Love Rebel Gang:

Bröllopsfest & Anti-Premiär


På lördag, 26 oktober, spelar Love Rebel Gang tillsammans med Profet MGMT-akten VOLGA på Southside Pub. Här har ni chansen att tjuvlyssna på ett nytt spår från tjack-rockduon, »Selling Ass«, samtidigt som ni läser en berättelse från ett somrigt bröllop utanför Malmö. Väl mött!

Slut på kommuniké – Bröllopet

Förord:
Bjudna på bröllop? Vi?

Kapitel 1:
Vi befann oss i dom där splittrade åren runt omkring 30. Dom där åren då man i en umgängeskrets skiljer sig som mest i frågor om inkomst, ambitioner, livssituation och allmän life style. En del planerar för barn och bröllop i sina nyköpta lägenheter runt omkring Stockholms närförorter. Andra läser fortfarande Kulturvetarprogrammet, bor inneboende hos någon lynnig gubbjävel i Ösmo, eller annan förort »känd från tunnelbanekartan«, samtidigt som man har en strulig on/off-relation med en sån kille som kan allt om legalisering och anonymitet på nätet.
        Vi tillhörde kanske inte direkt någon av nämnda grupper. Men en sak var säker. Vi tillhörde då fan inte grupp ett.
        Mitt i det skedet var vi när vi helt plötsligt fick inbjudan till det där bröllopet. Det var två av våra kamrater från åren på högskola som skulle gifta sig.
        Dom träffades där och blev snabbt ett sånt där självklart par som alla nog kände på sig »skulle klara sig«. Så beskedet att dom skulle gifta sig kom inte som någon direkt chock. Det kändes självklart.
        Däremot chockades vi av det faktum att vi var bjudna. Missta mig inte, vi älskar dom jävlarna. Dom är roliga, härliga och på alla sätt helt underbara. Vi blev bara chockade över att dom dels tyckte om oss och till råga på allt var villiga att riskera sin kanske finaste dag i livet på att ha oss närvarande.
        Jag ska inte överdriva, det fanns kanske ingen direkt risk i att bjuda in oss. Vi är ett rätt hejigt gäng om två om vi är på humör. Det är inte så att vi saknar taktkänsla i sociala sammanhang. Ibland är det bara att vi inte riktigt kan hålla oss från att jazza till det lite och slänga in några kantslag i rytmen för att skapa nerv. Vi gillar liksom en kortlek som har fler jokrar än ess.
        Vi slogs därefter av en tanke. Vad borde vi ställa in oss på? Skulle det vara som forna dagar då paret brukade ställa till med härligt opretentiös hemmafest eller skulle vi förvänta oss en stel tillställning med småborgerliga ambitioner?
        Man visste inte längre var man hade folk. Senast man träffade någon var den kanske en sån härlig fan som stal slattar på Carmencitan och jiddrade med nån vakt utanför Kvarnen klockan 02.30.
        Nu jobbar den jäveln helt plötsligt på »byrå« och vill ses för en AW på Rastapopolos Keps eller något annat helvete på jorden.
        Som lösning på problemet drev min vän linjen, »Dom har ju bjudit oss. Då får dom fan OSS!«.
        Sagt och gjort. Så blev det.
        Inga dressmankostymer, inga besök till frisören, ingen framförhållning.

Love Rebel Gang

Kapitel 2:
Från ingenstans var fredagen innan det stora tabberaset där. Vigseln och festen skulle ske på lördag på en gård utanför Malmö. Många som levde bättre liv än vi tog snabbtåget ner under dagen för att kunna ha en trevlig kväll med middag, samkväm och lite missionären på hotellrummet. Vi däremot, vi som levde sämre liv, hade bokat in oss på det sällan hyllade nattåget från Stockholm till Malmö. Tåget skulle avgå 23.20.
        Så samtidigt som någon halvintressant PR-person som bäst lekte gömma korven på något Best Western-hotell hade vår resa bara börjat.
        Vi ägnade istället kvällen åt en gammal finsk folksport som kallas »Säkerhetsfest«. Jag minns inte det finska ordet nu, men innebörden är ungefär »Drick ordentligt idag så slipper du bli kosafull imorgon«.

