Levande på Hjärtat

eller Övergiven i Örebro


Profets Chefsideolog Filip Lindström är i Örebro, på festivalen Live At Heart, och pratar med Tribe Friday-sångaren Noah Deautschmann, samt en Örebrosk kommunalpolitiker, om nazism och kulturnäringsliv. Profetfavoriten Fredrik Strage dyker upp på ett hörn, och på fredag förgylls festivalen av Profet MGMT-akten LULA.

Live At Heart, en så kallad showcasefestival, anordnas just nu i Örebro för tionde året i rad. Syftet är att mer eller mindre oetablerade musikakter och filmskapare ska visa upp sig, och representanter för de respektive branscherna ska knyta kontakter. Jag åker dit i förhoppningen att lära mig något som kan gynna Profet MGMT och de skyddslingar vi därigenom har tagit under våra vingar; LULA, VOLGA och nites. Att LULA också ska framföra sin skrammelpop på en av festivalens scener höjer självklart Örebros dragningskraft.
        Precis som den nu utdöda och eftersörjda uppvisningsfestivalen Where’s The Music i Norrköping är Live At Heart bekvämt utplacerad över en lagom stor stad. Det går att gå över allt, och framkomlighetssvårigheterna som drabbar exempelvis Way Out Wests efterkaka Stay Out West existerar inte. Svårigheterna ligger istället i att välja vad som ska ses, ur det mycket generösa festivalprogrammet.
        Öppningsceremonin hålls inför en stimmig lobby i Örebros konserthus. Tanken är att det ska minglas, och jag dyker in i första bästa sällskap, en grupp åldringar, strax innan Profetfavoriten Fredrik Strage tilldelas ett hederspris för sin insats för musik-Sverige.
        En kommunalpolitiker vid bordet, pensionerad musiklektor, berättar för mig att KKN (Kulturella och Kreativa Näringar) står för en (1) ynka procent av regionens totala näringsliv, medan nationens kulturnärare svarar för tre (3) hela procentenheter. Jag får höra att konst har ett starkt fäste i Örebro, vilket syns genom den nyss avslutade OpenArt-festivalen, men musiken hamnar på efterkälken.

LULA. Foto: Christopher Carnhage

Den gamle mannen säger sig fortfarande brinna för kulturen, och hans sparlågade eld känns av i det gnällbältiga jämrandet över bristen på åtgärder för problemet. Bara att han vill hålla kvar band och artister i Örebro med omnejd, istället för att som i Stockholm få dem att flytta på sig, visar på hans egentliga engagemang. Han bevittnar Live At Heart som fenomen och anser att artister som kommit till den nivå som festivalen outtalat kräver ska värnas om i Örebro.
        Jag påpekar till den väne herren, from som ett skadeskjutet lamm, att den åttafaldiga vägen till fruktbart musikliv är omhändertagande på gräsrotsnivå. »Skjut dem i vaderna« säger jag, inombords, medan jag utombords säger »Börja från botten, Börje«, ty kommunalmannen i fråga heter nämligen Börje.
        Han vrider sig i sin lädersits, öm i kärleksvenen för kulturen i Örebro. Ack, så han ömmar för KKN. Men, kära läsare, hur skall en kommunal verksamhet vagga vanskliga virtuoser villigt från ax till lokalproducerad surdesgslimpa?
        Indiepopkvartetten Tribe Friday, som intervjuades i Profet-artikeln »Dödens Ljuva Frälsning«, valde till och med att flytta till Örebro från Härnösand, och verkar trivas gott, om än med vissa invändningar. Det är dock inte Börjes fel att Tribe Friday har klagomål på somliga delar av Örebro, det beror på att Tribe Friday bor i ett villaområde fyllt med nynazister. Det har ju inte så mycket med KKN att göra, även om bokstavskombinationen skulle passa som namn åt ett nynazistiskt parti.
        Jag träffar Noah Deutschmann, sångare och gitarrist i Tribe Friday, på en hipsterpizzeria i centrala Örebro som snabbt blivit mitt vattenhål. Han ger en varmare bild av stadens kulturliv än vad Börjes iskalla siffror presenterade. Tribe Friday kommer för det första undan hutlöst billigt, genom att residera i sin villa sex mil utanför stadskärnan. Nyckeln till gynnsam kulturgrogrund är billiga hyror, det vet alla som någon gång satt sin fot i Berlin.

I villan kan Tribe Friday repetera i källaren, och ordna spelningar om de så vill. Om det inte hade varit för nazismen hade det varit rena rama paradiset. Men, detsamma gäller väl egentligen hela världen, inte bara Örebroska villaförorter.
        Enligt Noah finns gott om replokaler också inne i Örebro, och Live At Heart-programmet visar att det inte är ont om scener heller. I ljuset av den stockholmska scendöden framstår Örebro som blomstrande, och ändå är Börje så orolig över kulturutvecklingen. Finns det någon lösning? Finns ens ett problem?
        Hur som helst drar åtminstone Live At Heart sitt strå till stacken. Festivalen skapar arbetstillfällen för lokalbefolkningen och hitresande. Exempelvis ska Tribe Friday spela live tre gånger, och Noah Deutschmann knegar som ljudtekniker när han inte uppträder. Synd bara, att den första festivaldagen är skralt besökt. Men, från mitt bord på hipsterpizzerian ser jag nya incheckningar på ett centralbelagt hotell ske varje minut. Branschen är på intåg, och de kommer från hela världen. Hoppas Börje blir nöjd.


LULA spelar fredag 6 september, 22:00, på Vespertine Teatercaféet

Tribe Friday spelar torsdag 5 september, 21:00, på Vespertine Teatercaféet,

fredag 6 september, 23:00, på Satin,

och lördag 7 september, 22:00, på Boulebar.

5 September 2019