Compact Disc Jockey Live på Nomad

Tankar om gammal plast


Profets Chefsideolog Filip Lindström går snabbt igenom de tre skivor han införskaffade inför ett smått exklusivt framträdande på Nomad Swedish Food & Bar, plastbitar från Bröderna Lindgren, Aaron Neville och 430 Kings Road.

5 december respektive 7 december hade det gått 24 år sedan jag och den ovärderlige Profetvännen David Hägelstam från LULA (kända från artikelserien »Profet på Gotland med LULA« samt stycket »Profet in Germany with LULA: A Short Vegan Punk Rock Guide to Hamburg and Berlin«), som faktiskt gav mig idén till Profet från allra första början, föddes på Löwenströmska. Det tog oss ungefär 14 år att mötas och lära känna varandra, och sedan dess har vi till varje pris inkluderat varandra i samtliga våra skilda förehavanden.
        Självklart firade vi därför våra båda födelsedagar tillsammans, på vårt gemensamma favoritställe Nomad Swedish Food & Bar, med öppen dörr för alla och envar den 6 december. Där spelade jag, under det nu vedertagna aliaset Compact Disc Jockey, plast länge och väl.
        Enligt lag måste en kompakt discjockey inköpa ny kompaktdisk inför varje nytt framträdande, och så var fallet även denna gång. På institutionen Pet Sounds Records på Skånegatan skaffades tre bitar laservax för det överkomliga priset 200 kronor, en summa som direkt tjänades tillbaka då en anonym Profetvän strax därefter köpte två Profettröjor. Följande fynd gjordes på Pet Sounds:

»SEX: Too Fast To Live, Too Young To Die«

Den mytomspunna butiken SEX, med beskrivningen »Specialists in rubberwear, glamourwear and stagewear«, drevs av Malcolm McLaren och Vivienne Westwood på 430 Kings Road i London-området Chelsea på 70-talet. Som språngbräda för Sex Pistols och brittpunkens hela visuella koncept är SEX en oöverkomlig del av musikhistorien, och den här skivan gör det möjligt att få känna på hur det var att vara där. Butiksbiträdet Marco Pirroni har satt ihop en CD-skiva innehållande de 20 låtar han spelade om och om igen på jukeboxen i butiken, hans 20 favoritlåtar i hela världen, som sträcker sig från Loretta Lynn till Howlin’ Wolf och som kanske inspirerade någon ung aspirerande punkare till att göra egen musik. Förutom att blandningen är kvalitativ och eklektisk är den alltså också historisk, och möjliggör dagdrömmar av rang.

Aaron Neville - »Warm Your Heart«

New Orleans-kungligheten Aaron Neville, sångaren med den notoriska ögonbrynsleverfläcken och kindtatueringen, har förutom sina soloframgångar gjort underverk i familjebandet The Neville Brothers – ett band som är en lika stor del av hemstadens själ som Mardi Gras. »Warm Your Heart« spelades in mellan 1990 och 1991 (bland annat på George Lucas Skywalker Ranch) och innehåller förutom »Angola Bound« och »House On a Hill« bara covers. Just »Angola Bound« spelas av drömbandens drömband, med bland andra Dr. John på »Piano, background vocals, chains and percussion« och Cyril Neville på conga. Med tanke på att jag och David reste på pilgrimsfärd till New Orleans tillsammans förra året kan ingen skiva på jorden bättre passa in på vår storartade festdag.

Bröderna Lindgren - »Vuxen Barnmusik«

Mathias och Andreas Lindgren har tillsammans utfört konststycket att, precis som skivans titel pekar mot, sammanföra flera generationer i gemensam musiksmak, tidigare enbart (nästan) genomfört av Electric Banana Band. Föräldrarna går igång på musikens verkshöjd och barnen får sig skojiga karaktärer och texter serverade. Genidraget ligger i, förutom brödernas musikaliska talang, att samtliga gästsångare har skyhögt kreddvärde, vilket självklart drar till sig popkulturellt medvetna småbarnsföräldrar, vilket i sig höjer Bröderna Lindgrens generella status avsevärt. Det är ett oändligt hipphetskretslopp, som vilar på Profetvännen Patrik Arves sjungna engelskalektion med Swingfly och som skenar iväg i hipsterföräldrarnas självbild. Bäst av allt är att det även finns något att avnjuta för oss barnbefriade.

11 December 2018