ECE Recenserar

MGMT och Unknown Mortal Orchestra

ECE (Elizeth Casal-Eriksson) simmar genom 80-talsljud och vårkänslor, när hon lyssnar på nytt material från Unknown Mortal orchestra och MGMT.

MGMT - »She Works Out Too Much«

När jag hörde MGMT’s »Electric Feel« första gången, minns jag att jag blev helt golvad. Det var en kompott av helt nya ljudkombinationer som jag aldrig hört innan och jag fastnade direkt. Sedan dess verkar det ha varit lite svårt för MGMT att vara lika innovativa igen. Även om jag älskar deras nya platta »Little Dark Age« så är det i ärlighetens namn bara en återanvändning av 80-talsljud och i jämförelse med deras första släpp – ganska strömlinjeformad.
        Mitt i allt det här så hoppas jag på att valet av ljud (80tal) används av collegevännerna i MGMT som en ironisk faktor. Om man ser till texten i låten »She Works Out Too Much« så handlar den om sociala medier-idealen från, om man ska anta, Instagram och/eller Tinder.
        Som en motreaktion till 70-talets hippierevolution gled 80-talet in som på beställning med sina »perfektions«-ideal. Fejkbrännorna, de kritvita tänderna, de hårt sprayade frisyrerna, som kanske kan liknas med de förvrängda ideal som finns idag. Och jag tror att MGMT använder ljudvalet och texten medvilligt som en satir mot hur samhället ser ut nu.
        Håller ni med?

Unknown Mortal Orchestra - »Not in Love We're Just High«

Karaktäristiskt för Ruban Nielson är hans sångstil. Lättast för mig att beskriva den för både mig själv och någon annan är att den påminner lite om allas våran Stings sångstil - där en knappt hör vad han sjunger men man köper det.
        »Not in Love, We're Just High« handlar om just det. En känsla som de flesta unga personerna kan känna igen sig i och kanske till och med förväxla med varandra när en lever i designerdrogens stora era. Hög igenkänningsfaktor – vilket mina trogna läsare känner till sedan gammalt att jag finner mycket tillfredställande.
        Den här låten, precis som de flesta av Unknown Mortal Orchestras låtar, är stora ljudväggar som trycker upp dig i rymden med deras souliga/R&B-iga rytmer och krossar alla dina hämningar med sina diskoinslag. Fingerknäppandet i ”Not in Love, We’re Just High” är något som fångade min uppmärksamhet direkt. Ett aktivt fingerknäppande är inget jag lagt märke till i några andra av deras låtar, ändock känns det som en sak en skulle kunna säga ”typiskt Unknown Mortal Orchestra att ha med det”, bara helt självklart. Precis som det Rhodes-iga pianot i introt.
        En riktigt vår-låt! In och lyssna för lite audiella plusgrader.

15 Mars 2018