Total Julefrid

En Intervju med Simon Hjort om Gula Gångens julshow


Profets Chefsideolog Filip Lindström intervjuar motvilligt Gula Gångens skinnsmattrare Simon Hjort – som till vardags styr en underjordisk digital elitistgrupp med mål att framgångsrikt diskutera popmusik och pizza – om julen och all dess himmelska fröjd. Gula Gången håller nämligen en julshow fredagen 20 december på Nomad Swedish Food & Bar, med Turbotutte och AK47 på scen förutom värdarna själva. Sektledaren Simon avslöjar dessutom, exklusivt för Profets läsare, vem som kommer vara årets julvärd (på Gula Gångens julshow). Väl mött!

Gula Gången

Julen, denna traditionsbeklämda högtid som firas med överflöd till minne av forna underflöd, står för dörren. Svulstigheten är utan maka i dessa tider, och trots att moralpanik kring konsumtion tynger våra hela år går julen obemärkt förbi massans dömande blickar, som en ostraffbar storebror till bespottade svarta fredagar. Livsmedelsverket varnar om konsekvenserna från överätning av strömming, men påpekar som av en händelse strax innan jul att det är helt rimligt att suga i sig de små fiskarna åtminstone en gång om året. Stockholms främsta antikvariat tvingas lägga ner medan strömlinjeformade bokkedjor ger rena julklappspriser på de hårda paketen. Enhetligheten är definitiv, och den nationella identiteten är starkare än någonsin under julens sanna gud, Kalle Anka.
        Jag må låta, och vara, aningen kritisk mot den standardiserade julen i Sverige. Mina kritiska läten beror troligtvis på att jag svalt jultraditionerna med hull och hår, i en kanonisering av denna enda dag på året som alltid bör se ut som vanligt. Mina små hugg emot den väloljade marknaden får agera tam revolution, medan jag i tysthet firar julen som den alltid varit. Som en slav under traditionerna är jag nöjd med upprepningen, tryggheten i det bekanta, under tiden jag bevittnar min egen oförmåga till förnyelse.
        Ett alternativt (i ett antal utsträckningar) julfirande erbjuds ett par dagar innan dopparedagen, nämligen fredag 20 december. Stockholmsbandet Gula Gången, vars sektledande trumslagare Simon Hjort deltog i ProfeTalkshow 19 november, anordnar en ambitiös julshow i indiepopens tecken, på Nomad Swedish Food & Bar, och alla är välkomna.
        Det finns mycket i ovanstående mening att dissekera, att tänka ytterligare en tanke på. Dels genren indiepop i sig, som i Profetsammanhang nästintill är svartlistad på grund av långvariga och akuta dödstecken som med rätta borde ha tagits om hand redan när Henrik Berggren frågade sig vilken nytta han skulle dra av en banan. Indiepop och jul är en avig match, men att kombinera två stagnerade koncept kanske är en framgångsfaktor för Gula Gångens julshow.

»Julmusten, det är världens bästa dryck«

- Simon Hjort

Just att Gula Gången använder termen »julshow« höjer mest av allt mina ögonbryn, och gör mig hoppfull inför fredagen, som även gästas av grupperna Turbotutte och AK47. Ordet »julshow« klingar surt i mina öron, och säkerligen många andras därtill. Benämningen drar mina irrande tankespöken mot gräddfeta företagsledare på förbetalt julbord med sina anställda, snapsmodigt skrockande åt hårt arbetande musikalartister och avdankade schlagercelebriteter. Ordet »show« i sin tur har låg kompabilitet med indiepopsvängen, men eftersom ironi, kvadrupel-sarkasm och inverterad anti-humor är desto mer populär i Gula Gångens kretsar kan användandet av den kapitalistkonnoterade märkningen »julshow« helt klart vara legitim.
        Överrumplad av min svenska arvsynd – det tvångsmässigt självkritiska i min tillhörighet – kan jag trots min svennemotvilja inte låta bli att fråga Simon Hjort några av de mest vanliga frågorna som ställs så här års. Som om jag (för min egen, svenska folkets och Jesu skull) behöver bekräfta julens suveränitet kan jag inte motstå frestelsen, jag känner mig tvungen att förhöra Simon om vad han personligen anser vara det bästa med julen.
        »Jag älskar julmat« svarar Simon, som i sin kultliknande Facebook-grupp Simons Pop och Hipster-Grupp ofta uttrycker sitt stora matintresse. Han fortsätter: »Många tycker det är fett överskattat, men de har ingen smak.«

