Happiest Place Records

Hybris, värme och blåögd naivitet


Happiest Place är inget vanligt skivbolag, med hjärtat på rätt ställe och magkänslan som ledstjärna har de redan släppt Space Ladys spelning från Växjö på kassett och nu senast JJ Ulius debut »Tänder Ett Ljus«. Kanske är det så varje bra historia om ett skivbolag börjar, eller så är det helt enkelt bara så Happiest Place, bestående av Mattias Rörström och Gustaf Grönlund, fungerar. De tycks ha tänt på sin kreativa ådra med bensin och hittills är det inget som stoppar dem. Profets Amanda Båmstedt träffar dem två, de som påstår sig driva Sveriges nya bästa label.

Profets relation till Happiest Place sträcker sig tillbaka till i somras då Mattias Rörström lite lätt salong skrev till Profets instagramkonto, ett kort men slagkraftigt meddelande som löd: »Vi är Sveriges nya bästa label. Fånga oss i text innan vi exploderar. Mot en öl pratar vi om allt«. Efter ett sådant meddelande kan en inte göra annat än att träffa avsändarna i verkligheten. Sagt och gjort mötte jag upp dem kort efter att flyttlasset gått från Växjö till Göteborg för att se vilka personer som låg bakom ett sådant självsäkert påstående.
        Ideérna kring Happiest Place föddes redan 2015 när en skoltrött Mattias drömde om att starta skivbolag istället för att sitta vid skolbänken. »Men vem fan vet hur man startar skivbolag?«, säger Mattias. Som tur var fanns det personer som var något mer rutinerade i Växjös experimentella avantgardemusikkretsar, som tog dem under sina vingar. Jocke Granlund, som har Zeon light i Växjö, lånade ut sin privata bandare till Mattias och med hjälp av den spelade han in Neutral, Altar Of Lies och Blodvite. Utifrån dessa inspelningar skapades de allra första släppen.
        »Jag skrev ut omslagen på printern hemma och försökte göra det så billigt och D.I.Y som möjligt. Efter det tappade jag lite suget, jag skulle ta studenten och då gled det ut i sanden helt av hållet« berättar Mattias.
        Men, i somras hörde JJ Ulius från Skiftande Enheter av sig och sa att han hade några låtar som han ville ha feedback på. Då vände allt. »Det var framförallt två låtar som jag blev helt knockad av, ‘Tänder ett ljus’ och ‘Era jävla manér’. Jag tyckte att det lät så fruktansvärt bra, så jag sa ‘Vi släpper det’. Jag hade bolaget så det var bara att kicka igång. Sedan kom jag på att jag inte kan någonting om det tekniska, såsom marknadsföring eller att göra en hemsida. Så jag flyttade upp hit för att göra det på riktigt och kontaktade Gustaf« säger Mattias.
        De lärde känna varandra genom Gustafs sambo Kajsa-Lina Spångberg som hängde med Mattias i Uffes Källare, en plats som har agerat både skivbutik och gigställe. Under 90-talet satte källaren till och med Växjö på kartan då det kom att bli popkidsens vattenhål med band såsom Melody Club, The Ark och The Mo som sammanstrålade under dess tak. »Uffe Ekeroth är anledningen till att Växjö har en levande musikscen över huvud taget men han gick tyvärr bort 2015«, berättar Mattias.

»Vi är Sveriges nya bästa label. Fånga oss i text innan vi exploderar. Mot en öl pratar vi om allt«

- Happiest Place Records

Att göra saker på sitt egna vis är ett tema som ständigt återfinns och samexisterar parallellt med allt det där studioförfinade och omslagsglansiga som finns i musikbranschen och Happiest Place Records är inget undantag. Det är en »Hur svårt kan det vara?«-aura över bolaget som inte bara känns uppfriskande utan också befriande, måste allt vara så himla svårt om en verkligen lägger ned hjärta och själ i det?
        Gustaf berättar att han själv känner sig ganska så trött på det polerade soundet; »Jag älskar när man spelar in musik själv hemma och när det får låta som det låter utefter de kunskaper man har. Det får gärna låta lite skitigt.« Mattias nickar instämmande men inflikar även att de vill bli allra störst i musikbranschen; »Det är så det är. Vi är bäst. Det är inte för att låta kaxiga men det är inget vi skjuter under stolen med. I min sak och fråga så tycker jag att vår smak är bäst, och det vi kan göra och de idéer vi har som kan driva det framåt. Anledningen till varför vi är i DIY-svängen är för att det känns mest genuint, folk hjälper varandra. Du har Höga Nord, Omlott, Levande Begravdsvängen. Sedan handlar det om att vi inte har pengar, vi är fattiga. Min skatteåterbäring gick till JJ Ulius-släppet. Så då blir det att ta ett A4 och göra det till ett singelomslag, det blir mer en nödvändighet än en estetik och det är där vår DIY börjar.«

