Seriefredag på Profet:

En Intervju med Kajsa Grytt


Veckans Seriefredag på Profet är en nedtecknad intervju med legendaren Kajsa Grytt, som i år firar 40 år som artist (med mera). Profets Chefsideolog Filip Lindström ställer frågorna, skriver orden och ritar serierutorna i denna serie-intervju på Profet som kretsar kring spridd konstnärlighet, kommunikation och personligt skådespel.

Jag och Kajsa Grytt delar framför allt en sak. Vi är båda huvudlöst, huvudstupa förälskade i New Orleans. Jag föll på riktigt när jag väl satte min fot i den sydliga pärlan för två år sedan, efter en långvarig besatthet på håll. Än idag kan jag drömma mig tillbaka till de tio dagarna jag cyklade runt i New Orleans djungelklimat och kände mig friare än vinden, till tonerna av ständigt nya gatumusikanter. Första gången jag träffade Kajsa var, som av en händelse, blott en vecka innan mitt besök till detta musik-Mecka, och jag minns tydligt hennes tips om att hellre köpa en cykel och sedan sälja den vid hemgång, istället för att hyra en till ockerpriser.
        Kajsas relation till staden är än mer utvecklad än min, och hennes visiter dit betydligt många fler. Det är där händelseförloppet i en av hennes romaner, »Du lever i mig«, äger rum, och det är även i NOLA som vi tar avstamp i vårt samtal, som tar plats i ett litet bås på pittoreska Fru Bellman hemma i Stockholm (även fast vi nog båda två önskar att det försiggick sig över en beignet på Café Du Monde French Market). Innan vi går vidare ifrån våra gemensamma drömmars stad berättar Kajsa hastigt om det litterära verk som däri haft sin skådeplats.
        »Det är min senaste roman, som kom 2018, som utspelar sig till hälften i New Orleans. Den handlar om en kvinna som lämnar sitt barn när han är tre år och flyttar till L.A. och sedan till New Orleans. Han hittar alla hennes brev när han är 25, och hon bor i New Orleans när han hittar dem.«

Kajsa är en renässansmänniska om något, vilket talar väl med min generellt rastlösa kreativitet som även den söker nya vägar till utlopp. Simultant med romanmakandet håller hon musiken, det som från början fick upp omgivningens ögon för henne, vid liv. Till råga på det har hon dessutom skrivit teaterpjäser och formgivit smycken. Med historieberättandet i mitt direkta fokus vill jag få reda på hur hon hanterar sina olika uttrycksformer, möjligtvis för att få råd i hur jag ska hantera mina.
        »Hur skiljer sig dina texter åt när du skriver låtar respektive romaner?« frågar jag, främst med graden personlig spegling i åtanke, då sådant ju självklart kan variera beroende på medium och format. Somliga kreatörer kan säkerligen visa upp mer av sitt sanna jag i luftiga litterära strofer medan andra möjligtvis öppnar hjärtat bäst i korta verser och refränger.
        »Ursprunget är detsamma« säger Kajsa. »Ursprunget är scener, relationer, bilder, platser, stämningar. Sedan är mediet annat. Det är en så otroligt stor skillnad mellan en bok och en låt. I en bok kan jag gå in i fantasin och hålla på med en stämning länge, men i en låt måste man fånga den snabbt.«
        »Händer det någonsin att du återvänder till ett ämne i en låt när du skriver ett annat stycke?« undrar jag.
        »Det är nog egentligen samma ämne alltihop, tänker jag« svarar Kajsa.

