Fotografiska Studio Live

En Intervju med Britt van der Poel


Profets Chefsideolog Filip Lindström träffar Britt van der Poel för en konversation om det nya formatet Studio Live på Fotografiska, ett livekoncept i museets bardel Studion. Tillfälle ges även att se Conny Bloom uppträda med batteristen Ikiz, och det talas om hur Stockholm alltid är i behov av nya livescener.

Vad försiggår i ditt huvud när du tänker på Fotografiska? Jag har alltid sett framför mig ett museum i stil med Moderna, en institution som trots museers generella fallenhet för att betäckas av en ogenomtränglig bildlig, tillika bokstavlig dammhinna faktiskt ser till att hålla sig à jour till punkt och pricka. Då jag äntrat Fotografiska, den tegelmatta skolådan vid Finlandsbåtarna bortom Slussen, står det klart att det är en högst genomtänkt operation som ryms inom dess fyra väggar. Ambitionen svävar i den lätt konditionerade luften, pretentionen fläktar flyktigt och helheten är självklart uppställd som vore den ett fotografi; tillrättalagd, korrekt tillskuren och smakfullt detaljerad. Högst upp ligger det som kallas Studion – en kortväga vinkning till fotografyrket – bredvid etablissemangets så omtalade restaurang, som i mångt och mycket har assisterat Fotografiska i sin ständiga uppdatering. Här, i Studion, möts jag av byggets barchef Britt van der Poel som tålmodigt visar mig runt utställningslokalerna, som enligt utsago målas om inför varje byte av utställare (något som sker relativt ofta).
        Britt är ansvarig för det nya koncept (trogna Profetläsare vet hur varm i kroppen jag blir av nya koncept) som Fotografiska har valt att döpa Studio Live, en idé om liveframträdanden i olika former, framförda på den lilla men generösa scen som fungerar center i den spatiösa barytan.
        Jag får reda på att Britt är av holländsk börd, och att hon bedrivit betydande tid i restaurangskråets olika vrår innan hon tagit över ansvaret för Fotografiska Studion. Som den enastående människokännare jag är ser jag givetvis en upprymdhet hos Britt, över det privilegium som lagts i hennes två utsträckta händer, men även en nervositet som präglar hennes uppsyn. Den är förmodligen befogad, då antagandet av en ny livescen i Stockholm i alla avseenden är rätt och riktigt, men också en chansning hängande på gudarnas gunst. En klichéernas kliché – en tårtornas tårta på en tårta – är sägningen att »nervositet är nyttigt, behövligt för framgång«, måhända sanningshaltigt till en ringa grad, och förvisso anpassningsbart för just Britts gärning, ty hon, och hennes kumpan Superturken, Elcim Yilmaz, är i anhalt av ett nyskapande, åtminstone för museisvängen.

»Det spelar ingen jävla roll, alla är välkomna«

- Britt van der Poel

»Studio Live har funnits sedan 8 september och då hade vi jobbat med det i ett par månader innan« säger Britt när vi avklarat rundturen kring museet. »Fotografiska är redan kulturellt och internationellt, och nu ville vi ta hit hela Stockholm till scenen.«
        Tanken för Studio Live är att differerande konstformer sa mötas, att musik, poesi, podcasts och mycket mer ska kunna samsas om Studions scen, där underhållning erhålls tre dagar i veckan under hela hösten. Etableringsgrad är inte ensamt grundande för hur Studio Live bokar sina akter, de framträdande kan ha kommit långt eller kort i sin karriär. Britt erkänner att konkurrensen i Stockholm är tuff, men vi kommer överens om att det alltid behövs fler livescener hela tiden, speciellt i miljöer där de inte tidigare funnits. Studio Live tjänar på ett visst överraskningsmoment.
        »Vi har rätt många namn redan, men jag kan inte säga något än. Det ska vara en överraskning, och vi kommer släppa [bokningarna] varje vecka« säger Britt glatt och nämner ändå tre bokade akter; Ebbot, Meja och Loreen. »Jag började redan förra året med att ha små fotoprojekt i Studion. Där nere är det ju stora internationella vernissager, och här uppe är det en liten lokal som också har varit ett visningsrum. Så, istället för att ha månadslånga fotoutställningar har vi endagars. Det lägger vi på lördagar.«
        Efter många års botaniserande i Stockholms musikscen känner jag den musikintresserade stockholmaren väl, och vet därför, trots den centrala placering Fotografiska har några minuter ifrån Slussen, att den generiska konsertbesökaren i vår stad kommer se färden dit som besvärlig. Den stockholmska konsertbesökaren vill helst att allt ska ligga vägg i vägg, på krypavstånd från närmsta Dovas. Jag antar att denna föraning kan bero på att jag aldrig tidigare hört talas om att Fotografiska ens har en bar, och därmed aldrig tänkt tanken att där kunna spendera en torsdag, fredag eller lördag.

