Om musikaliska resor, andlighet och den perfekta loopen:

En intervju med Matthew Halsall


Inför Mathew Halsalls spelning i Göteborg på fredag byter Profets Anton Halldin ett par ord med jazzinnovatören från norra England. Det talas om skivbolagsdrivande, Manchesters jazzscen, andlighet och energinivåer, och om Halsalls relation till Göteborg, bland mycket annat. Mycket nöje!

Foto: Emily Dennison

En bra ingång till Matthew Halsalls musik skulle kunna vara öppningsspåret till Soul Jazz Records maffiga samling »Kaleidoscope – new spirits known and unknown«. Utgiven 2020 gör skivan en presentation av den pågående och relativt unga brittiska jazzvågen, genom musikstycken av Emma Jean Thackray, Seed Ensemble, Ill Considered och Makaya McCraven, bland många andra. I inledande »When The World Was One«, ett spår från 2014, hanterar Matthew Halsalls trumpet – och Nat Birchalls saxofon – knivskarpt självsäkra melodier, som flyger mellan lika delar drivande som lågmälda som pulserande rytmer och piano.
        På albumet »Salute to the Sun«, även det utgivet 2020, samlade Matthew Halsall ett nytt knippe briljanta musiker för att göra en skiva som färdas – än mer än föregående album – i riktning meditativ andlighet.
        Matthew Halsall, kompositör och bandledare, spelar trumpet som flyter med, genom och ovanpå i musiken. För att även pausa, ge rum. Det finns en jämvikt i samspelet musiker emellan – en harmoni, om man så vill. Harpa är ett framträdande instrument. Övrig instrumentering är kontrabas, saxofon, elektriskt piano – och trots två batterister tar inte rytmen överhanden; istället bygger dessa tillsammans upp en lågmäld atmosfär, i rytm som stöds av diverse klockspel av den typ som får musiken att kännas som inspelad i magisk regnskog.

»Salute to the Sun« spelades även in live i sin helhet i en av hemstaden Manchesters kyrkor, en pandemispelning utan publik utgiven på skiva under namnet Live at Hallé St. Peter's. Med få livespelningar – även efter pandemi – är det en glad överraskning att hela bandet strax gör en spelning i Göteborg. Profet ringer till Manchester för att få en pratstund med Matthew Halsall inför den kommande konserten.

Matthew Halsall. Foto: Rachel Bywater

Hej Matthew, hur är det?

Det är väldigt bra. Jag har precis haft ett par produktiva dagar, med mixningar och ny musik. Det flyter på bra så jag mår fint.

Vi kommer att få höra nytt material?

Yeah yeah. Nästa vecka kommer en ny EP. Vi gav nyligen ut EP:n »The Temple Within«, och nästa som kommer heter »Changing Earth«. Och jag håller på att arbeta på en ny skiva med planerad utgivning nästa år.

Har du en tidigare relation till Göteborg?

Jag var i Göteborg en gång för ganska längesedan. Jag gjorde en inspelning i en underbar och gammaldags inspelningsstudio. Jag mins inte riktigt vad den hette, dock.

Detta måste vara den studio som Greg Foat spelat in i, eller hur?

Ja, och det var under de inspelningstillfällena. Jag och Greg skrev en låt tillsammans i Göteborg under den tiden. Faktiskt så skrev vi låten där och då, i studion.

(Det visar sig att den studio som vi pratar om heter Kungsten Studios, en analog studio som bland annat Dungen och en drös andra svenska artister spelat in i. Skivan med Greg Foat är »Girl and Robot With Flowers«, utgiven på Jazzman 2012.)

Halsall med band. Foto: Sorrel Higgins

Konserten i Göteborg är en av få – du spelar inte live så ofta?

Inte för tillfället, nej. Men den här miniturnén är trevlig – jag kommer att spela på en del ställen som jag inte spelat på innan. Faktiskt så har jag inte spelat live i Göteborg förut. Så det blir en ny upplevelse, och klubben [Nefertiti – intervj. anm.] verkar mycket häftig. Och jag har kontakt med en del jazzmusiker från Göteborg, som jag ser fram emot att träffa.

Hur är det att driva egen skivetikett? Finns det en avvägning mellan det praktiska arbetet och det kreativa?

Jag tror att mina energinivåer pendlar mellan själva skivbolaget och hur jag är som artist. Överlag lyckas vi, på etiketten, hitta en ganska bra balans däremellan. Ursprungligen startade jag skivetiketten för att kunna samarbeta med musiker i Manchester som jag tycker om. Under de senaste fjorton åren har vi helt enkelt expanderat, och expanderat igen, och kunnat samarbeta med många fler musiker än så. Det är underbart att kunna hjälpa nya unga musiker, eftersom när jag själv var tjugofyra-tjugofem och startade skivetiketten så hade jag ingen erfarenhet och hade ingen aning om hur jag skulle gå tillväga. Men nu har jag möjligheten att kunna dela med mig av vad jag lärt mig, av mitt kunnande, med den nya generationen musiker. Det har berikat mig att kunna erbjuda den möjligheten.

Det låter som att arbetet med skivetiketten (Gondwana Records) är del i den kreativa processen?