Hela Happiest Place utveckling tycks ske organiskt, utan några större marknadsföringsinsatser och de berättar att beställningarna inte bara kommer från Sverige utan även från USA och Frankrike. Även skivbutiker beställer in det som släpps via bolaget och Mattias säger att det finns en slags värme och medmänsklighet som gör det skonsamt att verka i stadens klimat. Happiest Place må vara unga och färska i branschen men de har en tydlig bild av vad de är intresserade av att signa och släppa, oftast grundar det sig i en känsla, men också i att skapa en katalog över tid. »Om en ser till intressanta bolag så har de haft en röd tråd i sitt arkiv som sträcker sig från då de startade fram tills nu. Luxury är ett sådant exempel, Rasmus Hansén vet precis vad han vill ha och han känns som en person som inte tullar på det. Han har sin vision i huvudet« förklarar Mattias.

En skulle kunna säga att det verkar som att Mattias och Gustaf vet precis vad de vill ha likt Luxury-Rasmus, det ska vara något som grabbar tag i dem direkt, något de inte har hört förut. »Det är 3-sekundersregeln, blir man inte helt tagen efter tre sekunder så är det oftast inget att ha. Det kanske är elitistiskt men då kan jag leva i den elitismen. Jag kanske kan ge det fem. Det får kosta vad det vill, men om det är något som skriker inom mig så måste jag bara göra något av det, följa magkänslan. Sen så är alltid limiteringen vår egna ekonomi. Det finns ju ingen illusion om att vi kommer att tjäna pengar på det här, alla pengar som går in används i nya projekt, som ett kretslopp«, säger Mattias och berättar att han kan bli nästintill manisk om han snubblar över något han tycker låter fantastiskt.
        Kärleken till musiken har funnits med dem båda sedan länge och Gustaf berättar att det var Sex Pistols som blev inkörsporten till musikens magiska värld, som senare följdes upp av en vilja att försöka bli som Sid Vicious, något han inte anser sig ha uppnått riktigt än. För Mattias så var det istället LP-omslagen som satte igång hans intresse: »När jag var i tre-fyraårsåldern så hade mina föräldrar satt in skåpet med skivorna i mitt rum av logistiska skäl, det var väl på grund av en ombyggnation eller något liknande. Så istället för att läsa sagor för mig när jag skulle sova brukade pappa ta ut en skiva och så kunde han sitta och berätta en påhittad historia om skivomslaget. Det tydligaste minnet är de fyra KISS-ansiktena, där han hittade på att Ace Frehley kom från rymden och Peter Criss var ett kattdjur som bodde ute i djungeln och så vidare. Detta är säkert en efterkonstruktion men jag har ett nästintill psykedeliskt minne av att ansiktena lyser upp hela rummet i grönt, blått och lila och någonstans där var det en slags fascination som föddes.«

Framöver planerar Happiest Place att ta världen med storm, singeln med JJ Ulius är nästan slutsåld och härnäst står en labelnight på Studio HPKSM den 8/11 i Göteborg på tur. Gustaf och Mattias kommer även att göra något tillsammans med Levande Död och har dessutom grandiosa planer för en »hemlig super-group« vars namn kommer att avslöjas inom en snar framtid. Vad allt det kommer att leda till återstår att se, men kanske (läs: troligtvis) kommer det att resultera i kassettsläpp - ett av Happiest Place Records absoluta favoritformat.
        »Vad är det som är så magiskt med kassetter?« frågar jag och tänker tillbaka på barndomsminnen och min pappas gamla inspelningar med Jimi Hendrix och Frank Zappa.
        »Jag är ledsen att bryta magin men för oss är det en ren kostnadsfråga, det är svinbilligt att köpa 60 kassetter och enkelt att skicka iväg, sedan är det också ett kul format. Det kanske är mitt tidigaste musikminne, när jag satt i min farmors bil och lyssnade på ‘Blommig falukorv’ med Hans Alfredsson på kassett. Så kanske är det en nostalgigrej också. Det är hela kärnan i Happiest Place, design utifrån förutsättningar. Den dagen vi kan trycka en superfin dubbelplatta i något jättefint material, då är vi set. Men då är det bra förutsättningar och då är det designen det går ut över« säger Mattias.
        Hur framtiden kommer att te sig för Happiest Place Records återstår att se, men vem kan värja sig mot egengjorda omslag, kassettsläpp och ett genuint driv? Bolaget fungerar som ett slags lekfullt labb, där Mattias och Gustaf kan testa sig fram utan att kompromissa med kvaliteten och efter att ha spenderat några koffeinstinna timmar tillsammans med dem båda kan jag bara konstatera att de tycks vara något storslaget på spåren.

5 November 2018