Oberoende Kulturgärning

En Intervju Om Gratisfestivalen Fools Gold


Profets Chefsideolog Filip Lindström utreder idogt vilka avsikter Axel Franzén och Sixten Engqvist har med gratisfestivalen Fools Gold, och även på vilka grunder de två herrarna startade det nu omtalade skivbolaget Rama Lama Records.

Radarparet Sixten Engqvist och Axel Franzén har hängt ihop genom vått och torrt, framstår det som när vi möts för att tala om och kring deras senaste gemensamma åtagande, festivalen Fools Gold. Vid tiden för vår intervju är jag katastrofalt, oåterkalleligt, monstruöst bakfull och ångrar den dagen då mina föräldrars ögon först möttes, men jag biter ihop och sätter mig ner för att diskutera indiepop och dess inverkan på Axel och Sixtens kronologi från början fram till Fools Gold. Finn vänligen tålamodet inom er, kära läsare, ty Fools Gold kommer förklaras, beskrivas, dissekeras och till och med hyllas i sinom tid. Dessförinnan känner jag dock att en kort genomgång av Axel och Sixtens tidigare görningar är på sin plats, så ni kan lära känna de två drivna herrarna och med större lätthet förstå det som Fools Gold i själva verket är: Mer än en festival.
        Jag, Axel och Sixten tillhör samma generation, de tvetydiga Nittiotalisterna som antingen gör allt eller absolut ingenting. Vi har aldrig tidigare träffats men på villovägar befunnit oss i samma kretsar, såsom musikintresserade ur samma generation har en tendens att förr eller senare alltid göra. Det projekt som till fullo har fört Axel och Sixten till kontemporär relevans kallas Rama Lama Records, ett skivbolag som ger ut namn som Steve Buscemi’s Dreamy Eyes, Delsbo Beach Club, Melby och Chez Ali. Den här intervjun skulle, och ska, inte handla om Rama Lama, men när ni väl får reda på exakt vad Fools Gold går ut på kommer ni inse hur det blev omöjligt för oss att inte komma in på ämnet.

Skivbolaget Rama Lama föregicks av en radiokanal med samma namn, som först existerade som en division av bloggen FVIndie, där de oskiljaktiga tu skrev om sin absoluta favoritmusik: Indie. När jag startade Profet skrevs det i rivaliserande musikpublikationer procentuellt mest om just indie, och jag förvånas därför aningen av att anledningen till FVIndies grundande var ett, enligt grundarna, underskott av skrivet material om genren. Bloggen hålls uppe än idag, dock i skuggan av det mer framgångsrika skivbolaget.
        Vad man än må tycka om deras akter går det inte att förneka att Rama Lama har lyckats med något, då deras namn ligger på många läppar i de hippaste av umgängen. Inte konstigt, i och med hur enkelt och bekvämt det rullar av tungan, som en välriktad spottloska mot en grusbelagd mark. Namnet är roligt att säga, även om den hippaste hippa publiken aldrig skulle medge att det inte finns något alls som är roligt att göra, säga eller uppleva.

»Vi vill samla indiescenen«

- Axel Franzén

Rama Lama är ett av många nya, mindre skivbolag som idag fullständigt bemästrar den underjordiska musikscen som, likt i alla evigheter innan vår livstid, kokar hetare än en etablerad dito. Det är här, kära läsare, som Fools Gold äntligen kommer in i bilden (jag vet att ni med spänning och akut nyfikenhet väntat på detta ögonblick, där syftet av denna långrandiga samling ord till slut avslöjas). Det Axel Franzén och Sixten Engqvist (från och med nu refererade till i grupp som »Axten Franzéngqvist«, eller bara »Axten«, för att spara in på antalet dyrbara bokstäver) sedan i höstas försökt förverkliga är en kombinerad festival och marknad hängiven åt dessa självständiga skivbolag som just nu styr med vän järnhand över Sveriges unga, balla människor och deras kulturkonsumtion. Fools Gold är en storslagen idé som går av stapeln 18 augusti i den ack så populära Tantolunden (en park i huvudstaden, för den icke invigde), dit tio bolag bjudits in att boka en av sina akter. Fler liknande aktörer medverkar under marknaden, där skivor och liknande produkter kommer presenteras. Den fullständiga listan över spelande band och dess bolagsrepresentanter lyder som följande:


- Rama Lamas egna Kluster, ett indieband av den brittiska skolan som just gett ut debuten »civic«.

