Nitefish

och den underjordiska kartläggningen


Profets Chefsideolog Filip Lindström blickar åter över Stockholms Underjordiska Musiksällskap, och dess beståndsdelar – samtidigt som han förundras över Nitefish, det nya soloprojektet undertecknat en av underjordens invånare. Chefsideologen besöker det musikaliskt ambitiösa Snotty Seaside för att bevittna Musiksällskapet i sin naturliga miljö, och snubblar över en glad överraskning.

Profetvännen Nitefish, inte att förväxla med Profet MGMT-akten nites, är en del av det lätt diffusa, men ack så charmiga gänget som kretsar kring konst-rock-indie-pop-R-E-M-sömn-banden Bodega Sisters, Gorilla Cult och Steve Buscemi’s Dreamy Eyes. Ni ser, kära läsare, det finns ett gäng olika gäng i Stockholms Underjordiska Musiksällskap, denna mytiska paraplyorganisation som helt utan stadgar och föreskrifter existerar ryggradslöst i rökrutan på Melody Box (som säkert inte får finnas längre efter rådande lag och ordning).
        Ett av gängen i Stockholms dunklare musikvrår är självklart L’Amour – La Mort-gänget, som förutom redaktionen för tidskriften med samma namn även består av popgrupperna Mama Sonic, Sabine Women, Delagoon, Gryningsljud, TVc och delvis även Tella Viv. L’Amour – La Mort-gänget är kända för att resa rikligt för att se världen, och de har till skillnad från de flesta andra gäng en stor förkärlek för poesi.
        Sedan finns det så kallade VERO-gänget, där Tella Viv också ingår, men där dessutom arrangörerna av Swedish Rock’n’Roll Club räknas in. Vad det egentligen betyder vet ingen.
        I övrigt finns bland andra det stora Tussilago-gänget, som brett ut sig från moderskeppet Tussilago till akter som Jelly Crystal, Moderskeppet (de heter faktiskt så), La Lusid, Myint, Vacation Forever och Off The Meds. Tussilago-gängets kännetecken är att dess medlemmar antingen spelar i varandras band, eller i princip driver varandras Instagram.
        Dessa stockholmska musikgäng, och alla de onämnda av samma kaliber, spelar sina roller väl och kan ibland lyckas verka separat utan att stöta på varandra, trots att vår musikstad är liten och på väg att krympa. De utgör ett slags kretslopp för det som får Stockholms Underjordiska Musiksällskap att stå på benen (och det som tillåter oss att inte ha några klubbade årsmöten). Separatismen håller oss enade.

Nitefish

Det nystartade soloprojektet Nitefish tillhör alltså sfären kring Steve B-gänget – vilket i sig är en oklar sägning eftersom bandet Steve Buscemi’s Dreamy Eyes också kategoriseras in i Rama Lama-gänget, vari Bodega Sisters, Gorilla Cult och Nitefish inte går att finna. Ha tålamod, kära läsare, tids nog kan du lära dig hur Stockholms Underjordiska Musiksällskap är sammanvävt, hur förvirrande det än kan kännas så här i början.
        Då jag tidigare har sett grundaren av Nitefish enbart i Bodega Sisters och Gorilla Cult, gitarrbaserade band med dragning mot det aviga, förvånades jag med bravur då jag installerade mig i källaren på Snotty Seaside. Hela Steve B-gänget (låt oss kalla det så, för enkelhetens skull) var samlat, och det märkligt underhållande förbandet The Rågsved Experience hade precis spelat klart en märkligt underhållande sång om glädjen i att sälja hasch.
        Helt utan förväntningar eller grundkunskaper om hur musiken skulle komma att låta placerade jag mig i det skrala publikhavet, sekunder innan Nitefish – iförd snabba simglasögon och tracksuit – skulle sätta igång. Vad som komma skulle hade jag inte kunnat föreställa mig.
        Vid det första anslaget på de digitalt drogade trummorna dök Nitefish ut mot publiken, till moderna gabberbeats värdiga Estlands stolthet TOMM¥ €A$H, och vrålade nästan lika ursinnigt som Death Grips vokalist MC Ride. Följare av den sistnämnda gruppen kan säkerligen uppskatta den rytmiskt släpiga sång som Nitefish lägger över sina kaotiska produktioner, sådant jag skulle älska att höra på sena fester i mörka skogar under ljumma sommarnätter. Om sådan miljö inte är tillgänglig fungerar absolut även den där jag såg Nitefish för första gången, en dunkel källare med distinkt doft av svett och desperation.
        Bodega Sisters och Gorilla Cult i all ära, men jag känner att Nitefish har hittat rätt vatten att simma i, i och med denna elektroniska vändning. I veckan slog han ut stjärtfenan på de digitala haven, med släppet av singeln »Ibiza«, och förhoppningsvis lär han hänge sig åt liknande musik framför den gitarrbaserade i fortsättningen.
        Även om Nitefish för tillfället bor i Dublin, och ibland hälsar på hemma i Stockholm, hoppas jag att hans nedslag kan skapa ringar på ytan av den lilla ankdamm som är vår huvudstads Underjordiska Musiksällskap.

30 Augusti 2019