Jonatan & Jonathan, Del 7:

Strålande jargong till stilren dialog, vi ses varannan torsdag.


Profetvännerna L'Amour – La Mort anordnar även denna sommar sin filmklubb L'Amourografen på Nomad Swedish Food & Bar. Enligt tradition intervjuar därför två av kollektivets ansikten utåt och inåt – Jonatan Södergren och Jonathan Brott – varandra om spektaklet, som inleds imorgon torsdag 18 juni. Väl mött!

(en regnig eftermiddag, två personer sitter på scenen vända mot varann, scenen är en lägenhet)

Södergren: Jag brukar dricka kaffe med Parfait Amour.
Brott: Vad är det? Cognac?
S: Lila likör tror jag. Men den här artikeln vi ska skriva med Jacob, den handlar ju om Bakhtins dialogism.
B: Polyfoni. Heteroglossia. De rika, de gamla och de fattiga tar på sig masker och man kan inte längre se vem som är vem. Man har aldrig kunnat se vem som är vem? Jag tänker på Kinas social-credit system, det är kanske vackert att veta om vilken social status man har, så att det blir transparent?
S: Har du avec i kaffet? Är det (heteroglossia) kopplat till undecidability?
B: Polysemiskt menar du? Vad pratar vi om?
S: Flera pågående narrativ i en bok.
B: Bakhtins kända exempel. Varför är du en sjuk man? För att jag är en spefull man. Varför? För att min lever är sjuk? Vad vill du mig? Sluta upp med frågorna och låt mig sitta i fred i underjorden.
S: Allt är dialog.
B: Kostymdramerna.
S: Dialogism kopplas till co-creation. Vi tar Marie Antoinette. Vi bjuder in en panel av snygga tonåringar som antingen håller tummen upp eller tummen ned. Converse-skorna är det viktigaste; vi synar den historiska autenticiteten med hjälp av olika formulär. Du spelar in allt och jag lär mig om tik-tok.


B: Okej paus. Vi har en filmklubb på torsdag. Är du med?
S: Är det här jargong eller dialog?
B: Okej, såhär: Jag vill inleda varje tal med att säga »Det är inte varje dag jag håller ett tal men…« och sen tystnad. Total tystnad. Gripande tystnad. Ett leende spricker upp, jag börjar flina, och skrattar snart rakt ut, jag faller ihop på golvet. Alla applåderar och mina föräldrar är där.

Akt II

S (tyst, med ett vattenglas i handen, klättrar ut från under ridån): Hej och välkomna till L’amourografen, nu på torsdag, dvs imorgon för mig. Vi visar en film som heter »Touki-Bouki«, och eventuellt en förfilm. Filmen börjar 19:30. Förfilmen börjar 19? Turisterna är frånvarande den här gången.

B: Jag satte de där orden i munnen på dig, vill du testa nu? Sätt lite ord här i min mun, mannen: Det vore kul om vi satte »J« för båda våra namn. Det spelar ingen roll vem som säger vad, så länge vi turas om. Nu är det förstört?

J: Nu är det verkligen heteroglossia. Sedan visar vi något somrigt obskyrt.

J (sätter på en låt): Det här är titelspåret till Touki-Bouki, »Paris, Paris« av Josephine Baker. Någon skrev något revolutionerande om henne. Hur hon subverterade stereotypen av »vilden«. Hon hamnade i Paris, hon dansade extatiskt, på ett totalt ogreppbart sätt, något som aldrig kunde ringas in endast som exotifierat eller nedlåtande.

(De tar en paus och kollar på trailers för olika filmer)

J: Vi visar Touki Bouki. Med en förvarning. En content warning: många djur dör. Men det är också bra musik i filmen. Vi serverar först kött och sen om folk klagar på att djur dör i filmen säger vi att djur dör i verkligheten också. Vi lyfter sedan fram ett djur och uppmanar alla som äter kött där inne att gemensamt döda djuret. Den enda rätta djurrättsaktivisten är att tvinga folk att mörda djur själva?

J: Herregud, jag tittar rakt upp i taket och det är en enorm spindel där, hur kan ni bo såhär?

J: Döda djuret själv! Gör det nu, okej? När jag var fjorton år gammal var jag i Kenya. Min gamle granne var med och vi startade en slags sekt eller ungdomsrörelse som gick ut på att vi sågs en gång i veckan med målet att “förvirra en get”. Vi bjöd in djuret i huset, och vi gjorde våra ritualer för djuret.

J: Allt var så enkelt när man var tonåring och lyssnade på kortlivade kenyanska projekt såsom Black Savage. Varje ide: glänsande idealism. En glänsande idé: vi knyter ihop den här säcken nu.

J: Såhär: Man startar ett band.

J: Såhär: Man avslutar en intervju.

J: Såhär: Vi ses på torsdag.

Länk till event, L'Amourografen på Nomad Torsdag 18 Juni

17 Juni 2020