Schlegel-Samtalet, del IV

Återkomsten, ett år senare

Foto: Lanna Olsson


Den triumfatoriska nytändningen av Profets intervjuserie »Schlegel-Samtalet« är ett storslaget faktum. En ny intervju har utförts mellan Profets Chefsideolog Filip Lindström och barden Sylvester Schlegel, ett år efter den som låg till grund för de tre första delarna av »Schlegel-Samtalet«, en framtida generationsöverskridande och folklig företeelse. Följ med på 2018 års vända av en begynnande ProfeTradition.

Redan i början av februari 2017 avslutades del III av »Schlegel-Samtalet«, vilket innebär att det har gått mer än ett år sedan jag och Sylvester Schlegel senast satt ner på Café Twang för att spilla våra magar på bordet. Nu sitter vi där igen, på samma plats med samma basala förutsättningar för att ett samtal mellan två personer ska lyfta. I och för sig, våra förutsättningar har förvisso förändrats sedan den konversation som låg till grund för de tre legendariska artiklarna »Schlegel-Samtalet, del I-III«. Det som förändrat spelets regler är »Schlegel-Samtalet« självt, en referenspunkt och inspirationskälla som kan leda till hur många skrivna delar av en intervju som helst. »Schlegel-Samtalet« kan bli en följetong som kan fortsätta i all evighet, som uppdateras med nya delar för varje gång som Sylvester släpper en ny skiva och vi råkar sitta och prata om den på Café Twang. »Schlegel-Samtalet« kommer kunna bli generationsöverskridande då en ung läsglad hipster, som idag slukar de nutida delarna, om 50 år kommer kunna sitta med sina barnbarn och diskutera »Schlegel-Samtalet, del LXIV«.
        - Jag kommer ihåg när Filip Lindström skrev »Schlegel-Samtalet, del IV«, då Sylle precis skulle släppa »Rosa Drömmar och Svarta Hål«. Det måste ha varit runt 2018, när jag gick på Folkis och hängde massvis i Vitan, skulle den åldrade hipstern kunna säga till sina små ättlingar som hungrigt kastat sig över den senaste delen av »Schlegel-Samtalet«.
        - Men Farfar, alla vet ju att Sylle var bäst 2037 när han gjorde den där technogrime-plattan med Stakka Bo, skulle ett av barnbarnen svara honom.
        - Ja Farfar, kommer du inte ihåg Filip Lindströms utläggning om den skivans överlägsenhet i »Schlegel-Samtalet, del XXXIV«? skulle det lite äldre och mer popkulturellt medvetna barnbarnet fråga sin skrynkliga förfader.
        - Nej, Gottfrid, det gör jag tyvärr inte, skulle då den avdankade popvetaren säga, eftersom högsäsongen för både hans generella psykiska välmående och hans musikaliska kunskaper vid det laget skulle vara borta sedan länge.

»Jag bytte stad, bytte liv och allting blev nytt för mig«

- Sylvester Schlegel

Så, vad har hänt sedan 6 februari 2017, när vi satte punkt för »Schlegel-Samtalet, del III« ? Jag har gått ifrån mitt då begynnande samtalsmissbruk till en fullständigt konversationsknarkig tillvaro, och Profet har växt till sig med nya skribenter, lika narcissistiska och neurotiska som jag. Sylvester Schlegel har turnerat runt Sverige och spelat »Det kommer gå, allting kommer bli bra«, skivan han just skulle släppa när vi satt ner för att göra de första delarna av »Schlegel-Samtalet«. Jag hann se en av hans konserter, den han satte upp i Scalateaterns Källarbar strax efter vårt mycket dokumenterade möte. I samma lokal kommer Sylvester spela skivor när Profet i år firar sitt andra födelsedagskalas den 25 maj. Profets tvååriga existens kommer firas med ProfeTalkshow, ett koncept som gör att jag får ta samtalen jag vanligtvis fångar i skrift till scenen, för att framföra dem inför en levande publik. I mångt och mycket handlar det om att föra över Profets essens till en annan slags upplevelse, och vem är då bättre än Sylvester Schlegel som samtalspartner på scen? Utöver Sylvester kommer krautbandet Harpun att spela och intervjuas, i sällskap med fler ännu obestämda gäster.

