PoesiTorsdag på Profet, Del VII:

Kalle »Indie Pretto« Berg + PoesiTorsdagsintervju: AKT UNG - Ett Samtal med Maria Bodin


I veckans PoesiTorsdag på Profet bjuds först »Med Vänlig Hälsning«, en dikt av Profets blodhund Kalle »Indie Pretto« Berg, och sedan en intervju mellan Profets Chefsideolog Filip Lindström och Maria Bodin, projektledare för AKT UNG - scenen för unga poeter på Stockholms Internationella Poesifestival. Chefsideologen bidrar i vanlig ordning dessutom med en tillhörande illustration, som syns nedan.


»Med Vänlig Hälsning«,
en dikt av Kalle »Indie Pretto« Berg

var är nobelpriset

i litteratur

jag ser det inte

var är det

är det bakom mig

eller ovanför

bland flygplanen

är det gömt

i afrikas sopberg

bland oändliga batterier

galna tyska bilar

är det kanske inuti

en människas

allra värsta hemligheter

dolt för världen

fram till dess att otroheten

uppdagas

och allt ska fram i

ljuset, eller

är nobelpriset

i pisslitteratur

bortglömt

är det ksk ngt man

skrattar åt

gavs det till

den svenska reggaevågen

kring

2006

långt innan

general knas

började odla hampa

i stor skala

var är det jävla priset

jag stressar upp

letar under vindruvorna

har det tilldelats

ko un

den enda poeten

värd att läsa

eller har priset sålts

på auktion

till en socialistregim

kostade det

hundra tusen liter blod

alla provrör i västmanland ´

och en tvångsmässig

uppläsning av sally rooneys

senaste, genomhyllade

uppgörelse

med sin egen

studietid

eller vänta, har det legat

hela tiden

i olle ljungströms

gamla femtiotalskök

hur fan kunde isf det

huset gå för

700 000

jag fattar inte

men ge mig priset, bara

få det överstökat

jag orkar inte skriva mer

Med vänlig hälsning,

Kalle »Indie Pretto« Berg

Föregående delar av PoesiTorsdag på Profet:
Del I
Del II
Del III
Del IV
Del V
Del VI

PoesiTorsdagsintervju:
AKT UNG - Ett Samtal med Maria Bodin

Profets Chefsideolog Filip Lindström intervjuar Maria Bodin, projektledare för årets scen för unga poeter på Stockholms Internationella Poesifestival, om hennes relation till poesi och det faktum att AKT UNG söker poeter just nu.

Jag har aldrig tidigare varit delaktig i poesivärlden, förutom som en långväga betraktare med en vilja för väckelse av intresse. Ni ser, kära läsare, poesi är något som jag velat vara involverad i, men som jag inte lyckats sätta mig in i. Som med så många andra av mina misslyckanden möter jag även detta med idoga försök till omvändning. Ett skarpt öga kan se att alla mina förehavanden från början varit något jag vetat mycket lite, eller inget alls, om. Delaktighet är med andra ord min metod för lärdom om nya territorier.
        När Profets blodhund Kalle »Indie Pretto« Berg föreslog en artikelserie baserad på dikter tog jag alltså tillfället i akt att lyfta fram det nya konceptet PoesiTorsdag på Profet, för att långsamt närma mig något jag har sneglat på länge. I november tar jag ytterligare ett steg närmre, och drar igång poesiklubben »Profet Presenterar: MKT ORD« tillsammans med lokalpoeten Charles Ludvig.
        Inget av det ovanstående hade hänt om jag inte varit så obevandrad inom poesi som jag faktiskt är.
        Maria Bodin är betydligt mer bevandrad, och har närt ett intresse för poesi sedan tonåren. I år projektleder hon AKT UNG, som är scenen för unga poeter på Stockholms Internationella Poesifestival.
        »Vi söker just poeter som ska läsa i år« säger Maria över telefon från Malmö. »Det är ett massivt, väldigt fint evenemang och det känns ganska sällsynt med tillfällen som är helt tillägnade poesi.«