- Profetvännerna Delagoon (som deltog i första delen av Profets fotoserie »Stockholms Kungligheter« och spelade på Profet på Scala förra hösten) från Hybris.

- Göteborgska Mira Aasma, vars nya singel »Witches« med tillhörande omslag bör ges en eloge, från Profetvännerna Birds Records.

- Profetvännen Henrik Appel, som i rollen som sångare i Lion’s Den medverkade i den tidiga Profetintervjun »Lion’s Den i garagerockens tjänst «, från den underjordiska giganten PNKSLM.

- Mäktiga Terra, också från Göteborg, representerade av Welfare Sounds & Records.

- Runtom Knuten, effekterad pop skrivna under Lazy Octopus.

- Henric Claes, en av de jämförelsevis mer experimentella akterna i skaran, från Adrian Recordings.

- De något hårdare Allergic To Humans, som nyss släppt en självbetitlad EP på Novoton.

- Grapell, falsettsång utgiven av Strangers Candy.

- Profetvännerna Riga Tiger (vars projektledare Anton Graffman Larsson synts i Profetsammanhang som »För Riga Tiger, I Tiden« , »Keeping Up With Riga Tiger« och ProfeTalkshow) från lika goda Profetvännerna Youth Recordings.

Axten Franzéngqvist har gått runt med idén till Fools Gold, som med största säkerhet tagit sitt namn från den magiska Stone Roses-melodin, sedan förra året och har nu till slut fått det ekonomiska stöd som krävs för att arrangera ett sådant här jippo utan att behöva kräva besökarna på inträde.
        - Vi började planera det här lite löst i höstas och började tänka att det faktiskt kommer gå att göra någon gång i vintras och sedan fick vi besked om stöd i maj, säger Sixten.
        - Anledningen till att vi annonserat så sent i år är att vi först inte fick stöd, och sedan försökte ordna sponsorer vilket vi inte lyckades med eftersom ingen vill sponsra något som inte finns, säger Axel.
        - Ni tänkte aldrig på att göra det här under Rama Lama? frågar jag hungrigt, då jag tänker på hur jag försöker få in allt jag gör under paraplybenämningen »Profet« för att sprida namnet och göra det större än något jag någonsin kan företa mig.
        - Nej, svarar den ödmjuke Sixten. Vi vill att det här ska vara en egen grej som inte har något extra fokus på Rama Lama. Det ska vara lika mycket för alla oberoende skivbolag, alla ska känna att det ska kännas gemensamt även om det är vi som drar i det.

Jag framstår i ljuset av Axten Franzéngqvist inte bara som en eländigt bakfull slirare, utan även som överdrivet självisk och lycksökande, vilket inte alls var min intention med den här texten. Till syvende och sist är jag dock relativt självisk och lycksökande, och att framstå som sådan känns därför inte allt för hemskt.
        - Tanken är också att Rama Lamas följe och de andra bolagens följe överlappas, men att vissa heller inte känner till några av de andra, säger Axel. Vi vill samla indiescenen, och göra det gratis i en park för att göra det lättare för unga som kanske inte kommer in på barer och klubbar där ofta allting arrangeras. Det blir enklare för alla att upptäcka nya band och bolag.
        - Sedan är det klart att vi hoppas att det här gynnar Rama Lama också, att vår publik upptäcker andra skivbolag som vi gillar och att deras redan existerande följare upptäcker våra band, säger Sixten i ett klädsamt fall från ödmjukhetens höga hästar.
        Mina synbilder om Profets världsherravälde tycks inte fullt lika självupptagna efter Sixtens minimala snedsteg ifrån Fools Golds nobla grundtanke. Som påtalat har jag inget emot synas så som jag är, men ändock känns Axten Franzéngqvists tillfälliga fall from grace någorlunda tillfredställande. Vilken syndare njuter inte delvis av ett fallet helgon?
        - Känner ni att ni har bra kontakt med ert följe? frågar jag Axten eftersom de lägger en viss vikt på utbytet av följen emellan de olika bolagen närvarande på Fools Gold.
        - Ja, det tycker jag, säger Sixten. De som brukar komma på våra kvällar är ofta samma personer från gång till gång.
        - Jag tänker snarare på om ni har koll på vem den genomsnittlige Rama Lama-följaren är, och om den personen kommer skilja sig ifrån de andra bolagens publik, utvecklar jag.
        - Ja, till skillnad från många av de andra bolagen har Rama Lama till exempel inte någon särskild garage- eller- punk-prägel, vilket är medvetet också eftersom det finns ganska många bolag som redan gör det väldigt bra, säger Axel. Vi försökte fylla tomrummet efter indiepop i olika former, och inte den indiepop och indierock som går i Hurulas tappning.
        - Ursäkta, vad sa du? säger jag till Axel tack vare min eminenta bakfylla och följande effekt på mina samtliga sinnen.
        - Indie som går i Hurulas tappning, inte den utan den mer drömska anglofila indiepopen, återupprepar Axel.
        I tidigare stycken vill jag påpeka tre företeelser, ej i inbördes ordning:

1. Axel uttalar första gången Hurulas namn »Huuurulla« och andra gången »Hurruuula«.

2. Axel använder sig av modeordet »drömsk«, en term populariserad av den kontemporära individuella musikpressen för att beskriva modern popmusik med Quaalude-kvaliteter. Jag har säreget svårt för just det ordet i musiksammanhang, för det används extremt mycket för mycket och ger musiken på ett märkligt sätt en entonig vinkel i omskriven form.

3. Sixten säger i förbifarten i ett av sina citat att »De som brukar komma på våra kvällar är ofta samma personer från gång till gång« och accentuerar därmed en vital del av det som separerar agnarna från vetet, pojkarna från männen, de självständiga bolagen från de etablerade. Det är i synnerhet denna viktiga del som nästkommande passager i den här texten kommer att handla om.

Vad är det som är anmärkningsvärt i Sixtens citat? Jo, det som utmärker de mindre bolagen som rör sig på kidsens nivå och därmed får den hippa ungdomens acceptans och support, nämligen sammansättandet av »kvällar«; gemytliga soaréer uppviglade ur dammet i källarlokaler där den unga moderna människan ges utrymme att bevittna ung modern musik i evigt inkluderande gemenskap. »Kvällarna« har varit grundläggande för till exempel PNKSLMs framgång, tillika Rama Lamas. Utan festerna som fixats hade bolagen aldrig haft samma publik, för fest är världshistoriens äldsta och mest säkra marknadsföringstaktik. Hade Jesus varit så himla poppis om han inte kunnat förvandla vatten till vin? Skulle inte tro det.
        - Vi tillhör en generation indiebolag som jobbar mycket med att arrangera spelningar och att synas på det sättet också, medan kanske Adrian Recordings och Startracks som har varit med längre och också gör skitbra grejer inte gör sådant för att de inte haft med det från början, funderar Axel.

Axten Franzéngqvist, samt oberoende yngling, från vänster: Sixten Engqvist, Axel Franzén, Oberoende Yngling.

Smärre, yngre bolag som Rama Lama och PNKSLM, kan snärja en hippare publik smidigare än de etablerade jättarna, troligen med en naturbegåvad och självlärd insikt om hur en underjordisk demografi fungerar. Tänk er då, kära läsare, på vad som kan hända när tio separata oberoende skivbolag, som var och ett har individuell erfarenhet av ordnande av »kvällar«, slår sina påsar ihop och bjuder på en gratis uppvisning av en samtida musikrörelse i en så utomordentligt hipp park som Tantolunden. Min grusigt bakfulla hjärna kan inte ens sträcka sig till ett halvengagerat försök till att doppa en skrumpen lilltå i den ocean som är nivån av ballhet som Fools Gold kan komma att uppnå.
        Axten Franzéngqvist vill knyta ihop den scen som de tillhör, och visa dess bredd för ny tillika redan insatt publik. Du och jag kan tycka vad vi vill om scenen i fråga, kära läsare, men ändå enas om det hedervärda i denna kulturgärning.

11 Augusti 2018