Fontän - »Fontän«
En tolkning av en skiva, i diktform
Profets Ronni Arturo går helt och fullt in i Fontäns sjävbetitlade mästerverk och tolkar det med en dikt.
I grevens tid
vred och blygsam
gåendes stilla längs ägorna.
Vinterviken vittrar,
doftar av minnenas fröjd.
Slinter, liken vittnar,
älskar i jordbunden synd,
ljusblå doft i midsommarnattens ända.
Nepal kallar, mellan två liv.
Fast i ett snäckskal,
uppsugen av luften i stjärnorna.
Jag färdas. Vattnet bryter av.
Fyrverkerierna bränner av
i jordens mörker
för dunkelt för dig att vittna.
Slutet gott
Allting gott
Förstörare och Sockerströare,
Alla är vi lika
Inför yxans hugg mot stammen
Du färdas.
Bergets lo, näcken lockar
Ekar bland klipporna i kanon
Jag kan åldras i det här tillståndet
Gamla vänner dyker upp längs vägen
Hälsar vänligt, stundtals vilt
In i karpens käft
Ut ur dess högra öga och tillbaka in igen
Koboku Senjû
Grottan ändrar form
Domnar bort
Från hakan till knäna