Sista kvällen på Glenn Miller Café
Länge har den lilla baren Glenn Miller Café varit ett vattenhål för jazzälskare i
Stockholm. De senaste 17 åren har stället varit under ledning av Ulf Sterner som ordnat
levande musik varje dag och skapat en unik scen för jazz. På nationaldagen 2016
spelades den allra sista konserten på den historiska baren och Stockholm kan riskera att
mista ett av sina bästa smultronställen.

Illustration: Jan Lööf
Stämningen på Glenn Miller Café den 6 juni 2016 är lika delar glad och sorgsen. Stammisar
som besökt baren i många år och gamla anställda bakom baren har samlats för att ta adjö till
det etablissemang som skänkt så mycket glädje och så mycket bra musik. Det talas om
minnen av första gången man satte foten i det lilla hålet i väggen, om när man rökte inne för
första gången framför pianot, om alla band man bevittnat och om hur Glenn Miller Café alltid
fanns där vad som än hände runt omkring. Att tänka på den enorma mängd stora jazzmusiker
som spelat här är överväldigande, speciellt idag då den sista kvällen är i full gång.
Nu, när den anrika jazzbaren behöver lämnas vidare ur Ulf Sterners händer, är framtiden
oviss. Mycket pengar krävs för att ta över verksamheten och även fast samtliga närvarande
mer än allt annat vill se en fortsatt jazzscen i lokalen på Brunnsgatan 21 A, så verkar ingen
veta vad som kan göras. Niklas Gabrielsson i kvällens band, The Beeters, sätter ord på
känslorna som trängs mellan de fyra väggarna på GMC.
- Snart är det över. Om ni inte festar nu är det för sent sedan, säger han efter ett tal om
begravningsceremonier i New Orleans, om hur en kort tid ägnas åt sorg och hur resten av
begravningen är en fest med musik och en lång parad. Någon parad blir det inte men The
Beeters New Orleans-R’&’B ordnar en ordentlig fest för den svettiga församlingen.
Jag minns framför allt första gången jag såg The Beeters spela på GMC. Det var under
mellandagarna 2014, de dagar då bandet traditionsenligt spelat varje år sedan 15 år tillbaka på
samma plats. Det blev en kortlivad mellandagstradition för mig att tränga mig in i den
kvalmiga folkmassan för att lyssna på Niklas Gabrielssons soulskrik, hans pappa Krister
Ohlsson bakom trummorna, Vladan Wirant vid pianot, Robert Östlund på gitarr, Ulf »Morfar«
Engström på bas samt Thord Larsson och Christer ”Cacka” Ekhé, båda på saxofon. Det är inte
alls konstigt att atmosfären under Glenn Miller Cafés mellandagsfester blivit så familjär, The
Beeters var från början ett projekt som skulle innehålla musikaliska fäder och söner, om jag
förstått mig på deras historia rätt. Deras gemenskap har smittat av sig på mellandagsbesökare i
15 år och vi alla som trängs framför bandet känns som en stor familj, en familj som är på en
festlig New Orleans-begravning tillsammans.

Niklas Gabrielsson. Foto: Anton Östlund
När Ulf Sterner åkallar uppmärksamheten inför tredje och sista set för kvällen, det slutgiltiga
setet, håller känslorna på att svämma över hos honom. Han tackar alla som stöttat Glenn
Miller Café genom åren och hans trogna gäster tackar i sin tur honom med att skandera hans
namn. En historisk kväll går mot sitt slut och The Beeters ser till att historien avslutas med en
smäll. Självklart får vi höra deras odödliga version av »I Hear You Knocking« och hela GMC
skriker med i refrängen. I allra högsta grad ett värdigt slut för en bar som tackas av för lång
och trogen tjänst i jazzens namn. Tack för allt, för musiken jag har fått höra och för
människorna jag har fått träffa på Glenn Miller Café.
The Beeters kan komma att få en ny hemmaplan för sina legendariska mellandagsspelningar.
Var är oklart, men förhoppningarna är stora. En gammal recension av spelningen på den
omnämnda spelningen på GMC 2014 ska letas fram och publiceras på Profet inom en snar
framtid.
Videos från 6 juni 2016 på GMC kan ses på Instagram: @profetmusik