Rockens Roll i Pop

En Intervju med Elsa Levahn inför NitesClub #2


Profets Chefsideolog Filip Lindström träffar Elsa Levahn, som imorgon uppträder under NitesClub på Nomad. Det talas om enkelhet, musikskolornas kutym och vad det innebär att vara ett kid.

Imorgon fredag 26 april, när Profet MGMT-akten nites anordnar sin andra installation av NitesClub på Nomad Swedish Food and Bar, står Elsa Levahn på scen. Några dagar innan detta ska ske möts jag och Elsa, just på Nomad, för att jag mycket gärna vill veta vad det är hon ska göra under klubbkvällen. I vanlig ordning får nitesmedlemmarna William Rundström och Lukas Appelquist och Profetvännen Ludwig Zetterberg hutlöst fria tyglar när det gäller att boka upp NitesClub, det månatliga konceptet som drog igång i mars, och jag litar blint på deras omdöme. Trots spänningen i ett överraskningsmoment intresserar jag mig om att i förväg veta en smula om vad som kommer ske, utav ren nyfikenhet. Av denna ringa anledning stämmer jag träff med Elsa, som kommer direkt från en Gotlandsbåt, och frågar henne vad hon faktiskt ska visa upp på fredag.
        »Vi kommer köra lite pop« säger hon kryptiskt, ett brett utlåtande om en lika bred genre. »Det är verkligen ren och skär popmusik, som jag har hållit på med nu ett tag. Jag gick en låtskrivarlinje på RML förra året, men jag har alltid hållit på med musik. Det är en folkisgrej att man ska lyssna på Steely Dan, men jag älskar Katy Perry och Robyn och Laleh. Det senaste året har jag bara gjort sådant, och det är vad vi ska köra på fredag.«
        Samtliga musikskolor, inte bara folkhögskolor, kommer med en sådan kultur som Elsa beskriver. Det existerar en praxis – ibland uttalad, ibland inte – som dikterar vilken musik som är gångbar och vilken som inte är önskvärd. Den pop som Elsa Levahn brinner för ses ofta ned på, vilket hon inte verkar bry sig särskilt mycket om.
        »Kändes det som ett stort steg att inse att du hellre lyssnar på Katy Perry än Steely Dan?« frågar jag.
        »Nej« skrattar Elsa. »Jag kände mig mer som en rebellisk tonåring. Ni kan ju lyssna på er rock, men jag har aldrig fallit för det. Jag har lyssnat mycket på jazz och funk, men när jag skriver blir det alltid pop. De jag är influerad av nu är det norska popundret, många popbrudar som Sigrid och Astrid S.«
        »Många artister som bara kör med förnamnet alltså?« säger jag. »Kommer du bara köra med förnamnet också?«
        »Nej, jag tror jag kör med hela namnet faktiskt« svarar Elsa Levahn.

Elsa Levahn

Eftersom inget smakprov av Elsas musik finns att lyssna på är det endast hennes beskrivning som får berätta för oss hur den låter. Pop kan ju i många avseenden vara precis vad som helst. Även klubbens avsändare nites spelar ju pop, men kan det finnas likheter mellan dem och Elsa?
        »Känner du någon musikalisk sammanhållning till nites?« undrar jag.
        »Ja, de är ju också väldigt poppiga« säger Elsa. »Det är väldigt elektroniskt och det är det jag gör också. Mycket syntar och mycket programmerat. Jag har inga liveinstrument alls. Det är väl där det går ihop, men jag gör nog mer ren pop än dem. Mer radiopop.«
        »Är det dit du siktar, mot radion?« frågar jag därefter.
        »Ja, det är drömmen. Jag tycker att jag gör kompatibel musik för gemene man, vilket jag tycker är kul. Jag vill att barn ska göra Musicallys till min musik.«
        Elsa skrattar och jag formas snabbt till ett frågetecken.
        »Göra vad!?« säger jag.
        »Vet du vad Musically är?« frågar hon tillbaka.
        »Nej« säger jag trevande.
        »Hur kan du ha missat det?« säger Elsa, som om jag vore från en annan planet, eller från ett annat unviversum. »Alla kids gör egna musikvideos i Musically.«

Elsa Levahn

»Jag är inget kid längre antar jag« säger jag skamset och funderar på mina snart 25 år i livet i jämförelse med Elsas gissningsvis färre dito. Jag försöker vända samtalet bort ifrån mitt begynnande fall. »När du säger att du gör musik som passar gemene man, hur menar du då?«
        »Jag vill inte att musiken ska vara så svår att förstå. Mitt mål är att musiken ska vara lätt att ta till sig, även om man inte lyssnar på pop annars. Jag vill verkligen inte att det ska vara musik man gråter till, det ska vara musik man blir glad av.«
        »Ska hela upplevelsen vara lättillgänglig eller är det främst texterna du tänker på?«
        »Jag är främst melodigörare. Det är det jag är bäst på. Om man hör låten på radio ska det inte vara för svåra riff och för krångliga former. Det ska vara som en Katy Perry-låt, fast coolare.«
        Där hör ni, kids, så ska det vara. Elsa Levahn uppträder alltså under NitesClub imorgon kväll, på Nomad Swedish Food and Bar, där ni kan höra hennes regelrätta pop med egna öron. För att avsluta denna text väljer jag ett citat som Elsa gav ifrån sig när hon talade om att spela sin musik live, något hon vill göra mer framöver:
        »Även om det är pop så ska det ju vara lite rock’n’roll.«

Länk till NitesClub #2

25 April 2019