Britt van der Poel, foto Cecilia Lindahl

En tid efter mitt möte med Britt blir jag inbjuden till en av Studio Lives kvällar, där den elektriske pojken Conny Bloom spelar med en av Sveriges absolut bästa trumslagare, Ikiz. Där får jag se det intressanta koncept som Studio Live är relativt ensamma om, att publiken har möjlighet att närvara vid soundcheck. Detta hör absolut inte till vanlighet, och jag kan tänka mig att många kan se det som en spännande nymodighet. Hyfsat tidigt på kvällen har lokalen redan börjat fyllas, och sorlet som ligger som matta under Conny och Ikiz sinnesutvidgande ljudtest tyder på hemtrevnad. Den bekanta och eftersökta känslan av att befinna sig i sitt eget vardagsrum infinner sig, och den fortsätter att växa.
        Under intervjun är Britt van der Poel övertygad om att Fotografiskas läge kommer vara till fördel, och hon poängterar tydligt att alla är välkomna till Studio Live. Just som hon vill se omväxling i utbudet av liveunderhållning på scen verkar hon vilja se diversitet även i publiken, med viss inriktning.
        »Fotografiska jobbar mycket med sina medlemmar, det har de gjort sedan dag ett. De vill skapa ett community, att medlemmarna ska vara en del av Fotografiska.«
        Britt börjar diktera priser för olika nivåer av medlemskap, och för första gången sedan jag kommit till Fotografiska känns vårt lilla möte som en säljträff. Hon frångår sin engagerande nervositet och går in i någon slags autopilot medan hon berättar om siffrorna och vad de ger medlemmarna.

Tro mig, kära läsare, jag är diplomatiskt lagd. Min mamma är tidernas största hobbydiplomat och samtliga som mött oss båda liknar oss vid varandra i tid och otid. Diplomati går dock inte ihop med direkt reklammakande, vilket jag alltså inte tänker ingå gällande Studio Live. Om ni läser detta är ni säkert fullkomligt kapabla att med ett fåtal svep eller klick eller andra interaktiva rörelser hitta de biljettpriser som Britt van der Poel rabblar upp för mig. Det jag ändå kan säga om medlemskapet som format är att det möjligtvis kan skrämma bort Dovas-stockholmarna, men locka en publik som finner värde i att faktiskt betala för kultur. Genom (eller över) den småskaliga nervositeten och den bredbenta upprymdheten märks Britts sanna intresse för just sammanförd kultur. Det syns att det är av vikt för henne att Studio Live ska bli en intressant smältdegel för diverse yttringar som sker i Stockholm, ett uppdrag som alla stadens arrangörer bör sträva efter att kontinuerligt uppfylla.
        Då Britt kommit ur autopiloten och återgått till ett mer avslappnat stadie delger hon vilken känsla hon siktar på med Studio Live.
        »När jag går ut vet jag att jag gillar stället, det är folk jag gillar där, jag vet att det är folk jag gillar som spelar och jag gillar atmosfären. Det är samma sak här, för att folk ska ta sig hit. Vi vill ha det genuint och de vi bokar vet att det är en intim scen och att de kommer vara nära publiken. Vi kommer inte ha några otrevliga vakter eller lista för att komma in, alla är välkomna, hur du än ser ut eller vad du har på dig eller var du kommer ifrån. Det spelar ingen jävla roll, alla är välkomna.«
        Det är när Britt yttrar ordet »jävla« som allt tas ner på marken. Hon bryr sig verkligen om den miljö hon är i stånd att skapa med Studio Live, detta nya försök som hon fått äran att sjösätta. Profet önskar all lycka på vägen, för hur desperat Stockholm än behöver ständigt nya livescener är det alltid lika svårt att få något nytt att flyga.

14 November 2018