18.00 – sluta jobbet

19.00 – Möta upp vänner för en märklig för/avskeds-fest på Lionbar Sveavägen (Det där som låg närmare Hötorget som är stängt idag men som på den tiden hade ett hjul man kunde spela på och vinna allting från »världens äckligaste shot« till varma mackor)

19.15. – 22.55 – Dricka öl, kanske någon shot(?). Jag minns bestämt att någon eller kanske några köpte in flaskor av det där bubblet som bara finns på riktiga pisskrogar.

22.55 – Skynda i panik mot Stockholm Central. Unnar oss att stanna till och köpa ett sexpack folköl på vägen.

23.18 – Ombord på tåget, lugnt med tid, inga problem.

23.23 – Vandrar längs korridorerna på det skakiga tåget. Letar efter var fan vår hytt är?

23.25 - Hitta hytt! Där har våra hyttkamrater redan börjat bädda ut sina sängar. Vi lägger ut lakanen på våra platser och förbereder för natten.

23.27 - Tillbaka i korridoren, blir ju inget drag om de där ska hålla på och sova!

23.35 – Stå i korridoren och prata och smygdricka diskret. Väntar på att biljettkontrollanten ska ha gjort sitt.

23.50 – Nu har vi och hela vagnen visat biljett. Diskretionen är ett minne blott.

12.15 – 01.30- Dricka som vi var 16. Ingen har orkat gå på systemet så vi dricker vinslattar, någon form av häxblandning och kanske att det fanns någon starkpangare där. Typ en Elkbrew - sju komma slägga.

01.30 – Bara folköl kvar, vi spelar låtar, utnyttjar rökrutan mellan tågen och vloggar mindre smickrande klipp som vi lägger upp på den dedikerade bröllopshashtagen (Tydligen inte älskat av alla).

02.30 – Vi smyger mjukt in i vår hytt och klättrar tyst och smidigt(?) upp till våra platser och somnar.

06.30 – Framme i Malmö, vaknar av att någon väcker oss. Våra hyttkamrater tittar på oss med kärlek och vi ser att vi har förgyllt deras resa och att vi här fått vänner för livet.

06.40 - Take away-kaffe på Centralen. Vi ska låna en lägenhet av min väns kusin men det är för tidigt att få tag på nyckeln.

07.00 – Hittar en kiosk vid Möllan som precis öppnat. Köper en oklar mängd folköl.

07.15 – Slår oss ner i en lekpark för barn. Dricker öl, jag sätter mig på ett tuggummi med mina enda par byxor.

08.00 – Möter upp några andra eftersläntrare för frukost. En av dom är jag i hemlighet lite kär i. Tur att vi verkar så spännande.

09.15 - Hämtar nyckel till lägenheten där vi ska sova hos en annan släkting till min vän. Har för mig att vi under vägen skojade mycket om att alla vi mötte hade legat med Timbuktu.

09.45 – Försöker hitta till lägenheten.

10.15 – Framme vid liten hemtrevlig stundentlägenhet i något område som jag verkligen inte minns namnet på.

10.20 – Försöker sova lite.

11.00 – Försöker duscha lite, vill dö.

11.30 – Vi är klara. Min vän är klädd i mönster och starka färger. Jag i vit smokingkavaj, fyra halsdukar och fyra halsband. Känner mig som Steven Tylers bilhandlarkusin som tagit med familjen på kryssning till Åbo.

12.00 – Lämna boendet påväg till stan igen. Ska bara göra ett snabbt stopp för att köpa cigg. Sen får vi åka ut med några vänner.

12.20 – Missade skjutsen med våra vänner. Dom åkte utan oss.

12. 25 – Käka falafel. Grymt såklart. Nu ska vi bara lista ut hur vi tar oss dit vi ska.

12.30 - Tror att vi har listat ut hur vi ska ta oss dit vi ska. Det blir tight!

12.35 - Konstigt tåg nu. Kommer att behöva springa till bussen.

12.46 – På bussen inga problem, svetten rinner. Det är sommar. Usch!

12.54 - Kliver av vid den hållplats som vi fått instruktioner om. Det är fan mitt i ingenstans. Vi kollar karta och börjar gå. För att höja moralen sjunger vi på »De mördades fria republik« av Dan Berglund.

