Pågående Självrannsakan

En intervju med Fanny Wistrand, i egenskap av soloartist


Profets Chefsideolog Filip Lindström träffar Fanny Wistrand, vanligtvis sångerska i den Profet-bekanta popgruppen Mother Mink, för ett samtal om hennes första singel under eget namn, titulerad »Svala«. Det talas om smärta och sårbarhet, men framför allt om hopp och möjligheten till ett gott slut på något som börjar osäkert. Slit artikeln med hälsan, och låt väl smaka!

Omslag: Hanna Turi Berglund. Foto: Isak Ohlander

För den som lyssnat en del på den teatrala popgruppen Mother Mink kan »Svala«, den första singeln från Mink-sångerskan Fanny Wistrands ypperligt nya soloprojekt, kännas både bekant och främmande i ett. Den första och mest slående skillnaden må vara språket som texten sjungs på, då Mother Mink genomgående hörs på utrikiska och »Svala« klingar på svenska. Nästa märkbara skillnad är att Fanny Wistrands första släpp under eget namn kanske inte slår an de »galna« strängar som Mother Mink ofta själva menar sig vidröra. »Svala« är snarare ett stycke sansad och mycket eftertänksam musik, som trots sin energiska (ytterligare ett ord som brukar nämnas i samband med Mother Mink) paketering tycks stå vid sidan av sitt eget ämne, i ett slags meta-utforskning av sig självt som sakta vecklar ut sig under styckets sexminutiga gång. Låten slår mig som en stundande kontemplation, en konstnärlig tappning på en undersökning av ett jag.
        Kanske läser jag in dessa aspekter på grund av min vetskap om styckets natur – att projektet i sig är något helt nyskapande för Fanny själv, och att mycket av detta nya kommer ur att materialet som solosatsningen resulterat i har blivit mer personligt än någonsin tidigare. Jag har kvar denna möjlighet i åtanke, men vill ändå tro att den trevande självanalys som min förkunskap låter mig höra i »Svala« bör lysa med sin närvaro även för den som inte sitter på samma information som jag.
        Jag träffar Fanny under strålande sol, samma dag som singeln ser dagens ljus, och hon skiner även hon. Det är nämligen så att hon, bara några få timmar efter »Svala« först testat sina vingar, redan har fått mer respons än hon fått för mycket annan musik hon släppt genom åren. Nämnda respons är givetvis främst framförd via sociala medier, som sig bör i dessa digitala dagar. Det må låta sterilt, men idag är det sannerligen det digitala mottagandet som antingen hjälper eller stjälper en nysläppt melodi, och de första skälvande timmarna kan vara viktigare än gemene man vet om. Just »nyhetens behag« har nog aldrig varit ett så viktigt begrepp som det är år 2021.

»Du har ändå släppt en hel del musik i dina dagar, men du menar alltså att det här mottagandet är förvånansvärt bra?« frågar jag Fanny inledningsvis.
        »Ja, det skulle jag säga. Det har varit otroligt mycket respons« svarar Fanny och funderar vidare kring detta fenomen: »Jag tror att folk känner av att musiken kommer från botten av mitt hjärta. Jag sjunger om något som verkligen betyder mycket för mig, om känslor som jag jobbat hårt med. Det tror jag många kan relatera till, och känner att det är på riktigt.«
        Äkthet, eller riktighet, är i många musikaliska sammanhang en kardinaldygd. Detta har, i min bok, känts av också hos det mycket budskapsbaserade Mother Mink, som genom mediet lättsam pop försökt förmedla något riktigt, någonting viktigt. Jag, som ju tycker mig höra och känna av både stora likheter och monumentala skillnader mellan bandets tidigare bedrifter och Fannys soloalster, vågar drista mig till att fråga Fanny själv vad hon anser är anledningen till den stora förändringen i mottagande.
        »Med Mother Mink skapade vi en egen värld, och vi var ganska udda« menar Fanny. »Älskade man det så älskade man det, och fattade man det inte fattade man ingenting. Jag känner att det jag gjort nu kanske når ut till en bredare publik, och det är nog lättare att ta in och förstå.«

