Profet Sport:

Tuppen och Roboten


Profets Chefsideolog Filip Lindström minns en fallen gigant, samt fotbolls-VM 2006, i den sjunde delen av Profet Sport – illustrerad av Chefsideologen själv i samarbete med Milja Härmä Siikaluoma.

Världsmästerskapet i fotboll år 2006 spelar en speciell roll i historien om min relation till sporten. Vid tolv års ålder var det nämligen det sista i fotbollsväg jag över huvud taget brydde mig om tills jag tolv år senare tvingades acceptera charmen i stekhet sommar och kollektiv underhållning i sportform. Det var 2006 som jag avslutade min karriär som mittback i Edsbergs IF, ett av Stockholmsförorten Sollentunas sämsta sjumannalag – för att i stället fokusera på den mer rimliga rockstjärnedrömmen. Men, innan jag helt övergav fotbollen för rocken följde jag de världsliga bataljerna entusiastiskt, mycket på grund av grupptryck och de där färgglada Coca Cola-glasen som en anonym hamburgerkedja envisades med att slänga med i sina glada måltider. Under de efterföljande åren gick de skräniga dryckeskärlen att finna i varje svensk barnfamiljs kök, och i år har de återkommit till marknaden för damernas VM. Man kan tycka att Sverige borde ha ändrat sin smak gällande anskrämligt fula reklamglas sedan 2006, men så verkar inte fallet vara.
        I förstnämnda mästerskap stack en karaktär ut bland (och över) andra spelare, en underhållare som gjorde spelet mer attraktivt för en tolvårig pojke med stadigt sinande sportintresse. Peter Crouch, som i dagarna meddelade sin pensionering från fotbollen, var av flera anledningar en guldkant på ett VM som jag i övrigt minns ytterst lite av, eftersom jag helt enkelt inte brydde mig längre. Då det var musiken, med dess tillhörande spektakulära skådespel, som lockade mig bort ifrån sporten var Crouch den slutgiltiga bron från barndomens intresse över till tonårens.
        Och vad var då så pass intressant med Peter Crouch? Jo, kära läsare, han var för det första byggd som en basketspelare eller en fågelskrämma snarare än som en mittforward i ett engelskt landslag. Hans längd gav honom läge för överdrivet många nickmål, och alla egensinniga sätt att peta in mål är en fördel i ett barns ögon.
        För det andra delade han efternamn med de två Harry Potter-karaktärerna Bartemius Crouch Senior och Bartemius Crouch Junior, som året innan florerat i den fjärde filmen i serien om grabben med åskpannan, »Harry Potter och Den Flammande Bägaren«. En tolvårings kulturella referensramar är tillräckligt begränsade för att något så smått som ett gemensamt namn ska indikera en gemensam nämnare, och fågelskrämman från Macclesfield fick därför fler pluspoäng.
        Sist, men inte minst, har vi Peter Crouchs målgest, som syntes gång på gång under hela mästerskapet (vilket England åkte ut ur på straffar mot Portugal i kvartsfinal. Peter Crouch syntes inte bland straffskyttarna). Varje gång han nickat in en boll vred Crouch sin avlånga fågelskrämmekropp i en robotdans, som säkerligen var på toppen av sin popularitet för tillfället. Om inte nickmålen, längden och barnboksefternamnet räckte så agerade robotdansen en prick över ett avlångt i – och för det minns jag honom än idag.
        Min förmåga att så väl komma ihåg en, i fotbollens historiebok, perifer spelare pekar på vikten av underhållningsfaktor i sport. Antingen det eller så visar det på det exakta ögonblicket då min barndom tog slut.
        Innan, och främst efter, detta legendariska robotdans-VM spelade Peter Crouch självklart i Tottenham Hotspur. När han medverkade i Spurs utvecklingslag runt millennieskiftet togs han ut för ett kort lån till IFK Hässleholm i division 2, där han enligt en artikel i Sydsvenskan (daterad 20 juni 2006) knappt höll måttet. En skribent i Expressen året innan påstod att Crouch mestadels drack öl under sin tid i Skåne, vilket Hässleholms dåvarande tränare Conny Olsson dementerar i Sydsvenskan. Kanske lärde sig Crouch sin robotdans på något av Hässleholms dansgolv, en hemlighet som Conny vill bevara.

Tidigare delar av Profet Sport:

»Profet Sport: Surt Sa Räven - Tottenham skadeskjuter Leicester «
»Profet Sport 2: Niklas Lind om Tottenham Hotspur«
»Profet Sport 3: Spurs mot Gunners - Anton Graffman Larsson om ett ödesdigert derby«
»Profet Sport 4: Alltid Motgång - Felix Wickman om Tottenham Hotspur«
»Profet Sport 5: Förväntan och Besvikelse«
»Profet Sport 6: Att Heja, Eller Inte Heja«

19 Juli 2019