»...man suger ut vår märg. Och störst av alla mördare är Jacob Wallenberg«

12.57 - »Det var vi som höll igång hans fabrik, det var som föll och blev burna ut som lik. Vi bugade för bödeln, Vi gödde honom stor. Medan sossarna och facket sprang och putsade hans skor«

12.58 – Vår vänner som vägrat vänta på oss i stan kör förbi, erbjuder oss skjuts sista biten. Säger först ja men sen ser vi att slutdestinationen är ca 50 meter bort så vi ber dom att hoppa och flyga!

12.59 - »genom maskinerna sjunger vi för er, studera Marx och Lenin och förena er. Klass mot klass måste striden stå. Åh i tysthet ska vi stiga upp och var med er då.«

13.00 - Vandrar in på gården sexigt mycket i tid. Vi är bland dom första, det är nästan ingen annan som har hunnit komma.

Love Rebel Gangs Samuel Granholm, med det lyckliga brudparet

Kapitel 3
På gårdsplanen serveras välkomstbål. Vi minglar runt bland gamla vänner och ytligt bekanta. Vi skyller på värmen och fyller ofta på våra glas. Försöker sparka liv i kropp och själ.
        Sen är det dags för vigsel. Den är kort, enkel och vacker. Den klär brudparet på ett fint sätt.
        Efter det rör vi oss mot innergården där det är musik och mingel innan middagen ska dra igång. Vi slirar runt, börjar hitta formen, tror till och med vi dansar trots att det är mitt på dagen.
        De har fyllt ett badkar med is och ölburkar. Min vän pekar på badkaret och säger – Där ska jag bada ikväll! Vi skrattar och rumlar vidare. Min vän får idén att visa röven i det photobooth som hade ställts upp. Om jag inte minns fel var detta redan innan middagen och brudens föräldrar kom förbigående samtidigt och tittade på oss, chockat men glatt.
        Middagen är härlig, vi blir uppdelade och hamnar vid olika bord. Jag hamnar vid samma bord som den där flickan jag var lite hemligt kär i. Jag tillbringar merparten av middagen åt pinsamma försök till charm. Min vän verkar köra sin grej borta vid sitt bord. Jag får göra någon pinsam påa till ett bildspel som alla i det gamla kompisgänget satt ihop. Jag har under dagen skämtat om fyndiga saker jag ska säga. Men när det väl kommer till kritan stjäl jag bara ett bedrövligt tal som jag hört en gång. Det går inget vidare men jag blir kanske räddad av den övergripande goda stämningen.
        På grund av att det är väldigt varmt ute så blir det många rökpauser. Så mellan talen står den största delen av besökarna ute på gården och röker eller tar luft. Under någon paus blir det också fotografering och min vän kastar snabbt kläderna och springer naken ut på fältet för att fångas på bild. Sädesslagens gula gifter sig förvånansvärt väl med hans bleka hud.
        Middagen tar slut och lokalen roddas om till fest. En gammal klasskamrat framför en av sina egna låtar som bröllopsvals.
        Valsen är över och med det är alla fasta punkter för kvällen avklarade. Nu är det bara att kasta försiktigheten åt sidan, dra åt livremmen, knyta scarfen runt skallen och köra.
        Den obligatoriskt opretentiösa playlisten slungar ur sig klassiska popdängor i hög takt. Jag har stulit en halvflaska Baileys från avecbordet. Vi dansar sensuellt, går catwalk mot varandra, spiller Baileys över både folk och inredning och jag hånglar ironiskt med den äldre man som under en tid i mitt liv blev som en bror för mig. Det känns som att vara 17 år.
        Under en av rökpauserna hamnar jag i bråk med någon storstadsliberal och det hela slutar i att jag stormar iväg med orden:
        »Ja men fuck you! Bara för att jag inte är helt jävla tappad och tror på någon fantasi om evig tillväxt i en värld med ändliga resurser!« Riktigt pinsamt såklart, så här i efterhand.
        Vi har något samtal om känslor och sex med vår vän den äldre mannen. Vi försöker vara moderna killar och prata om känslor. Han säger att »ett pök är alltid ett pök«. Vi lyckas inte mötas.
        Hon den där som jag varit hemligt kär i åker hem tidigt. Hon har huvudvärk. Hon bor i en annan stad så det känns som att jag missat min chans. Det känns jobbigt, önskar att jag hade gjort allting annorlunda. Men jag är van. Dags att lägga locket på, sätta plattan i mattan och fly.
        Ciggtorkan kommer ikapp oss alla och till slut finns inte en enda cigarett kvar på stället. Någon jävla drottning bland människor skickar en taxi att köpa en limpa cigg. Räddar hela jävla kvällen. Folket faller bort eftersom, vi kör på. Till slut är vi bara ett fåtal kvar. Vi sjunger gamla proggvisor och dansar vidare, någon fyller kroppen med ketamin.
        Till slut är klockan en bra bit efter tre och brudparet vill stänga och låsa för att kunna dra sig tillbaka till hotellet. Vi slänger ihop våra grejer och går ut på gårdsplanen. Där träffar vi en gammal kompis som vi var säkra på hade åkt hem. Han har suttit inlåst på någon toalett och kräkts dom senaste timmarna. Vi skrattar och är fortfarande fyllda av lust.
        Min vän kastar kläderna och dyker ner i badkaret med öl och nu smält is. Vi ropar att det är efterfest i Köpenhamn! Och fyller våra väskor och påsar med öl från badkaret.