Foto: Isak Ohlander

Fans av Mother Mink behöver inte oroa sig över att Fanny talar om gruppen i imperfekt – de existerar fortfarande i allra högsta grad, men sångerskans fokus ligger för tillfället mestadels på musiken som släpps under hennes eget namn. Föga förvånande har bland annat rådande pandemi påverkat bandets aktivitet, vilket också kan förklara att låtskrivande på helt egen hand har fallit sig mer naturligt. I de kreativa kretsar jag för det mesta rör mig i har det senaste dryga årets isolering faktiskt haft sina fördelar, märkbart i att många likt Fanny funnit tid att göra något väldigt personligt. Mången melodisk självrannsakan lär ha gjorts sedan pandemins utbrott, och »Svala« verkar vara en av dem. Mer om detta omnämns längre ned i intervjun.
        Först ska vi dock benämna den livliga känsla som vilar över Fanny Wistrands första singel, ett medryckande element som jag anser är en definitiv gemensam nämnare med Mother Mink. Som en generell ambition i allt Fanny gör känns live-kompabiliteten alltid framträdande, även om jag lyssnar på en inspelad version av något av hennes verk. Som ett svar på mina efterkänningar förklarar hon varför hennes musik (»Svala« i synnerhet) känns så pass ämnade för en live-scen, så pass gjorda för att spelas inför publik.
        »Jag uppskattar live-instrument, och det som verkligen varit speciellt med solo-inspelningarna har varit att vi spelat in allt live i studion. Vi har tryckt på play och så har jag sjungit med, så det ni hör är en tagning. Blåset är pålagt efteråt, så det kanske är lite fusk, men resten är live. När jag skriver låtar tänker jag alltid live.«
        »Vad tror du det kommer ifrån?« frågar jag.
        »Live är min favoritplats« säger Fanny. »Oftast är det dit jag längtar innan låten ens är skriven. Jag tänker alltid hur musiken kan komma att se ut live, och det blir som en bild jag använder mig av när jag skriver låtar.«
        Fanny berättar att hon kommer från en musikalisk familj i Västerås, där det ofta spelades musik tillsammans. Det framgår tydligt därur varför det faller sig naturligt för henne att se musik som något bäst upplevt i levande format, och varför hennes skapelser ter sig som de gör.
        »På högtider sjungs det utav bara helvete hemma hos oss. Det är festliga typer, min familj« säger hon.

Foto: Isak Ohlander

Även om musiken alltså alltid funnits närvarande var det inte förrän i den tidiga tjugoårsåldern som Fanny började skapa något eget, vilket till en början tog plats i en studio i de festliga föräldrarnas Västerås-garage. I studion, som beskrivs som något utav ett laboratorium, lades delvis grunden för det som först nu kommit upp till ytan av det som är Fanny Wistrand.
        »Under de tre åren jag satt i garaget startade jag två band: Jag hade ett band med två galna ryssar och en spanjor där jag kastade färg på väggarna och drack mjölk från golvet, och parallellt med det gjorde jag samtidigt även singer-song. Jag var nog lite för ung för att få ihop det då.«
        Med att »få ihop det«, och att inte lyckas med detta där och då, menar Fanny det som har skett nu – att få fram ett soloprojekt som av egen kraft tar sig utanför Västerås-laboratorier av diverse slag. Nu, efter olika musikaliska experiment och åren med Mother Mink, är tiden mogen och Fanny Wistrand tycks i allra högsta grad ha »fått ihop det«.
        »Det är inte förrän nu jag kommer ut med massor av erfarenhet och känner mig redo« säger Fanny om saken. »Nu har jag faktiskt något att skriva om, något som jag verkligen vill skriva om. Det var helt enkelt dags. Alla låtar som kommer tar upp ämnen som jag bearbetar, alltid med betoning på hopp och att det kommer bli bättre. Det är temat på hela skivan som jag kommer släppa.«

