PoesiTorsdag på Profet, Del XIV:

Charles Ludvig + Filip Lindström


Den kära Profetvännen Charles Ludvig, medarrangör av Profets poesiklubb MKT ORD, bidrar i veckans PoesiTorsdag på Profet med en lång dikt vid namn »En Blandning Av Sött och Salt«. Profets Chefsideolog Filip Lindström tillverkar i vanlig ordning en illustration som kan beundras innan läsningen av dikten. Nästa MKT ORD sker 27 december, i samarbete med Profet MGMT-akten nites på Bongo Bar.


»En Blandning Av Sött och Salt«,
en dikt av Charles Ludvig

Ibland önskar jag att jag var från Jokkmokk så jag kunde flytta till Stockholm och bygga mig ett nytt liv.

Då kunde jag lära mig hur man sitter på tunnelbanan för att inte behöva se någon i ögonen och sen kanske sprida lite awareness om sapmi och sånt där.

Fast jag skulle kunna nöja mig med en närort, typ knivsta. Då kunde jag kalla mig för kniven men egentligen vara väldigt snäll.

Jag hade kunnat använda det som en introduktion när jag minglar. Jag kunde fråga andra vart de var ifrån och så skulle de säga att de var härifrån och så skulle jag säga att jag är från Knivsta och då skulle de säga »oj va långt att åka hem sen då!« men då skulle jag säga att »nej då jag har precis flyttat hit«.

Då skulle de fråga om jag känner nån här och då skulle jag säga »nej jag känner bara några få för jag har bara hängt i Knivsta hela livet« och så skulle de föreslå att vi kanske kan hänga nån dag och se till att jag träffar lite folk och ser Stockholms uteliv.

Det skulle jag tacka ja till och 2 månader senare börjar de kalla mig smörkniven för att jag egentligen inte är så farlig som jag låter, och jag trivs med det trots att jag nu blivit vegan och helst inte associeras med mejeriprodukter.

Nu är jag tyvärr född här men en gång försökte jag i ett psykotiskt tillstånd amputera mitt vänstra ben med just en smörkniv för att förhindra händerna som bodde i mitt huvud att kravla ut.

Det var så jag lärde mig hur ofarliga smörknivar egentligen är. jag antar att det är det man kallar »livets hårda skola«.

Fast alla skolor jag gått i har varit väldigt hårda.

Det behövs trots allt en viss strukturell integritet för att byggnaden inte ska falla ihop.

Men varför måste så många skolbyggnader ha såna där skrovliga fasader som man river sig blodig på om man skulle råka ramla och ta emot sig mot väggen?

Nä, väggen är inget man tar emot sig på, väggen är nåt man går in i för att få tillbringa 3 månader i telefon med Försäkringskassan.

Men det är inte bara dåligt. Man får en fantastiskt snygg och konsekvent signatur efter man fått öva på papper efter papper som ska skrivas under.

Det är jättebra när man kommer ut i arbetslivet igen, vilket man förstås gör, för då kommer Johanna på jobbet säga »oj vilken snygg signatur du har« och så kommer du svara »inte lika snygg som du är idag i den där tjusiga jumpsuiten« och sen knullar ni i kopiatorrummet och hon blir gravid.

Nu måste ni dölja det för de andra kollegorna för det är mot företagets policy att impregnera varandra men ni tycker det är lite spännande för ni är kära nu och då blir det kul att sitta på en hemlighet som bara ni delar.

Lyckan blir dock inte långvarig för redan efter 6 månader går vattnet när ni båda är i köket på jobbet och du inser att du måste förlösa barnet med egna händer. Plötsligt kommer du ihåg att gynekologen sa att Johannas livmoderhals är alldeles för trång för en vaginal förlossning och du förstår att det nu är upp till dig att utföra ett kejsarsnitt trots att allt du hittar är en smörkniv!

Och där sitter du i det nyrenoverade köket som inte helt hunnit flyttas in i ännu och förbannar dig själv för att ha påtalat för din chef att kökets standard var under all kritik. Du föreställer dig en värld där ni bara hade levt med ett sunkigt kök med halvtrasig spis och sprucket kakel.

Då hade ni kunnat gå på föräldraträffar där du kunde skryta om att du på egen hand skar ut en levande varelse ut din partners livmoder och de andra papporna skulle vara jätteimponerade och klappa händerna, för de själva satt bara och såg oroliga ut och sa »lugn älskling, det går bra« när alla involverade visste att en förlossning gör ont oavsett om den går bra eller inte.

Sen skulle du kunna säga ett skämt i stil med »det var typ som i filmen Alien ni vet hehe« och därmed befästa din position som alphakomiker i pappagruppen.

Varje gång du möter en ny pappagrupp hade du kunnat upprepa exakt samma interaktion tills dess att alla pappor i riket enas i en stor applåd och underkastar sig din auktoritet.

Äntligen får du den respekt och bekräftelse du förtjänar. En fulländad man - med fulländat skarp klinga.

Men nu sitter du istället där med en smörkniv.

Vart kommer alla mina slumpmässiga interaktioner leda? Jag killgissar min väg genom livet och försöker tro på det jag tror att jag tror på utan att tro att jag vet allt.

För jag vet ju egentligen inget, jag tror inte på mycket och det jag faktiskt tror på försöker jag ständigt ifrågasätta ifall det skulle finnas nåt bättre att tro på.

En ständig, spännande resa mot det oundvikliga.

Det blir som det blir. Det går som det går.

Låt mig vara där.

Charles Ludvig

Föregående delar av PoesiTorsdag på Profet:
Del I
Del II
Del III
Del IV
Del V
Del VI
Del VII
Del VIII
Del IX
Del X
Del XI
Del XII
Del XII

12 December 2019