Vi diskuterar vidare om hur en kreatör allt som oftast intresserar sig för ett ämne, och sedan låter dess omgivning alternera från verk till verk (oavsett om det må vara musik, teater, smycken eller litteratur). Däri finns ett svar på frågan om meningen med konst, det brinnande begäret efter att undersöka, som i bästa fall aldrig släcks. Jag förvånas sällan av människor som Kajsa, som låter dessa lågor slicka stundom en gren, stundom en annan, ty jag ser hur elden må vandra för att till slut sätta hela trädet i brand. Snarare häpnar jag över individer som lyckas förpassa sin kreativa värme till enbart ett utflöde, för det undersökande i konsten behöver likt en gnista även syre för att överleva. Mångfald i personliga perspektiv är i mina ögon det som får konstnären, och därmed även konsten i sig, att stegra sig och just det är något jag tycker mig se hos Kajsa Grytt.
        »Jag går nu på en filmmanusutbildning« berättar hon, och bekräftar därmed min iakttagelse än mer, varpå hon fortsätter: »Jag har kommit på att mina låtar alltid har varit som filmer, som scener. Man slänger ut en bild och försöker måla upp den med musik.«
        »Jag tänkte just fråga om det finns något nytt som du skulle vilja prova på, men nu fick jag ju svar på det« säger jag, eftersom Kajsa själv gick in på att tala om den nya utbildningen utan mitt incitament.
        »Ja, jag är helt besatt av det här« säger hon om det nyupptagna intresset. »Jag känner mig så peppad och nyfiken på det här, precis som när jag började skriva böcker. Film har alltid varit en stor passion. Det är egentligen mediet jag gillar mest, men som jag inte riktigt vågat närma mig.«
        »Hur kommer det sig?« frågar jag.
        »Jag vet inte« säger Kajsa uppriktigt.
        »Känner du att historierna du vill berätta i film liknar de du vill berätta i litteratur och musik?« säger jag vidare.
        »Det fina med musik är att det kan döljas en historia som man får små hintar om, något som man nästan faller in i« svarar Kajsa eftertänksamt.
        »Det vackra med popmusik för mig är att den kan berätta en lika stor historia som en bok eller en film, men genom ett mindre fönster« filosoferar jag fritt.
        »De bästa låtarna har en enkel text, men ringar in någonting stort« säger Kajsa entusiastiskt.

»Har sättet du kommunicerar med dina lyssnare och läsare och tittare på förändrats på något vis?« frågar jag, med tanke på att Kajsa i år markerar 40 år som artist.
        »Jag vet inte, jag bara kommunicerar« svarar hon med ett leende. »När jag började skickade folk brev, och ibland kom det upp fulla människor, men idag har vi ju sociala medier och jag har svårt att greppa hur jag ska jobba med det konstnärligt. Det känns konstigt att vara människa i det. Jag kommunicerar inte med min person. Det jag vill kommunicera är jag inte en del av.«
        »Det diskuteras ju flitigt om huruvida vi spelar en roll i sociala medie-sammanhang, för vem som helst men främst för en artist. Då är frågan om det är en roll man spelar bakom pennan som författare eller på scen som sångare« säger jag.
        »På scen får jag en grandios personlighet« funderar Kajsa. »Jag känner mig säker och tycker det är väldigt kul att leka med den personen. Där känner jag tydligt att det är en roll, men också väldigt naket. Jag har kontroll, och jag vet precis vad jag säger, men den rollen kan jag inte ta med mig in i en Instagram-värld. Den personan hör inte hemma i mitt liv, jag har ingen lust att göra mig till. Jag vill kunna hoppa ur den, men då blir det svårt om den ska ingå i verket. Det hade varit tråkigt att låsa in sig i en sådan roll.«
        »Har du alltid känt så?«
        »Ja, jag tror det har varit mitt problem. Eller, det har varit härligt för mig och mitt liv, men jag tror det har gjort att jag har varit svårfångad i någon slags kändisvärld. Jag vill inte leva upp till en idé om vad jag ska vara.«
        »Känner du att finns en sådan tvång?«
        »Nej, det är det jag inte gör, men det gör också att jag blir svårfångad. Jag tänker på Lana Del Rey till exempel, som jag älskar, att hon alltid stämmer in. Hela hennes persona är samma hela tiden, så man får en kontext till hennes låtar. Jag gillar det på ett sätt, men jag skulle aldrig palla.«

Jag stannar i tanken på Kajsas kommentar om att hon har haft ett statiskt problem genom sin 40 år långa karriär. Att aldrig landa i en säkerhet ser jag som lika viktigt i ett skapande liv som att vilja fortsätta undersöka, och jag känner att synen på existensen av detta problem berättar att Kajsa aldrig lutat sig tillbaka och tillåtit sig själv total bekvämlighet. Som bekant samlas ju ingen mossa på en rullande sten, och jag vill tro att det är den ihärdiga rörelsen som gjort det möjligt för Kajsa Grytt att hålla sig relevant, och personligt intakt, genom fyra årtionden i en medial och kulturell skottglugg. Få saker skulle glädja mig mer än att vara i hennes skor om 35 år.

29 November 2019