Även om musiken alltså alltid funnits närvarande var det inte förrän i den tidiga tjugoårsåldern som Fanny började skapa något eget, vilket till en början tog plats i en studio i de festliga föräldrarnas Västerås-garage. I studion, som beskrivs som något utav ett laboratorium, lades delvis grunden för det som först nu kommit upp till ytan av det som är Fanny Wistrand.
        »Under de tre åren jag satt i garaget startade jag två band: Jag hade ett band med två galna ryssar och en spanjor där jag kastade färg på väggarna och drack mjölk från golvet, och parallellt med det gjorde jag samtidigt även singer-song. Jag var nog lite för ung för att få ihop det då.«
        Med att »få ihop det«, och att inte lyckas med detta där och då, menar Fanny det som har skett nu – att få fram ett soloprojekt som av egen kraft tar sig utanför Västerås-laboratorier av diverse slag. Nu, efter olika musikaliska experiment och åren med Mother Mink, är tiden mogen och Fanny Wistrand tycks i allra högsta grad ha »fått ihop det«.
        »Det är inte förrän nu jag kommer ut med massor av erfarenhet och känner mig redo« säger Fanny om saken. »Nu har jag faktiskt något att skriva om, något som jag verkligen vill skriva om. Det var helt enkelt dags. Alla låtar som kommer tar upp ämnen som jag bearbetar, alltid med betoning på hopp och att det kommer bli bättre. Det är temat på hela skivan som jag kommer släppa.«

Foto: Isak Ohlander

Jag frågar Fanny om huruvida det här sättet att tampas med känslor, att skriva svenska poptexter om dem, är något helt nytt för henne, och hon svarar:
        »Tidigare har jag varit lite stängd, som en underhållningsmaskin. Jag har kunnat leverera i ur och skur, oavsett hur jag mår. Det är bra ibland, men det är också farligt. Jag tror jag har bränt mig själv lite genom det, jag tryckte undan mycket annat som jag behövde ta tag i. jag skulle säga att ’Svala’ handlar mycket om smärta och sorg, men också mycket om styrka och frihet.«
        Jag förstår med ens vad med »Svala« som har gett mig så starka känslor av självreflexion i pågående utveckling – inte bara förändras själva musiken från en inledande modig sårbarhet till en kraftfull avslutning, även den språkliga tematiken genomgår en vändning under låtens sex minuter långa speltid.
        »Hela låten är medvetet som ett stort crescendo« menar Fanny. »Man ska känna av fågeln med brutna vingar i början, som till slut flyger. Det var väldigt viktigt för mig, och det var också så jag mådde. Låten uttrycker min energi, att den börjar i det lugna, melankoliska tvivlet och sedan leds in i en kraft där man kan få tillbaka sin energi. Hela låten är som en lång terapisession för mig själv.«
        »Skulle det gå att kalla den kommande skivan för ett ’konceptalbum’?« undrar jag, och inser att jag använder ett begrepp som knappt brukas längre.
        »Ja, det blir ju så, det har jag inte ens tänkt på« filosoferar Fanny. »Alla låtar handlar om saker jag själv funderar på, och de sakerna går ju efter ett tema. Därför får låtarna också ett tema. Jag vill inte skriva om bara misär, det är väldigt viktigt för mig. Det måste finnas en vändning, det måste finnas kraft. Låtarna börjar med en fundering, och landar i någonting bra som kommer ur funderingen.«
        Fanny Wistrands tematiska första soloskiva kommer delvis portioneras ut som ytterligare singlar under resten av året, innan helheten kommer ut framåt julen eller början av 2022. Fannys soloprojekt är med andra ord öppet för vändningar, precis som musiken i sig.

15 Juni 2021