Skräp, Pengar, Polisspaning

En premiär för Gorilla Cults »Trash Money Stakeout«

Profet presenterar premiären av Gorilla Cults »Trash Money Stakeout«, en EP som tvingar in Chefsideolog Filip Lindström i skrivna tankar om 90-talsskjortor och Stockholms generella musikklimat.

Profetvännerna i Gorilla Cult (ej att misstas för den lätt bajsnödiga brittiska dubhouseduon Gorilla Culture) har själva berättat att deras verk ibland inte tas emot i vissa rum på grund av en viss gnutta märklighet. Med den informationen i ryggen frågar jag mig själv om Stockholm verkligen är en så pass trist musikstad att ett band som Gorilla Cult kan ses som märkliga och inte accepterade på somliga arenor. Stockholm har förvisso ett relativt linjärt musikliv i mångt och mycket, åtminstone på demoscenen där styltbrallad indierock är den självklara nyckeln till moderat framgång. Corilla Cult försöker sig på något som i alla fall är en smula annorlunda, vilket kan resultera i färre spelningar på konservativa indierockhak, men å andra sidan också i ett följe utanför de sedvanliga misstänkta.
        Gorilla Cult är en grupp som funnits till längre än vad de märkts av, det vill säga att de existerat sedan långt innan släppen av singlarna »Mothership« och »Garbage« förra året. Konstellationen tycks ha varierat, men alltid svävat runt den krets i Stockholms Underjordiska Musiksällskap där också Steve Buscemi’s Dreamy Eyes och Gorilla Cults nära besläktade systergrupp Bodega Sisters figurerar. Det behöver inte betyda att Gorilla Cults nya EP, med det fingerslickande goda namnet »Trash Money Stakeout«, liknar Steve Buscemis Drömmiga Ögon (förutom kanske något element i trumslagandet som hörs i båda gruppernas material, något som är svårt att sätta fingret på vad det är).

Bäst på »Trash Money Stakeout« är det grandiosa partiet mot slutet utav »Pink Afternoon«, som i sann Jonestown Massacre-manér ger prov på hur skränrock kan vara dynamisk i sin enkelhet. Jag behöver inte så mycket för att bli underhållen, men det händer ändå sällan att jag blir det. Ge mig en släng disharmoniskt buller i en melodi vars titel låter som en paraplydrink, så är jag nöjd för en stund. Hur lång den stunden är kan variera, och snart är jag på otålig jakt efter nästa kick igen, efter något som kan få mig att känna likadant. Slutet av »Pink Afternoon« är det utdrag ur »Trash Money Stakeout« som också mest påminner om Gorilla Cults tidigare singlar, ett sound som EP:n har tagit ett kort steg ifrån.
        Förutom att spela halvbullrig rock som inte tas emot på alla Stockholms scener är Gorilla Cult dessutom exemplariska bärare av det 90-talsmode som regerar i Hufvudstaden för tillfället. Jag brukar alltid titta med tindrande ögon ner i publiken om jag ser en konsertfilm från 1900-talets sista decennium, för där ser man uppenbara förlagor till det som händer i Stockholm idag. Det händer på scenen också, men där är det så koncentrerat och ofta uppiffat bortom reson. I publiken på valfri konsert på 90-talet var modet helt rätt, utan vidare ansträngning. Som flertalet andra hippa klädestrender är den rådande också baserad mest på ett förhållningssätt till kläderna i sig. Det handlar inte om hur lös din flerfärgigt randiga second hand-skjorta är, det handlar om hur lite det märks att du bryr dig om hur löst den sitter. Gorilla Cult bryr sig inte om hur löst skjortan sitter, och det är helt rätt idag. Undrar ni varför det är så? Jo, för att jag säger att det är så.

Gorilla Cult firar släppet av »Trash Money Stakeout« med releasemössa på Cyklopen 31 mars. Redan nu kan du höra EP:n här.

26 Mars 2018