25 maj, Scalateaterns Källarbar

Under tiden jag har låtit min självupptagenhet växa till en ojämförbar storlek har Sylvester Schlegel alltså inte bara turnerat, utan även spelat in ytterligare en samling musikstycken, som snart ska släppas under namnet »Rosa Drömmar och Svarta Hål«. Hittills har de två fina singlarna »Vill Vilja« och »Flyktfåglar« kommit till ytan, och när jag åter möter honom på Café Twang är han lika uppspelt över sitt nya släpp som han var över »Det kommer gå, allting kommer gå bra« när vi sågs där sist. Sylvester kommenterar sin hastiga produktionstakt för den nya EP:n.
        - Jag har nog jobbat ganska snabbt. Jag tycker att det har tagit jättelång tid men när jag kollar i kalendern så har det ju inte det. Sedan är det ju skillnad på att göra en EP och att göra ett helt album…
        - …men det är ju fortfarande en ny idé som hunnit födas på ett år, säger jag till Sylvester.
        - Ja, jag kände att jag hade momentum där jag hade energi och jag hade idéer. Jag ville inte krypa tillbaka och vänta på inspiration och återuppfinna mig själv. Jag var uppe i någonting som kändes bra, så jag körde på. Jag är jätteglad att jag gjorde det, jag tror att det är så jag ska fortsätta göra. Kan man så varför inte?
        - Det kändes så när vi satt här förra året och när jag såg dig på Scala, även fast vi aldrig hade träffats innan dess, att det var en ny energi du hade, minns jag. Det var en slags nytändning. That spark måste ha varit så pass stark att den hållit i sig ett år därefter.
        - Absolut, säger Sylvester. Jag fick någon drivkraft när jag bytte stad, bytte liv och allting blev nytt för mig. Det gav väldigt mycket och den vågen rider jag på fortfarande, och jag tänker fortsätta göra det. Jag känner mig väldigt kreativ och väldigt fri i det jag håller på med, så det är bara att gasa på. Det är så himla kul, om inte annat så för min egen skull.

Den Sylvester Schlegel jag träffade på Twang 2017 var glad och, som sagt, entusiastisk över sin nyfunna energi och sitt nyvärvade liv. Den ett år äldre Sylvester Schlegel jag nu träffar är märkligt nog en förstärkt version av sin föregångare. Likt hur »Schlegel-Samtalet« får energi ifrån gamla delar av »Schlegel-Samtalet« får Sylvester Schlegel mer energi av det han själv har gjort. Hans glädje över »Det kommer gå, allting kommer bli bra« har runnit över och amplifierats på »Rosa Drömmar och Svarta Hål«, en EP som skapats i samarbete med i princip samma team som gjorde fjolårets fullängdare.
        - Emanuel Lundgren, som jag jobbade väldigt tätt med och som producerade förra skivan, vårt samarbete fortsätter på EP:n. Däremot har Loney Dear-Emil varit väldigt upptagen med sitt, så han har inte kunnat vara med. Jag har också använt mig av livebandet som jag turnerade med efter skivan, så det är riktiga trummor som Markus Mustonen spelar, och lite körer.
        - Jag har för mig att du sa förra året att man inte fick spela trummor i Emanuels studio, spekulerar jag i mitt minne från min och Sylvesters förra intervju.
        - Ja, så är det, och det löste vi genom att spela in i en annan studio, så problem solved, säger Sylvester. Jag fick också en bra energi ifrån att vara ute och spela med de här grabbarna, så jag ville gärna använda mig av hur det lät när vi spelade tillsammans. I övrigt är det en fortsättning på det jag började på. Samma värld soundmässigt och textmässigt.

Här avslutas »Schlegel-Samtalet, del IV«, en fortsättning på det som jag började på för ett år sedan. I den här omgången av Schlegel-Samtal kommer två delar till, där Sylvester bland annat berättar om sina befriande begränsningar och om hur han ställer sig närvaro respektive frånvaro av framgång.
        Den som inte kan hålla sig tills nästa del av »Schlegel-Samtalet« dimper ned på Profet bör installera sig i Scalateaterns Källarbar 25 maj 21:00 till 01:00, för att få uppleva Sylvesters väna svarvande samt »Schlegel-Samtalet« i realtid.

Missa inte de tidigare delarna av »Schlegel-Samtalet«:
Del I
Del II
Del III

18 Maj 2018