Från GBG till TOMM¥ €A$H

En studieresa


Än en gång har Profets Chefsideolog Filip Lindström återvänt från en Profetresa av rang, denna gång till den svenska Västkusten och Göteborg, en stad som Profets Kalle »Indie« Larsson just gått loss på i stycket »Från Pennygången Till Framgången & Tillbaka«.

Profets nyförvärv Kalle »Indie« Larsson har sina åsikter om staden Göteborg, och jag har mina. Han har rent objektivt mer kött på benen i frågan då han spenderat mer tid i Göteborg och därför har sett fler sidor av staden än vad jag har. Jag är fortfarande inne i en förälskelsefas, medan jag antar att Kalle »Indie« Larsson nu för tiden bara kan förälska sig i en fågelholk eller Nordpolens mediala motsträvighet.
        Jag begav mig i veckan ner till Göteborg för ett studiebesök, en upptagning av det kulturliv som jag helt lyckats missa under mina åtskilliga tidigare besök som uteslutande ägt rum i Partille och Kungsbacka. Inget ont om endera ort, men där upptäcks varken det som Kalle »Indie« Larsson talar om i krönikan »Från Pennygången Till Framgången & Tillbaka« eller något av det som Nöjesguiden rapporterar om från Göteborg. I mitt studiebesök var det dock inte det Nöjesguiden-kompatibla jag var ute efter, eftersom Nöjesguiden måste vara sponsrade av Yaki-Da och Yaki-Da inte lockar mig det minsta. Jag var på jakt efter ställen i Göteborg där ett Profet-skådespel i stil med dem som satts upp på Scalateatern i Stockholm skulle kunna arrangeras. Jag ville åt det egna, de platser som inte räds något som lätt kan ses som konstigt. Alltså var Yaki-Da inte ens med i räkningen. Jag släpades visserligen med till Yaki av den Göteborgstationerade Profetskribenten Amanda Båmstedt, utan att ändra min uppfattning i någon större utsträckning. Varför? Det mest välfyllda golvet i huset skränade »I Gotta Feeling« av Black Eyed Peas och det golv där kvalitativ techno faktiskt spelades var nedlåtande tomt.
        Det Göteborg jag ville se hittade jag i Höga Nords kombinerade skivaffär och kafé (hur kan den kombinationen inte vara etablerad i Stockholm?), i HPKSM:s mysfåtöljer, i Koloni på Oceanen och i det generellt överlägsna utbudet av veganalternativ. Koloni, drivet av Profetvännen Christian Pallin, visade för kvällen upp Lalitha & Nandini och amerikanska Baby Dee, varav jag blott han se slutet av sistnämnda akt. Baby Dees smutsiga pianovisor (påminnande om en Tom Waits på gott humör) och efterföljande disco-DJ räckte dock gott för att underhålla mig. Föregått av en middag på ypperliga veganrestaurangen Blackbird, där jag kunde avnjuta hemmasnickrad ostbricka och tapastallrik till tonerna av Poison Idea och The Adicts, blev den korta Koloni-kvällen ett förstklassigt bevis på vad Göteborg har att erbjuda.
        Första kvällen tillbaka i Hufvudstaden hade därför en stark föregångare att tampas med. Som tur var föll den sig på årets hittills varmaste dag, och den estniske rapgiganten TOMM¥ €A$H skulle mörda scenen på Debaser Strand. Stockholm visade sig från sin allra bästa sida för att inte riskera en förlust av min lojalitet. Staden hade känt av min frånvaro och förberett en idyllisk hemkomst där solsken, parkhängande allmänhet och Östblocksrap skulle få mig att bortse från Västkustens alla frestelser.

Senaste gången jag såg TOMM¥ €A$H har blivit ett av mina käraste konsertminnen. Den nu dunderhajpade estländaren stod då på en max två decimeter hög scen på en jazzklubb i Norrköping under Where’s The Music-festivalen. Rummet var litet, publiken kände inte till honom och han var inledningsvis okaraktäristiskt blyg. Den gången vände han allt och fick jazzklubben att bli ett ravehav till pärlan »Baba Yaga«. Den här gången i det idylliska Stockholm kände alla i lokalen till TOMM¥s storhet och han kunde rulla in i rullstol till publikens extas. Sällan har Stockholm skådat en så svettig salong som när remixen av »Winaloto« hamrades ut efter en högintensiv Euro Trap-timme. TOMM¥ blev som Jean-Baptiste Grenouille i Patrick Süskinds »Parfymen«, en kallblodig mördare som fick en folkhop att dra av sig kläderna och kasta sig mot varandra. Om Debaser ska hänga upp en till konsertaffisch på väggen med de mest minnesvärda så bör den vara prydd av TOMM¥s granna ansikte.
        Göteborg visade framfötterna och Stockholm synade. Klart slut.

22 April 2018