Antipremiär och Digital Vernissage:

Det Jordiska - »Gammal«


Det sensationsskramliga Umeåbandet Det Jordiska släpper idag singeln »Gammal« från det självbetitlade debutalbum som de i slutet av månaden kommer ge ut. Profet har fått äran att visa upp singeln för världen för första gången, och Chefsideolog Filip Lindström har blivit ombedd att kasta ett öga på bandets olika skivomslag, i ett digitalt konstgalleri som bara existerar här på Profet. Den ansvarige konstnären Mark Frygell har även han sagt ett par ord om sina verk, i denna antipremiär av Det Jordiskas »Gammal«.

Hur »Gammal« låter har jag inget intresse av att berätta för er, kära läsare. Det får ni avgöra själva, jag tänker inte hålla er i handen hela vägen till lyssningens kärna, ty er upplevelse kan skadas om jag trycker handen för hårt. Njut på egen hand (ingen ordvits avsedd) av det smakprov från den snartkommande skivan från en av Umeås många stoltheter.
        Det jag istället kommer göra i den här artikeln är att granska Mark Frygells diverse konstverk, som ackompanjerat bandets släpp av singlar, och nu även deras första fullängdare. Tänk er att ni befinner er i en konsthall, ett stort vitt rum med endast fyra små tavlor hängandes utspritt på de äggskalsfärgade väggarna. Det ekar när vi smeker det smäktande ekgolvet med våra klackar, och ljudet av våra fötter studsar kakafoniskt mot taket.

Först går vi fram till omslaget till »Gammal«, en resa in i en åldrad mans ögon som inte tycks kunna ta slut. Vad i hela fridens namn stirrar han på? Vad är historierna bakom tatueringarna på hans ärjade torso? Faller han ifrån sig själv? Och, vad har Mark Frygell att säga om denna målning, som går under namnet »Old Man In Flowers«?
        »’Old man in flowers’ ligger å skräpar i min ateljé i en arkivkartong, så den lever ett mindre glamoröst liv och väntar på sin tid. Men var de är någonstans kanske spelar mindre roll. Känns bäst just nu att de fått sina egna soundtracks och samtidigt fått bli illustrationer till goa hits.«
        Mark berättar även att alla singelomslag har tagits från hans tidigare skapelser, men att det som pryder den stundande skivan var något han gjorde specifikt för Det Jordiska, något som jag tolkar som en bild av en konfliktsökande karaktär på en stillsam ponny i ett hav av urin, framför en skrikigt plommonlila bakgrund där bandets namn står skrivet. Jag älskar hur den baconliknande figuren ser ut att ha målats med ketchup och Stimorol (vi är inte sponsrade, Reds. Anm) och hur hästen tycks lida men stå ut med sin prekära situation. Mark låter oss veta hur omslaget blev till.

»Det var en ganska stressig period för mig med mycket att göra och sen kom sommaren med allt vad det innebär; så det var en ren tur att LP-omslaget i princip bara rann ur mig. Jag jobbar ganska intuitivt vanligtvis men brukar bli mer låst när jag gör ’uppdrag’ åt andra. Mycket är också tack vare Det Jordiska som i princip lät mig göra vad jag vill vilket gjorde allt lättare såklart.«
        Vidare traskar vi till omslaget till den underbara tidigare singeln »I Bodens Kommun«, en avbildning av en familj i vånda (eller är det gemytligt samkväm?). Till stor del är det faktiskt problematiskt att läsa av om familjen njuter av varandras sällskap, eller om de bara radat upp sig för att förevigas i tiden precis som de är i stunden. Jag tror den patriarkala varelsen i mitten har initerat denna uppradning, och hans kamrat helt enkelt gått med på att släpa med deras gemensamma avkomma för att något sådant här är något som förväntas av sådana som dem. Himlen dundrar bakom dem och ynglet vrålar ut sitt missnöje, alltmedan patriarken får sin vilja igenom.

Följande säger upphovsmannen om familjen:
        »'Family' hänger på Stockholms helt klart bästa tatueringsstudio, Deepwood Tattoo i Björkhagen, där jag själv jobbar från och till. Dit kan man gå om en vill se den live eller tatuera sig hos nån av de grymma som jobbar där (Anna, Viktor, Emil, Ida-Johanna). Om man vill se mer jag gjort har jag instagram och hemsida som alla andra som jag försöker hålla uppdaterade med vad jag håller på med. Just nu kan en också se några av mina målningar och teckningar på Moderna Museet (fram till januari) då de är del av en utställning där kurerad av Santiago Mostyn och Joa Ljungberg.«
        Slutligen avrundar vi vår vernissage med att gå långsamt över vårt imaginära rum, fram mot det sista omslaget, det till »Ett Socialt Geni«. Mark avslöjar att »Bird People«, som tavlan i sanning heter, har hamnat hos en konstsamlare i New York. I dess mörker tror jag mig se den skrikande krabaten från »Family«, uppväxt och blodtörstig sekunder efter ett av hans många misslyckade försök till sexuell njutning. Ingen förstår honom, ingen har någonsin förstått honom, i synnerhet inte hans far och hans mor som efter att de separerat under hans stökiga tonårsperiod aldrig mer har talat med varandra utan låtit honom, den missförstådda fågelpojken, föra semidiplomatiskt talan dem emellan. Den partner han lyckats sammanstråla med i bilden uttrycker sin fysiska smärta och vämjelse för vad fågelpojken just gjort, och är därför precis på väg att lämna scenariot bakom sig.

Ta er tid att ordentligt lyssna på »Gammal« och titta, verkligen titta, på Mark Frygells fantastiska omslag. Ni kommer göra er själva en stor tjänst.

8 November 2018