»Det är viktigt i en sådan här värld att möta andra som skriver«

- Maria Bodin

Under det rådande planeringsstadiet av Profets poesiklubb berättade Charles Ludvig till min stora förvåning att poesiläsningar faktiskt blir vanligare och vanligare på barer i Stockholm – ett fenomen som jag helt lyckats missa. Jag frågar Maria om hennes tankar kring poesins ökade intåg på scenen.
        »Jag tänker att just scenlyrik är den unga poesins form, för de som inte kan publiceras« säger hon. »Det har absolut sina fördelar, jag tycker att det känns planare och närmre.«
        »Hur påverkas själva texterna av det här?« frågar jag, och tillägger: »Blir de mer anpassade för liveframträdande än för publicering?«
        »Ja, precis, och det är den stora nackdelen« anser Maria. »Min erfarenhet av att läsa texter som kommer in till AKT UNG nu, och av att ha varit på AKT UNG, är det är en farhåga att människor ska anpassa sig – men det märks inte i materialet vi får. Det är väldigt varierat och spritt.«
        »Hur ser du på framtiden för ung poesi, är det fortfarande scenläsning som kommer bli större?« undrar jag, då jag känner hur min ovetande nyfikenhet bara växer.
        »När jag sa att det här är framträdande för oetablerad poesi var det inte hela sanningen« säger Maria eftertänksamt. »Det finns också en stark självpubliceringstrend, att till exempel skriva på Twitter, men också på andra ställen. Du kanske också har hängt med på katastrofsiffrorna gällande sjunkande läsning hos barn och unga, och man kan ju se scenläsningsformen som en väg för en smal konstform att bli konsumerad. Människor kan vara mer villiga att ta till sig poesi om de får ett event i samband med det och kanske får hålla en öl i handen.«
        »Det tror jag också« säger jag och tänker för mig själv att denna vilja kommer gagna Profets poesiklubb, och andra liknande arrangemang, eftersom det är poesivärlden och kroglivet vi försöker sammansvärja. Förutom poesi kommer jag och Charles Ludvig även boka in livemusik, vilket leder mina tankar till mina nästkommande ord till Maria:
        »Det känns lite likadant med musik« säger jag angående önskan av ett sammanhang som går bortom musiken i sig. »Jag tror verkligen att vad man än vill sälja in så säljer man in det bättre i en bar.«
        »Det ska sägas att min känsla ifrån att ha varit på AKT UNG är att det skiljer sig ifrån publäsningar, för det känns som ett större skådespel, delvis kanske på grund av miljön« säger Maria, som tidigare beskrivit den majestätiska sal där de unga poeterna läser upp sina verk. »Jag trycker dock på att en ynnest med uppläsningsformen är att man får möta varandra på ett annat sätt. Det är viktigt i en sådan här värld att möta andra som skriver.«

»Och nu söker ni poeter« säger jag. »Hur når ni ut till potentiella läsare?« lägger jag till, och menar då »uppläsare« när jag säger »läsare«, inte »läsare« på det sättet ni är »läsare«, kära läsare.
        »Än så länge handlar det mycket om sociala medier, affischering och att spamma varenda skrivarutbildning i Sverige, så får vi hoppas att ordet sprids« säger Maria.
        »Hur började ditt poesiintresse?« frågar jag henne vidare, kanske som en jakt efter ett förslag på en väg in i detsamma för min egen del.
        »Jag var 14 och stötte på en annons för en poesitävling för unga. Jag hade knappt läst eller skrivit dikter innan men hade ändå en sådan självgodhet att jag tänkte att ’det här kan väl jag kamma in, det är väl ingen som skriver poesi i min ålder?’. Så jag skrev en extremt pinsam dikt om kroppsbehåring, som jag aldrig skickade in. Men, det gjorde ändå att jag fick in ett finger i poesin. Jag var också på Poesifestivalen när jag var i den åldern, och skrev en väldigt klichéartad dikt som jag fortfarande minns. Vill du höra den?«
        »Absolut.«
        »Den löd så här:

»En ovälkommen sanning
För Poeter
Som hyllar allt
Vad tidlöshet heter
Visslingarna i salongen
Är den tidlösaste sången«

»Varför var den så klichéartad?« frågar jag skrattandes.
        »Det jag tycker är skämmigt är att den har en kampvilja mot finkulturen men samtidigt vill den göra motstånd mot finkulturen genom en rimmad dikt om tidlöshet« skrattar Maria tillbaka. »Jag har tänkt mycket på den i och med AKT UNG-arbetet, eftersom det hör till en ungdomsposition när man skriver, att komma underifrån. Men annars vill jag trycka på hur förenklat det låter att prata om unga poeter som grupp. Det jag menar är att det finns ett sätt att prata om unga kreatörer som framtidens kreatörer, vilket förringar det de gör nu. Sedan antyder det finns en särskild stil som är ’ung’, vilket är tveksamt.«
        Marias ord stämmer in på det mesta inom kulturen, där äldre generationer (grovt generaliserat även här) gärna drar alla yngre kreatörer över en kam och avskriver dess olika nyanser som en och samma färg.
        Hon frågar mig även om jag kommer skicka in ett bidrag till AKT UNG, vilket gör att jag i mitt stilla sinne undrar hur hon ser mig. Jag har under hela intervjun ständigt påmint henne och mig själv att jag inte är en del av poesivärlden, och jag intygar sanningen för mig själv gång på gång: Jag kan ingenting, därför försöker jag göra allt. Jag berättar för Maria att jag inte identifierar mig som poet, eftersom jag inte är en sådan, men jag tänker vidare på att jag faktiskt inte identifierar mig som journalist, eftersom jag inte är en sådan heller. Jag identifierar mig heller inte som disc jockey, men jag spelar ofta skivor. Jag identifierar mig inte som bandbokare, men jag bokar ofta band. Jag identifierar mig inte som någonting, eftersom jag inte kan någonting. Däri ligger hemligheten bakom min nyfikenhet.
        AKT UNG sker den 15 november (händelsevis samma dag som premiären av Profets poesiklubb) men dörren står öppen för inskickade texter enbart till 27 oktober. Så du, unga poet som läser detta stycke, ta pennan i hand och skriv något, som du kanske kan få läsa upp under AKT UNG, på Stockholms Internationella Poesifestival.
        För att vidare förklara varför unga poeter bör göra detta, använder sig Maria slutligen av rader ur en dikt av Profetvännen Jonathan Brott, som hade hennes projektledarroll förra året:
        »Poesi är en liten familj, som ofta glömmer bort att den är en familj.«

Nödvändiga länkar:

Länk till utlysningevenemang


Biljettlänk till Stockholms Internationella Poesifestival

24 Oktober 2019