Yeah – jag spelar själv in en hel del av etikettens artister, och jag hjälper med redigering och mixning. Och, helt enkelt, hjälper till med att hålla ett öga på produktionen. Eftersom många av de unga musikerna inte har befunnit sig i en inspelningsstudio innan. Om du inte har erfarenhet från tidigare kan det vara ganska överväldigande när du skall spela in i studio. Jag har en studio i mitt hus, där spelar vi in mycket. Det var där som jag spelade in »Salute to the Sun« och »The Temple Within«, och den kommande EP:n, »Changing Earth«. Vi spelade även in Jasmine Myras skiva [»Horizons«] i den studion. Det är en avslappnad stämning när vi spelar in, det är en miljö där musikerna kan ta den tid på sig som de behöver. Jag tar inte betalt för tiden i studion, jag tycker bara om att spela in och umgås med musikerna. Samtidigt lär jag mig mycket under tiden, tillsammans med dem, om inspelning och produktion och ljudteknik. Så det är en positiv erfarenhet för alla inblandade.

Det finns en harmoni och ”jämställdhet” i musiken, mellan musikerna, i din musik. Hur skulle du beskriva den kreativa processen under det att du komponerar? Hur mycket är sprunget ur samarbete och improvisation?

Det första spåret på »Salute to the Sun«, som ett exempel, »Harmony With Nature« – där beskrev jag helt enkelt den känsla och den atmosfär som jag ville åt. Och faktiskt så spelade jag upp ljud från tropisk regnskog, som alla fick lyssna på i hörlurar medan vi spelade in. På det spåret improviserade vi alla helt fritt, resultatet är väldigt mycket ett gemensamt komponerande och uppförande av oss som band. Men på till exempel »Joyful Spirits of the Universe« och »Canopy and Stars«, från samma skiva, är helt nedskrivna verk. Även om det finns solopartier, där jag kanske bett flöjtisten eller den som spelar piano, om de kan spela ett solo i låten. Men basgångarna under solopartierna och ackorden och den övergripande strukturen är nedskrivna kompositioner. Jag försöker uppnå en blandning, och jag tycker det är viktigt att lyssnaren upplever en balans mellan öppenhet och struktur i musiken.

Din musik är väldigt andlig – jag blir nyfiken på vad andlighet betyder för dig.

Man kan lugnt säga att jag dras till olika andliga praktiker. Jag är inte särskilt religiös. Jag är definitivt öppen för och har respekt för alla typer av religioner, egentligen, men det är i synnerhet buddhismen som influerat mig och som jag funnit mycket inspiration i. Jag har även studerat transcenderande meditation när jag var yngre. Så jag har alltid känt mig, till min natur, ganska lugn och fridfull. För mig är musikskapandet en meditativ upplevelse – det är mitt sätt att utöva mindfulness. Jag försöker måla landskap, eller bilder, med musiken, och vill på det sättet försöka ta lyssnarna med på en resa. Mycket av min musik är inspirerat av platser i världen som jag rest till [som Japan – intervj. anm.]. Och även av platser i Manchester. För tillfället har jag komponerat mycket musik i närheten av hav – efter en eller två timmars bilresa från Manchester kommer man till den underbara walesiska kusten. Där har jag varit mycket, och även på den walesiska ön Anglesey. Jag tycker om att uppsöka till exempel ett rum med utsikt, och så sitter jag med ett piano, om det finns, eller något annat instrument, och med mina hörlurar på mig, medan jag komponerar. Och ser ut över landskapet, över ganska lång tid. När jag komponerar sitter jag ofta vid ett piano, och med hörlurar på mig, och lyssnar på upptagningar av ljud från olika delar av världen. Med hörlurarna på mig kan jag fly in i en slags meditativ bubbla. Det är terapeutiskt. Och jag blir sittandes i timmar, och bara spelar.

Foto: Emily Dennison

Du har band till elektronisk musik?

Bara på så sätt att jag verkligen tycker om elektronisk musik. Jag har DJ’at och har varit besatt av discjockeykulturen sedan jag var tretton-fjorton år. Och jag upplever den som väldigt rolig. Jag går fortfarande ut på klubbar väldigt mycket, och jag lyssnar på DJ’s som spelar elektroniskt. I synnerhet så är jag väldigt intresserad av samplingskultur – det kan röra sig om trip-hop, breakbeat eller hip-hop. När jag var yngre insåg jag inte hur mycket musik som byggdes upp av samplingar. Sedan, när jag blivit äldre, var det ungefär, »men jösses, det här är ju som en slags hemlighållen information som är väldigt viktig«. Vad jag tagit med mig från elektronisk musik är idén om att det går att hitta i musik en liten och helt perfekt loop, som det är möjligt att loopa om och om igen, för att på så vis kunna skapa en mer meditativ typ av musik. Så när jag komponerar vill jag hellre tänka kring de olika element som skapas, i likhet med att använda samplingar – hellre än att jag förelägger mig att försöka skapa mästerverk i sextiofyra takter. Det är mer en fråga om: »är detta den perfekta loopen?«, »är detta den perfekta samplingen?«.

Detta är vad vi hör i ett stycke som »Patterns«? (Spår från albumet When The World Was One.)

Yeah. Den låten kom till genom att jag fick trummisen, Luke Flowers, som är med på den skivan, att spela in en mängd olika »drum grooves« till mig. Och jag plockade ut favoritlooparna från hans trumspelande. Sedan komponerade jag musiken runt omkring det. Så det var väldigt likt en slags samplingskultur, sättet som vi gick tillväga på.

Musiker på »Live at Hallé St. Peter's« är följande: Matthew Halsall – trumpet, Matt Cliffe – flöjt och saxofon, Maddie Herbert – harpa, Liviu Gheorghe – piano/keyboard, Gavin Barras – bas, Alan Taylor – trummor, Jack McCarthy – slagverk.

9 November 20222