Ska Alla Avgå Spelar Det Ingen Roll Vem Som Gör Det Först

En Intervju med Samling om Singeln »Avgå Alla«


I ett samtal med Samling-sångaren Max Groundstroem gör Profets Chefsideolog ett tappert försök att analysera den lealöst ställningstappande singeln »Avgå Alla«, ett stycke musik där Samling låter den turkiska psykrocken flöda genom den svenska politiken. Eller kanske tvärtom, vem vet? Läs intervjun och ta reda på allt. Väl mött!

En av mina absoluta förebilder på den popjournalistiska stjärnhimlen är föga förvånande Fredrik Strage, som har för vana att tala om att lejonparten av hans gamla POP-kollegor från nittiotalet idag har gått över till att skriva om politik istället för om musik. Min andra främsta idol, Andres Lokko, kan lätt tolkas som en av dessa. Lokko påstår dock, till skillnad från Strages underförstått breda distinktion mellan musik och politik, att musik alltid är politisk. Följer vi Lokkos spår faller alltså hela Strages tes.
        Bortser vi från den popjournalistiska teoribildningen, men fortsätter gå Lokkos väg, är musik alltså politisk per definition. Ett exempel är popgruppen Samlings nysläppta stycke musik vars titel, »Avgå Alla«, låter extremt politisk. I själva verket prisar kanske låttexten ambivalens snarare än övertygelse. Det hela är smått oklart, till och med för bandet själva, och det är vad vi ska försöka reda ut i den här artikeln.
        Jag ringer upp Samling-sångaren Max Groundstroem för att bena ur den nya given från den stockholmska psyk-outfitten, en Anatolien-doftande dänga som hötter nävar åt ett antal håll men kanske främst mot vaccinvägrare och pandemidemonstranter. Som av ett lyckligt sammanträffande släpptes »Avgå Alla« nära inpå den kärnfulla tid under apokalypssommaren 2021 då det i politiska sammanhang talades en hel del om just avgång. Den gubbilskna låttitelns adressat är ju ändock inte en specifik, nyligen omtalad statsminister, utan alla.

»Egentligen handlar det mest om att man är förbannad på allt, ett slags obstinat inställning« säger Max om det nya Samling-stycket, och berättar att han fått många frågor om textens faktiska direktion. »Det kanske är lite oklart vad vi menar, men det är det som är roligt« skrattar han.
        Vid min fråga angående det generella mottagandet för »Avgå Alla« menar Max, som för övrigt skriver de flesta av Samlings texter, att »folk tyckte det var kul att man kanske inte tar ställning men att man uttrycker något ordentligt«. Detta lilla citat inleder, i min mening, den snåriga inringningen av budskapet. Därmed kan jag även se att Samling har fått till en effektiv kommentar, eller kanske en anti-kommentar, på det rådande klimatet i Sveriges politiska diskurs: När politik diskuteras i vårt land tas aktiv ställning, men uttrycks något ordentligt? Eller, är det snarare hit barrikaden flyttats, till ett kastande av kraftuttryck utan uppbackning av åsikter? Även om mina slappa tolkningar av Samlings diffusa sentens inte alls stämmer har »Avgå Alla« i alla fall uppfyllt sitt troliga syfte, att påpeka förvirring och samtidigt spä på den.
        Uttrycket i »Avgå Alla« är mycket riktigt påtagligt, vilket en enkel genomlyssning av texten visar. Användningen av termer som »uppenbar idiot«, »jävla sopa« och »svin« mot vilka det »finns ingen medicin« för mina tankar till den retorik som självpåtaget rättfärdiga brandtalare ofta använder angående sina påstått irrationella motståndare. Häri kanske hemligheten bakom »Avgå Alla« ligger, i att den kan ses som en gestaltning av den genomtjafsiga ton som gripit sin stadiga klo i det generella politiska samtalet. Jag vill tro att Samling ironiserar över detta faktum hellre än att de själva prompt vill framföra idog smutskastning av somliga folkrörelser. Pandemiförnekare blir en kanvas för Samlings måleri över samtidens kärvande käftande, en nästan slumpmässigt vald grupp syndabockar som kunnat vara något helt annat i en annan tid. Ska alla avgå spelar det ju ingen roll vem som uppmanas göra det först.

Stillbild ur videon till »Avgå Alla«

Myllan som »Avgå Alla« grott ur kan möjligtvis förklaras av vad Max säger om otydligheten som präglat svensk politik de senaste åren:
        »Jag var så missnöjd efter förra valet. Det var så mjäkigt och grötigt och det fanns inget ställningstagande någonstans. Då kände jag nästan mer ’avgå alla’ än vad jag gör nu« skrattar han och tillägger att han skulle vilja att politiker »skulle ta mer tydliga ståndpunkter«.

Konstverket som är »Avgå Alla« och dess tillhörande video är alltså ett slags skådespel som ska spegla den svenska lealösheten. I videon paraderar videons huvudkaraktär runt med en skylt där låttiteln skrivits med grandiosa bokstäver, under en dag då andra skyltbärare tog tillfället i akt för att demonstrera mot pandemin, ett fenomen som låttexten gör till åtlöje redan i de första raderna. Max blev i samband med videoinspelningen intervjuad av TV4-nyheterna, där han uppgav namnet Sam Ling och enligt egen utsago yrade om hur han var för och samtidigt emot nästan allt. Denne fiktive virrpanna förkroppsligade med andra ord veligheten som låten är till för att peka ut. Tyvärr klippte TV4 bort merparten av det otydliga men talande svamlet, men faktumet att sådant Andy Kaufman-aktigt performance varit del av verket »Avgå Alla« säger det mesta om låten som sådan, och om Samling som band: Allting behöver inte tas på blodigt allvar, och verkligheten smakar bäst med en nypa salt.

»Det känns som om jag har förtydligat en åsikt som jag inte vet om jag, någon annan eller någon över huvud taget står för« säger Max om vårt samtal när det lider mot sitt slut. Det betyder att denna veliga intervju om en velig låt om velighet är så pass velig att inte ens de två veliga individer som utfört den, jag och Max, till fullo vet vad som etablerats. Med lite tur kan ni, kära läsare, få något ut av texten ändå – och således även vinna en ytterligare förståelse för »Avgå Alla«. Eller inte. Spelar det någon roll?
        Frågan jag inte kommer undan blir i ljuset av denna diskussion onekligen vad musikens mening fyller för funktion. Enligt Lokkos logik är ju musiken (ergo allt omkring den) politisk i sin själva essens, och i så fall krävs ju inget ställningstagande, ingen uttalad betydelse eller riktning. Och räcker det inte med att »Avgå Alla« är en svängig bit med gitarrböjelser som påminner om krumelurer signerade Cem Karaca, Selda Bağcan eller Bariş Manço? Måste musik rymma en djupare innebörd? Analys av andra kulturformer inleds allt som oftast med frågeställningar om upphovspersonens avsikt och verkets syfte, men musik slipper för det mesta detta ok. Musik behöver inte säga något alls för att säga allt. Samling gör båda delarna med »Avgå Alla«, vilket jag ser som ett konststycke i sig.
        Samling återkommer som tur är med fler nya alster att diskutera, enligt Max troligtvis redan under hösten.

15 Augusti 2021