Simon Haydo - »The Illusion of an Alternative Choice«

Illusionen av fri vilja


Profets Ronni Arturo får svar på frågor om Simon Haydos debut »The Illusion of an Alternative Choice« av upphovsmannen själv. Enligt Arturo är skivan passande för ensam paranoia och maximal labilitet.

Tekniskt sett skulle Simon Haydo kunna vara en mer melankolisk variant av Profetvännen Niels Gordon, som Chefsideolog Filip Lindström intervjuade redan 2016. Gordons syntar är en färd längs en solig Autobahn och Simon Haydos dito är en långsam promenad in i en mörk och regnig gränd. Haydos debutalbum »The Illusion of an Alternative Choice« är långsamt och lätt suggestivt, med slagkraftiga spårtitlar som »Epicenter of Cool«, »ph < 7« och »L.L. Oddity«. Hans musik är något som jag rekommenderar att lyssna på i enrum, för den går väl ihop med en ordentligt självvald ensamhet. Var helst också lite paranoid när du lyssnar på »The Illusion of an Alternative Choice« så kommer du få ut mest av skivan. Den technoflörtande syntpulsen upplevs bäst i samband med blickande över axlar och snabba steg ifrån något som kanske inte finns. Jag tycker rätt ofta om att vara paranoid, för det ger mig känslan av att vara så viktig att någon skulle vilja förfölja mig, och Simon Haydos album eggar upp förnimmelsen av förföljelse. Sedan är det inte bara skönt att få känna sig viktig, det är också spännande när hjärtat slår lite kvickare och man märker hur tankarna börjar leva sitt eget liv i skallen. Om du känner som jag, lyssna då på »The Illusion of an Alternative Choice« och avnjut din maximala labilitet.
        Haydos debut är konceptuell, likt hur Aina Myrstener (intervjuad i Profets »Ljudspår till Stockholm« ) och Mathias Landaeus (intervjuad i Profets »Från pianot med Mathias Landaeus« ) har gjort konceptuella verk. Landaeus, Myrstener och Haydo har alla tre gjort skivor som enligt egen uppsatt regel bara får innehålla ett enda instrument. Landaeus valde sin Steinway för »From The Piano«, Aina väljer alltid sin cello och Haydo har spelat in hela sitt album med en och samma Korg MS-20. Jag får svar från honom över mail, på vad han ville få ut av att begränsa sig till en enstaka synt.
        - Idén var att försöka få ut så mycket som möjligt av så lite som möjligt. Jag ville att själva begränsningen med att bara använda ett instrument skulle ändras till att istället bli ett verktyg för ett kreativt tänkande. Innan jag satte igång med arbetet av albumet undrade jag om det gick att få tillräcklig variation på låtarna, om det alltså var möjligt att sätta ihop ett album av det här slaget utan att det blev enformigt. När jag väl började gick det otroligt smärtfritt. Jag insåg fort att det här tillvägagångssättet passade mig väldigt bra och att det gick att få den bredd ett albumformat kräver.

Simon Haydo

Titeln »The Illusion of an Alternative Choice« klingar för mig av deterministisk filosofi. Kan Haydo undermedvetet inte haft något annat val än att göra en skiva med bara ett instrument? Kanske, men Haydo har sig själv veterligen inte tänkt i samma banor som jag kring albumets namn.
        - Jag har inte tänkt på just termen determinism men man skulle till en viss del kunna använda den här. Albumet är dedikerat till Norsborg, förorten söder om Stockholm jag växte upp i. Titeln kommer från skepticismen folket i Norsborg och liknande förorter har mot människorna i makten och mot segregationen som finns på alla plan i det svenska samhället, var man arbetar, var man bor och vilka man umgås med. Ibland vill man gärna måla upp en bild av valfrihet till det här folket, som jag då menar är mer lik en illusion.
        Det Haydo talar om är en mer greppbar och förarglig form av determinism än den som lärs ut i filosofikurser. Där han kommer ifrån handlar det om att människans val är förbestämt av en påtagligt verklig kraft, som visar en sida åt ett håll och en annan åt det andra. Makthavare lyckas fabricera tanken om fri vilja i de områden som Haydo omnämner och folkmängden i de mindre drabbade områdena låter det fortsätta. Någon tjänar förmodligen gott på att behålla samhällets balans och kontrollen över vem som bor var och hur, och inte är det befolkningen i Norsborg.
        Som sagt är »The Illusion of an Alternative Choice« en skiva som spelats in av en person och som enligt mina kalibreringar därför också bör konsumeras allena. Albumet kan ändå vara lite dansant på sina håll och kanter, så jag frågar Simon Haydo om det finns några planer på att framföra det live och i så fall, hur?
        - Ambitionen och förhoppningen är det, men tillvägagångssättet är inte helt bestämt än. En idé jag lekt med är att försöka göra en trummaskinsbaserad version av albumet, en som då till exempel skulle te sig bättre i klubbmiljö.
        Om nu en trummaskinsbaserad version av »The Illusion of an Alternative Choice« skulle kunna höras i klubbmiljö i framtiden, så tror jag att den klubbmiljön skulle vara vald med stor omsorg. I Stockholm finns det inte många klubbar över jord som brukar spela liknande musik. Det leder mig till att fråga Haydo om huruvida han tycker att skivans sound passar in i vad som händer i Stockholm just nu.
        - Nej, tvärtom. Jag anser att det som händer i Stockholm just nu borde låta mer som skivan. Just nu tror jag att albumet tas bättre emot av den musikaliska världen utanför Sverige. Det kan ändras i framtiden.
        Efter ett imponerande debutalbum, där begränsning har bidragit till kreativt tänkande, vill jag veta om Simon Haydo har tröttnat på Korgen eller om han i framtiden kan tänkas spela in lika konceptuella skivor.
        - Jag kan nog få ut mer av min MS-20, men just nu känner jag ett större intresse av att ta det här konceptet vidare med ett nytt instrument, troligen en ARP Odyssey.

27 Januari 2018