Som överhuvud för en grupp människor, varav jag är en, som anser sin egen smak i kultur såväl som kulinarisk konst överlägsen andras är Simons antagande föga förvånande. Det tillhör hans roll som indie-influencer att, genom oss medlemmar i Simons Pop och Hipster-Grupp, bestämma det alternativa och diktera villkoren för en ny verklighet. Iklädd krona av törn mässar massornas Messias möjligtvis mest just gällande julen.
        »Förut tyckte jag dagarna efter jul var det bästa, när kylen var fylld med käk som man bara kan gå och värma och man fått något nytt tv-spel och bara kan leva livet i stil med katten Gustaf« berättar han, ändock velande i sin beskrivning av högtidens enorma fröjd: »Men det är svårt att välja det bästa när det finns så mycket bra. Julfilmer, julmusik och presenter äger ju också såklart. Jag är en riktig julkille, det kan alla som känner mig bekräfta.«
        I en av historiens mest älskade julkalendrar, »Mysteriet på Greveholm«, stöter den inkompetente individen Leif på överväldigande hat från hela svenska folket, och tvingar sin familj till isolerat slottsliv vilket leder till traumatiska upplevelser orsakade av paranormal aktivitet. Allt detta beror på att Leif – som inte bara är en undermålig fader utan även okunnig i sin yrkesroll som oklar satellittekniker – lyckats malplacera den TV-satellit som ska förse Sverige med fridfull jul-television. Under seriens gång trakasserar en testosteronstinn tomtenisse regelbundet Leifs barn för att övertala dem till att assistera sin pappa i regleringen av satelliten, så att Svea Rike ska kunna njuta av det absolut viktigaste julafton har att bjuda. Med detta dramatiska epos i åtanke fortsätter jag utfrågningen av Simon Hjort.
        »Vilken är din favoritdel av Kalle Anka?« undrar jag.
        »Ferdinand är bäst« säger Simon. »När jag gick på dagis kallade personalen mig för Ferdinand eftersom jag betedde mig som honom, så jag har väl alltid identifierat mig lite med den tjuren. Onkel Kånkel har också gjort en parodi på Ferdinand som är fantastisk.«

Det som orsakar störst osämja i den svenska julidyllen är dock julbordet, kära läsare, ty där kan individuella favoriter gå tvärt emot bordsgrannens. Se bara på julfilmsklassikern »Tomten är far till alla barnen«, där Peter Habers incestuösa plastfamilj bland väldigt mycket annat bråkar sig nära blodvite angående vegetariska inslag i den klassiska julmaten. Jag frågar Simon, som bekant en sann julmatskonnässör, om hans måsten på julbordet.
        »Tycker allt med fisk är rätt nice, typ Janssons, gravlax och varmrökt lax! Men etta är nog julmusten, det är världens bästa dryck.«
        Svennetraditionen fulländas självklart inte utan respektabelt gnäll kring hur SVT valt sämre och sämre julvärdar sedan Andreas Weisses pappa la tändstickorna på hyllan. Gula Gången kommer axla den tunga manteln, vars vikt SVT år efter år har fallit under, genom att själva presentera en julvärd på sin julshow.
        »Ernst Kirchsteiger såklart! Dock minns jag inte när han var julvärd, men jag tycker han borde vara varje jul för han känns ju som gjord för det. Sämst var nog Erik Haag och Lotta Lundgren, de verkade inte ta uppgiften seriöst och gjorde bara samma program de redan gjort typ sjuhundra gånger nu.«

I samma andetag som han hyllar nationens mysman nummer ett, och kastar dåtidsdinerarna Haag och Lundgren under bussen, avslöjar Simon Hjort vem som valts ut för att föra julshowen på Nomad i hamn: »Gula Gångens största fan Kushtrim, även känd som Kurre, kommer vara julvärd! Han kommer vara mer folklig och likeable än kungen och drottningen på samma gång.«
        Med denna vetskap i min ägo frågar jag slutligen Simon varför vilsna julfirare ska söka sig till just deras julshow, istället för Wallmans Salonger eller något annat av samma kaliber. Hans sista citat får avsluta denna intervju, och önska er alla, från oss alla, en riktigt god jul.
        »Jag tror att vår julshow kommer bli en once in a lifetime-grej. Turbotutte gör liksom sin första spelning och AK47 gör sin första på flera år. Vi vet inte riktigt själva hur julshowen blir, till och med jag är lite orolig för att vad som helst kommer kunna hända. You have to see it to believe it!«

Länk till event för Gula Gångens julshow

18 December 2019