Innanför Dasslocket

Kalle »Indie« Larsson om isländska reggaegruppen Hjálmar


Världens musikpress häpnar över att reggae kan exixtera på Island. Profets Kalle »Indie« Larsson har själkvlart varit nere med gejserreggae sedan länge. Nu har isländska baktaktsgruppen Hjálmar gett ut ny musik, och »Indie« Larsson är givetvis snabb till kommentar.

Isländska reggaeorkestern Hjálmar har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Jag upptäckte dem i ljuva tonåren när jag hade mögliga dreadlocks instoppade i en enorm vit, hemmasnickrad rastamössa som mina vänner kallade för »dasslocket«. Jag blev ofta blev stoppad av snutjävlarna för visitation utanför skolan, trots att jag med hänvisning till Rastafari-tron inte alls sysslade med alkohol.
        Men Hjálmar var coola. Petter Wennberg i Amason var med i bandet ett tag tror jag. På Island har de - under de tio-nånting år de varit aktiva (ursäkta vulkan-liknelsen) - varit så folkkära det går att bli där borta så länge man inte består av jättevarmt vatten och sprutar upp i luften i vansinniga eruptioner. Vad fan snackar jag om?
        Hjálmar spelade, och spelar fortfarande, reggae på isländska med stark nordisk underton. En hyllning till den typ av frid och kulturell värme som alla transatlantiska borgarsvin har ryckt undan från världen. På gamla videos ser bandet ut som om de bara tagit en kort paus från att koka en ohemult stor kastrull linsgryta, eller från inspelningen av filmen »Tillsammans«. Helgi Svavar Helgason på trummor är helt inne i skiten. Och kolla på videon till »Ég vil fá mér kærustu« - Hjálmars variant av Wermlandsvisan. Sigurður Guðmundsson bakom mikrofonen framstår som sju svåra år och sjunger vackert som näktergalen.
        Det är detta vi borde ha kulturskolan till. Att odla bohemiska, crossovertalanger som isländska Hjalmar. Som rent utseendemässigt bara genom sin närvaro kan provocera ett helt prästerskap, där de står i sina fruktansvärda påvehattar och dricker profeternas blod i höga glas.

Nu är det fornnordiska reggaebandet/demonutdrivarna tillbaka med nya singeln »Adeins Eitt Kyn« (jag kan inte ens få till alla runor på min macbook som behövs för att skriva ut låttitlarna korrekt). Låten inleds med en serie oooh i kör kombinerat med en subtil grymtning från Eddans tid. Sedan blommar anrättningen ut i den mest stillsamma rootsreggaen som gjorts i norra Europa sedan Kenny & Lunne.
        Detta är en låt att spela i kyrkor när de rivs för att ge plats åt prunkande köksträdgårdar, människor och befriade slaktdjur. Det är en låt som kan användas i kampanjandet för fri cannabis, det är en låt att spela upp för Alliansen när de babblar om entreprenörskap, ty här är de sanna entreprenörerna, här är goda enkla människor, of Zion it shall be said that players of instruments shall be there, och ni borgare är de fruktansvärda iglarna som suger märgen ur deras medvetande och ger dem avreglerade apotek när de bara vill ha ett naturligt leverne.
        Hjalmar är en stilla utandning.
        Var god ta emot.
        I videon till Hjalmarlåten »Til þín« på Youtube skriver signaturen »Langanes« för övrigt:

»Besta rhytmapar sem hefur verið í bandinu. Allir eru frábærlega pro og nákvæmir í grúvinu. Lúðrarnir eru að leika af sannri tilfinningu eins og restin af bandinu. Hlómurinn er fullkominn, Jazzbass - hihat- og snersoundið hentar tónlistinni«

och »metalguitarplayer1« konstaterar att

»that drummer is baked«

Jag håller med dem båda två.

9 Maj 2018