Den bastunga gangsterballaden »Ride Out« som Q gjort tillsammans med Crips-
kamraten Vince Staples målar upp livet som gängmedlem. Vince och Q växte upp inte långt ifrån
varandra och har genomgått liknande öden: "Crippin' on my minibike/Either hoop or sellin'
white/Brillo pad, the smoker's pipe/My pistol cocked, you tryna fight?". Beatet är smutsigt,
versen är mördande och Vince och Q som duo är en självklarhet för denna låt.
I den electro-vibiga låten »WHateva U Want« fastslår Q att han kan köpa, erbjuda och ge sin
tjej vad hon än önskar. Det är en samtidsromantisk berättelse om grodan som blev en prins
(som även bjöd flickan en påse kokain istället för en bukett med blommor). Albumets
starkaste och bästa låt är »By Any Means«, vars titel är en allusion till Malcolm X’s tal »By
Any Means Necessary«. Malcolm X talade om frihet för den afro-amerikanska befolkningen,
Q talar om frihet för de "hood-slums" han levde med i Los Angeles. Texten är också en tydlig
satirisk motsättning till dagens rapkultur, "You can fuck my bitch/You can have my hoe". Det
är ghetto-poesi kompat av ett långsamt beat som får håret att resa sig. MIND-BLOWING.
På »Dope Dealer« som gästas av rap-legenden E-40 tar Q upp samma ämne som de flesta
andra låtar handlar om: knarklangandet. Beatet är skärande, man upplever ett skrämmande
obehag när man lyssnar på det. Samtidigt rappar E-40 renodlad gangsterrap med: "I beat a
bitch down I promise you/ I ain't playin' (beat his ass)/ Stomp his ass out throw him in the
garbage can, the trash". Det intressanta är att det inom maffia-kulturen finns ett "don't see,
don't hear, don't talk"-tänk. Detta gäller absolut inte gangsterrap eller Schoolboy Q heller för
den delen.
»JoHn Muirmed«, med en sampling av Jay Zs »Where I'm From«, är en klassiskt
klingande West Coast-låt. Q’s flow är ren perfektion och om man lyssnar ordentligt får man
en 1970-tals feeling från beatet.
Den funkiga »Big Body« sticker ut i mängden av alla de teatraliska gangsterrap-låtar på
»Blank Face«. Beatsen är något mer upplyftande och olika de andra, och samtidigt hör jag
»King Kunta« non-stop i mitt bakhuvud när jag spelar denna låt.
Sedan går Q över med »Neva CHange« tillsammans med den fantastiskt talangfulla neo-
soul sångerskan SZA. Låten handlar om Hustle-to-Fame och om Q’s frustration över de iglar
som han stöter på så ofta. SZA ifrågasätter i refrängen vad man kan göra när man insett att
man lever ett liv av lögner i en repeterande cykel. Även om ämnet behandlar politik och
svårigheter, är detta albumets, rent ljudmässigt, mest kärleksfulla låt (tack vare SZAs
förtrollande röst).
»Str8 Ballin«, är långsamt smygande, där Q saluterar sin väg upp från ghettot till de fina
salongerna. Men sedan i den jazziga »Black THougHts«, gästad av Kendrick Lamar, och
»Blank Face« med Anderson .Paak, blir Q poetisk och slänger verser om det verkliga livet i
ghettot, det som ligger bakom de tunga pistolerna, hororna och knarklangandet. Q rappar
»Ain't nothin' changed by the change/Let's put our brains away from the gangs/Crips and
Bloods the old and new slaves/Shit we even changed our names«.
Nästa låt har en intressant historia bakom sig. När Schoolboy Q förhandsvisade låten i
New York, rapporterades det om att hans skivbolag tvingade honom att behålla »Overtime«
på albumet, även om han själv inte ville det. Låten skiljer sig från det sound som Q oftast
brukar köra med. Den ljuvliga Justine Skye samt Miguel (aka King of the panty dropping) är
med och sjunger på låten.
Nu till den sista låten, »Tookie Knows« som är en del av Q’s video-projekt (med »THat
Part« och »By Any Means«). »Tookie Knows« är en teatralisk och brutalt snygg låt som
porträtterar verklighetens ghetto-livsstil. Det här är riktig gangstermusik. Q rappar "It was
cool til' that gang sweep/Now I'm in back of a van/And my wrists got a band/Got a number
for a name" och som tidigare medlem i Crips vet Q om den stora risken att hamna i fängelse.
»Tookie Knows« berättar om hur fängelserna dehumaniserar de intagna och hur de intagna
rivaliserar mellan varandras gängtillhörigheter. Genom ett piano-klingande beat spekulerar
han om hur våld är en del av hans liv och att döden alltid lurar runt hörnet som Crips-
medlem.
»Blank Face« är ett album som främst talar om gänglivet. Texterna är tunga, dystopiska och
verklighetsbaserade. Schoolboy Q rappar om sin uppväxt, sin vardag, sina bekymmer och de
falskheter han fått utstå. Han lindar ingenting i socker och är brutalt ärlig om mord, våld och
den orättvisa han upplevt i ghettot. Dock kan texterna te sig repeterande, med samma ämne i
de flesta låtar. Av en häftig lyriker som Schoolboy Q förväntar jag att texterna lyfts ett steg
högre. Precis som i »Oxymoron« får vi inte riktigt lära känna honom på djupet utan han talar
om det som händer runtomkring honom. Beatsen är starka och fångande. Det räddar mycket
av albumets repetitiva karaktär. Vi får höra många liveinstrument och beats som fångar en till
den grad att man vill spela låten om och om igen. Konceptet är klart attraherande, och man
följer det han vill meddela. I två år har fansen väntat på det här och ingen kommer att bli
besviken på detta mästerverk. It's murderous.