Jelly Crystal - Uppföljningen


Chefsideolog Filip Lindström förklarar det oförlarliga: Varför han väntat två hela månader för att lyssna på Jelly Crystals debut-EP. Efter hårda påtryckningar och lång väntan kommer äntligen den tredje texten om Jelly Crystal på Profet. Här kommer till slut »Uppföljningen«, som får ta vid där »Inför Jelly Crystal« började för ett år sedan.

I den monumentala artikeln »Inför Jelly Crystal« som publicerades för ett drygt år sedan på Profet såg jag fram emot ett släpp som jag i stort sett inte visste något alls om. Jelly Crystal hade släppt en visuell teaser där han promenerade i Edsbergsparken och jag blev förtrollad. Jag pepprade hyllningar över Jelly och såg fram emot att få höra hans musik mer än något annat. När han nu för två månader sedan till slut släppte sin debut-EP tog det emot för mig att lyssna på den. Varför det? Jag var rädd för att jag skulle ha byggt upp alldeles för höga förväntningar, som skulle falla när jag väl fick höra det jag väntat på så länge.
        Jag rullade alltså tummarna och vankade runt Jellys självbetitlade EP som katten runt het gröt i hela två månader innan jag tog mod till mig och lyssnade på den. Rädslan var inte det enda som låg bakom detta, jag var också motvillig eftersom hans musik hade hyllats av andra publikationer som till viss del kan liknas vid Profet. Jelly Crystal var inte längre min välbevarade hemlighet, min tillhörighet som ingen annan hade upptäckt förutom jag. Som den enorma egoist jag är kan jag inte stå ut med att behöva dela musik som är viktig för mig med andra, som jag skrev i »Rocken är död, gör något av den« - min avskedstext till min ungdomskärlek Guns N’ Roses. Min relation till viss musik är precis som den Pierre Riddez, som varit delaktig i Jellys EP, har till den han lyssnar på. Han sa till mig under vår intervju för den första delen av Profet-artikelserien »Det Turkiska Musikundret« att han kan få en känsla av otrohet - från musikens sida - när någon annan än han själv lyssnar på den. När då andra tidskrifter var framme och nosade på det som jag ville ha för mig själv blev jag förnärmad och höll mig tyst om släppet. Fram tills nu.

»Jelly Crystal« av och med Jelly Crystal

Ytterligare bakomliggande orsak till mitt icke-lyssnande på Jelly Crystal var att jag sedan »Inför Jelly Crystal«, och intervjun »Full Fokus på Jelly Crystal«, faktiskt lärt känna honom och idag ser honom som en vän. I Den Popjournalistiska Konstitutionen (regelboken som varje popjournalist enligt hårda lagar är påtvingad att följa till punkt och pricka) står det klart och tydligt att det är strikt förbjudet att skriva om någon man känner. Skribenten blir partisk och därför inte sanningsenlig i sin kritik, ett oförlåtligt brott som straffas med bannlysning och/eller lynchning. Med detta ogenomträngliga förbud i åtanke valde jag att avstå ifrån att kommentera »Jelly Crystal« av Jelly Crystal. Fram tills nu.
        Ni förstår, efter »Inför Jelly Crystal« blev ramaskriet obönhörligt, mina horder av galna fans krävde en uppföljning och en replik från min sida i samma sekund som Jelly droppade musik. Jag blev trakasserad på gatan, jag fick hotbrev och konstanta telefonsamtal som begärde, nej, krävde att jag skulle skriva något om Jelly Crystal. Jag lyckades stå emot, och höll mig panikartat fast i Den Popjournalistiska Konstitutionen som förbjöd mig att skriva ner tankar om något en vän spelat in. Det fanns inga tvivel om saken, folket bad på sina bara knän om en tredje Jelly Crystal-text men jag släppte inte moralen. Fram tills nu.

Jelly Crystal

Jag kunde helt enkelt inte hålla mig längre. Till slut var jag tvungen att lyssna. Det kändes som att jag svek den jag var för ett år sedan genom att inte göra det. Den person jag var då, som med spänning höll andan i väntan på något slags tecken på en release från Jelly, den personen skulle spotta på den person jag är idag, som aktivt undvikit att höra något så efterlängtat. Som den oförbätterliga narcissist jag är så sätter jag i slutändan mig själv framför all slags moral, och därför gav jag vika.
        Förväntningarna slog så klart i taket innan »Coming Up« drog igång. Jag hade målat upp en bild av hur jag trodde att Jelly Crystal skulle låta, och den gick i kras på en gång. Det inledande spåret lät inte det minsta som jag hade tänkt mig, och det slog mig som något positivt. Hela min relation till Jelly Crystal bygger från början på att förvåning och nyfikenhet, vilket »Coming Up« lyckades med att väcka. Nu, när jag så här i retrospektiv verkligen tänker efter vet jag inte vad jag förväntade att få höra när jag byggde mina luftslott för ett år sedan. Jag kan inte minnas att jag egentligen fantiserade ihop ett sound, men om jag gjorde det hade det inte låtit som »Coming Up«. Kanske hade det låtit lite mer som avslutande spåret »Love«, och det är därför jag föredrar »Coming Up« och dess mosiga röstförvrängning. Jelly Crystal står i min värld för en viss otillgänglighet, som innebär att han alltid har svängt runt nästa hörn när man tror att man kommit ikapp. Det mystiska är hans starkaste vapen, de gånger där hans lyssnare själva får koka ihop en verklighetsbild av honom. Där spelar hans förvrängda röst in, för vi kommer inte nära honom men vill ändå följa med honom runt nästa hörn, vad det nu än blir.
        Jag har en ryggradskänsla som kretsar kring Jellys framtid, där jag tänker mig att följande släpp av musik inte alls kommer låta som hans debut gör. Jag tror att han har sänkt ner sin EP mot jordens yta så de enkla dödliga där nere kan få lyssna och bilda sig en uppfattning om vad Jelly Crystal är, en uppfattning som han helt kommer lämna bakom sig när det är dags att gå vidare. Märkligt nog tycks mystiken ha tätnat, fast jag äntligen har fått höra det jag väntat på. Jag vet nästan mindre om Jellys tankar nu än när jag svävade fritt i förväntansfull ovisshet, och det är underbart att kunna fortsätta fundera. För visst vore det evinnerligt trist om mysteriet Jelly Crystal helt plötsligt skulle få en lösning, som i slutet av en Hercule Poirot-rulle? Jag vill att mysteriet ska förbli olöst, jag vill förbli oviss ett tag till.

9 Augusti 2017