.
        »Sömn är ett återkommande tema i våra texter« säger Borgström. »Det är fascinerande.«
        »Vi är säkert inte de första som har tänkt på det här, men vi har pratat mycket om stadiet precis innan man somnar« yttrar Frantzich, och svävar ut en stund kring hur nämnda tillstånd är ett omedvetet sådant.
        »Man har ingen kontroll över vad som händer. Det undermedvetna tar över helt och hållet, och kan visa dig saker som du aldrig kunnat gräva upp själv« fyller Borgström på.

Känner ni att er musik visar lyssnaren saker som inte går att gräva upp på egen hand?
»Vi hoppas ju att folk ska ha den upplevelsen, antar jag« funderar Borgström.
        »Det är upplevelsen vi har haft när vi skapat den« säger Frantzich. »Alla låtarna har grävt fram någonting ur oss som jag inte visste att jag hade i mig. Alltihop är nästan bara ett misstag. Nu känns det som om det inte är vi som har gjort det.«
        »Det var en överraskning, när vi väl var klara, att vi hade en konkret samling låtar« säger Borgström glatt. »Vi gick in i något slags arbetsläge, så när vi tittar tillbaka på det känns det som en haze.«

Sömnguden Morfeus har med andra ord vakat över hela den experimentella process som skapat »Clippership«. Utförandet har varit en transliknande upplevelse, en visit till sömnens helande kärna, eller kanske snarare dess omhändertagande skal. Det undermedvetna, eller det omedvetna, kan lika gärna vara en fristad som en verkstad. De psykedeliska sjömännen Simon Frantzich och Hannes Borgström har fångat det undermedvetnas vindar i sina segel, och kryssar vidare mot okända experiment och processer.

4 December 2021