Världsskildring:

Palais Idéal i Hautrives


Profets Jacob Hallerström besöker ett vattenhål för fransk naiv konst, Ferdinand Chevals häpnadsväckande Palais Idéal i Hautrives, och beskriver i ord och bild det anmärkningsvärda palatset och dess historia.

Jag åker tåg från Béziers till Lyon. Ett mystiskt morgontåg. Det regnar utanför fönstret och hela Provence blir till sumpmarker. Ett grått filter ligger över världen som ett täcke. I Frankrike strejkar tågväsendet. Vid entrén till tågstationen får jag en flyer i handen. »Pour le transport collectif« ler den krullhåriga damen. Jag är dyngsur, och mina medpassagerare likaså.
        Min destination för den här dagen är den lilla byn Hautrives. Egentligen handlar inte den här texten om min resa, utan om en man som aldrig reste någonstans och det verk han valde att viga sitt liv åt.
        Ferdinand Cheval var en fransk brevbärare som levde på slutet av 1800-talet. Han bodde hela sitt liv i regionen jag nu befinner mig i. Med alperna i norr och Rivieran i söder. Som arbete levererade han post i de små byarna kring sin hemort Hautrives. Det som gör Ferdinand Cheval värd denna artikel jag nu skriver är det han byggde.
        Enligt sina egna anteckningar skedde startskottet till det som skulle bli hans livsverk en dag i april 1879 när han promenerade längst en grusväg på sin dagliga postrunda. Cheval hittade då en sten som bar en märklig, nästa surrealistisk form. Brevbäraren blev hänförd av det han plockade upp ur gruset. Cheval beskriver i sin egen biografi att detta väckte något inom honom, något starkt som gjorde att han beslutade sig för att bygga ett palats med stenen som inspiration. Detta blev starten för Ferdinand Chevals Palais Idéal.

Palais Idéal

I sin lilla grönsaksträdgård började Cheval. Han bar och slipade stenar varje dag efter sitt jobb och planerandet och uppförandet av byggnaden han hade i huvudet tog all brevbärarens lediga tid. Grönsaksträdgården förvandlades, byggplatsen utökades och efter 33 år av konstant arbete stod där ett byggnadsverk klart olikt allt annat i världen. Helt ritat, påhittat och genomfört av Cheval själv, på egen hand.
        Palais Idéal har en stil och utformning som är helt unik. I den lilla byn Hautrives tornar palatset upp sig och liknar något som kan beskrivas som en metamorfos mellan ett sandslott och ett hinduiskt tempel. Var inspirationen till palatset kom ifrån är inte helt klarlagt. En trolig teori är att Cheval inspirerades av de vykort som började cirkulera på slutet av 1800-talet. Många av dessa bar motiv från fjärran länder långt från Chevals lilla del av Frankrike som Indien, Burma och Kina. Detta tillsammans med Chevals icke-sinande kreativitet och byggnadslust gjorde Palais Idéal till något alldeles eget.

Idag ses Ferdinand Chevals Palais Idéal som ett praktexempel på naiv konst. Några av de första att ge ljus åt Chevals skapelse var 1920-talets surrealister. De älskade och hänfördes av denna, i sin rätta bemärkelse, surrealistiska byggnad. André Bretton var där, likaså Picasso. De målade, fotograferade och studerade palatset. Detta på grund av dess prakt och säregenhet men kanske för att Palais Idéal är och var en sann manifestation för något surrealisterna höll som heligt, drömmar.
        Både palatset isig och historien bakom är som tagna ur en dröm. Cheval fick en tanke att han ville bygga ett palats inspirerat av en sten på en grusväg och släppte inte den tanken under resten av sitt liv.
        Chevals dröm var att begravs i sitt palats. Detta godkändes inte av traktens myndigheter. Så mot slutet av sitt liv började Cheval bygga sitt eget mausoleum på byns kyrkogård som ligger någon kilometer från byns torg. Byggd i samma anda och stil som palatset, står Chevals mausoleum där idag, och där ligger Cheval själv med sin fru.

Chevals mausoleum

För mig är Palais Idéal den mest basala formen av uttryck. Cheval byggde in sin värld och sin själ i sitt palats och att stå där framför palatset är som att stå öga mot öga med en dröm. En dröm i sten.
        Jag åker tåg igen. Den här gången mot Marseille. Här i dalen tillverkar de vin. Här står vinrankorna i praktfulla rader på fälten. Borta i horisonten blåser bergen upp sig som heliumballonger. Sådana man ser i Stockholm på sommaren. Höjden är berusande.

Epilog

Den här artikeln är ett hopplock av texter och dagboksinlägg som kom till medan jag reste med tåg i Frankrike under några dagar i april 2018. Det stora stoppet på resan var Palais Idéal och Hautrives som jag hade läst om när jag började intressera mig för naiv konst. Ganska fort inpå att ha snubblat över detta underliga men fantastiska byggnadsverk bestämde jag mig för att jag ville se det i verkligheten. Texten samlades ihop under två nätter på ett hotellrum i Västervik. Med Bodil Malmstens franska trädgård i Finistère kunde jag få ihop artikeln om det palats jag besökt i Hautrives.

17 Augusti 2018