I taxin på väg mot stan försöker vi övertala våra medresenärer om vilken bra idé det är att ta första tåget över sundet. Ingen nappar, »Tråkmånsar och nejsägare« tänker vi. Vi kliver av tillsammans med vår gamla kompis som kräkts. Han får betala, vi lovar att swisha. Han kräks på trottoaren och vi gör ett nytt försök att lura med honom till Danmark. Han blir irriterad och arg. Vi älskar det! Vi rumlar iväg mot närmaste tågstation. Vi lyckas köpa biljett och hoppar på tåget. Stämningen är god, vi öppnar varsin öl, skojar, skålar och har det härligt.
        Tio minuter senare sover båda två, sittandes rakt upp med varsin öl på bröstet.
        När vi väl vaknar så har vi missat Köpenhamn. Det fattar vi så klart inte direkt. Men så är det i alla fall. Vi är i någon småort en bit utanför. Klockan är 6-7 på morgonen. Vi kan inte riktigt tänka klart, livet har kommit i kapp oss.
        Vi bestämmer oss för att ge upp på efterfesten och ta oss hem till lägenheten i Malmö. Vi försöker köpa en returbiljett men förstår inte hur maskinen funkar. Mobilbiljett funkar inte heller. Vi hoppar ändå på ett tåg och tänker att vi löser det ombord. Men det fortsätter att bråka och vi ger upp.
        Halvvägs på resan kommer en kontrollant. Vi förklarar lugnt vår situation. Han känner inga sympatier med oss. Tror att han erbjuder oss alternativet att kliva av vid Kastrup. Då måste vi gå genom tullen och ingen av oss har varken pass eller legitimation så vi avböjer. Då börjar han skriva böter.
        I ett sista desperat försök att få konduktören att förstå vår situation skriker min vän:
        »Men om jag skulle skita ner mig, precis här på golvet. Skulle du straffa mig då?!«
        På grund av ilskan och tröttheten kommer det inte ut som det ska. Det blir inte en vädjan om förståelse för att det ibland blir fel. Det blir till ett hot. För alla utomstående framstår det nu som att en galning står och hotar konduktören med att skita på golvet om han inte låter oss åka med.
        Hur det än var menat och hur det än uppfattas så svarar konduktören varken på vädjan eller hot. Så vi ger oss och skriver under våra böter. Det blir 1 200 kr per skalle. Min vän river demonstrativt sönder boten men får kalla fötter och samlar ihop bitarna igen.
        Vi kliver av vid Triangeln i Malmö. Går ut på torget som nu badar i morgonsol. Min vän bryter samman och skriker om hur han inte kan leva i den här fyrkantiga normativa världen. Jag står tyst bredvid. Vi kramar om varandra, tänder varsin cigarett och rör oss långsamt mot den lånade lägenheten för att få vila en liten stund.
        Tåget hem till Stockholm går om bara några timmar.

24 Oktober 2019