Profet i London 2018, del II: Hipphetens Huvudstad

Del II av Profets Londonreportage


Profets Chefsideolog Filip Lindström ger sig ut på ytterligare en resa, denna gång till hipphetens huvudstad, ballhetens Babylon, coolhetens krubba: London. Som alltid kan pågående Profet-resor följas i skrift, samt på Instagram @profetmusik.

Den första hela dagen av Profet i London ägnades åt Programpunkt 2, 4 och delvis 5: Att kartlägga Ballhetens Babylon, att länsa Londons lager av utdaterade musikaliska format och att lokalisera Londons allra hårdaste techno. Gårdagskvällen lades mestadels på ett första försök till att uppnå Programpunkt 3: Att hitta Londons bästa Gin and Tonic. Första försöket gjordes på en studentpub där framtidens advokater tog sin begynnande bläcka. Dagen avslutades dock på gatan med veganskt indiskt och King Fisher, vilket bevisade dels att ägare av små indiska restauranger vid Russell Square knappt vet vad en vegan är och att indisk mat inte är automatiskt bättre i England än i Sverige.
        Vid studentpuben låg en smal musikaffär, där den pratglade inslagsproducenten David Hägelstam direkt inledde en konversation med en ung herre som sålde in sin kommande spelning i Camden på The Monarch. Detta visar att det inte spelar någon roll var i världen man befinner sig, har man en upprullad sotarmössa och klämmer på en tamburin kommer man bli tillfrågad om att gå på glamrockspelning i hippa kvarter. Det visade sig efter viss efterforskning att den utåtriktade rockarens band inte var något att hurra för, och därför lades tiden istället på halvdan indiskt på en trottoarkant.
        När vi idag då besökte Camden för att inhandla en liten fisk tillverkad i trä som David ville spela på med en kort pinne, passerade vi The Monarch och insåg att dess läge garanterade hipphet. Ni förstår, om man är i Camden i London, då kommer man få se de mest självlysande täckjackorna, de mest åtsittande Adidas-byxorna, de snedaste luggarna och de mest nischade butikerna som går att finna. Här andas Ballheten, det är här den gror och sprider sina frön över resten av staden, och utanför Englands gränser. Ingen hypotes har ännu fastsällts under min forskning gällande Londons Ballhet, men jag har förstått att Camden är ett av dess vattenhål.
        Skivor av den kompakta plastsorten hittades i den utmärkta butiken Sister Ray på Berwick Street. Förra årets allra bästa album, Princess Nokias »1992«, fick sällskap av, för mig, mer okända alster: En Bolero-box, klassisk dansmusik från Cream Classics, »I Dig Acappella, Vol 1« och K-Klass »Rhythm is a mystery«. Min tanke är att acappella-skivan ska mötas med Bolero-boxen i en framtida Compact Disc Jockey-mix.
        Svårt hård techno har det tyvärr varit dåligt av, förutom i en krimskrams-affär i Camden, men det ska vi ändra på ikväll. Den mycket Balla klubben Fabric skall besökas, där DJ Deep, Terry Francis och Amelie Lens ska fylla mitt behov av oerhört hård techno.

Profet i London 2018, del I: The City with no (good) nickname

6 Januari 2018