Dega En Bulle:

En Intervju med Calvin Decline


Profets Chefsideolog Filip Lindström talar med hälften av den otydligt självklara rockgruppen Calvin Decline om den nya singeln »TAXI«, i en intervju fullspäckad av matreferenser, ballhetsanalyser och passningar till den mytiska cirkeln Stockholms Underjordiska Musiksällskap. Läs allt, och lyssna på »TAXI«, nedan. Väl mött!

Calvin Decline, enligt somliga Stockholms coolaste band

Profetvännen och L’Amour – La Mort-redaktören Jonathan Brott beskriver kvartetten Calvin Decline som »Stockholms coolaste band« och jag finner det svårt att bestrida faktumet. Popgruppen består nämligen av delar från oersättliga pusselbitar ur Stockholms Underjordiska Musiksällskap – band som Mama Sonic och Delagoon – som genom sin prestigelösa suave satt tonen för den huvudstadliga koolheten under de sista åren av Tiotalet och absolut för inledningen av det nya decenniet. Att Calvin Decline dessutom begagnar nog med självdistans för att fritt från drypande ironi använda termen »rock« utan det standardiserade prefixet »indie« när de beskriver sin musik ger dem flertalet guldstjärnor i min bok.
        Jag möter bandmedlemmarna Axel Dagman och Olof »Olle« Sjöberg digitalt, och vi slås allihop av hur märkligt det känns att vi befinner oss på tre olika platser under intervjuns gång. Anledningen till vårt socialt distanserade samtal är släppet av Calvin Declines andra singel, »TAXI«, som kom ut mitt under midsommarfirandet. Enligt den koola kvartettens kanske två mest pratsamma medlemmar utgör »TAXI« och dess föregångare »Start A Fire« i sin olikhet till varandra fundamentet för bandets sound, och dessa två stycken var också bland Calvin Declines allra första som grupp.
        »Det är en bra sill-låt« säger Olle när jag undrar över valet att ge ut »TAXI« just på Midsommar – en högtid som generellt förknippas mer med maritimt fokuserad naturromantik i visform än rock. Han fortsätter sin finurliga efterkonstruktion: »På Midsommar kanske man också är ute sent, klockan blir mycket, man måste ta sig hem från landstället man har varit på. Vad gör man då? Man måste ringa en båttaxi, eller en helt vanlig taxi!«

Förutom att spela trummor är Olof »Olle« Sjöberg väldigt duktig på att prata, något som han gav exempel på när Calvin Decline medverkade i en livestreamad intervju under firandet av Profets fjärde födelsedag, 7 maj i år. Där och då gav han sig ut på en lingvistisk solosegling kring ämnet glass, efter att i detalj ha beskrivit den spaghettirätt som bandet hängav sig åt i bild under den livligt strömmade intervjun. Tillsammans med hans ovanstående sillreferens (och möjligtvis fler liknande sägningar längre ned i denna text) hopar sig Olles matmetaforer, som han på ett magiskt vis alltid lyckas koppla till musik.

Olle Sjöberg

Axel Dagman är Olles välkomna motpunkt i den balansakt som deras delade monolog innebär. Han konkretiserar det suveräna svamlet men slirar även själv i otydlighetens förlovade land, såsom han gjorde i den redan nämnda liveintervjun på Profets födelsedag när texten till »Start A Fire« skulle förklaras. Det som är härligt med rocken är att den inte alltid behöver vara särskilt tydligt, vilket Calvin Decline i allra högsta grad förkroppsligar.
        »’TAXI’ är lite mer genomtänkt« säger Axel när han i sitt stilla sinne jämför den nya singeln med den förra. Ändå berättar han hur han skrev texten till sill-låten på något liknande en kaffekvart, varigenom han effektivt illustrerar genrens ljuvliga lealöshet. »’TAXI’ är lite smartare, lite mer dynamisk« tillägger han.
        »Om ’Start A Fire’ var en rostmacka med bra bröd och lite smör och ost så är ’TAXI’ samma fast man lägger till lite tomat, man kör dubbelmacka och grillar den och slajsar den« säger Olle matpornografiskt, med Axels medhåll.

Axel Dagman

»Så,« säger jag till halva Calvin Decline, »när ni nu serverar denna midsommarsmörgås till massorna, hur kommer lyssnarnas smaklökar att reagera, tror ni?«
        »Man får mycket mat för pengarna« säger Olle löst, i en förhoppning om att »TAXI« ska falla i smaken.
        »Låten kanske kommer tilltala en lite bredare publik« säger Axel, uppenbarligen utan att över huvud taget referera till mat, och avslutar med det följande: »Den är inte fullt lika ’in your face’ som ’Start A Fire’, fotfarande garage-ig men ändå dansant och mer uppstyrd.«
        »Texten handlar om när man ringer en taxi, inte för att man vill utan för att man måste« avslöjar Olle målande.

Calvin Decline

Den melankoli som klistrar sig fast vid en högaktiv medlem i Stockholms Underjordiska Musiksällskap får liv i Olle och Axels engagerade förklaring av sitt verk. Någonstans ekar Axels andra band Delagoon i mitt bakhuvud, i ett minne av hur de bäst av alla besjöng hur det kändes att vara ute lite för ofta, lite för länge och aldrig känna sig helt och hållet bekväm. Denna förnimmelse av urban ungdomlig osäkerhet – en ofrånkomlig produkt av den fullkomliga tillgången till sådant som tidigare var otillåtet – benämns inte alltid i ord av varken Delagoon eller Calvin Decline, men det ligger i andetagen bakom fraserna. Lyckligtvis slås denna stockholmska sårbarhet inte ihop med den tvångsmässiga ballhet som präglade rocken i dess vagga och under dess uppväxt. Istället för den omänskligt tuffa och likvärdigt platta attityd som genom historien varit en lika viktig rockaccessoar som tatueringar och läderjackor sportar Calvin Decline och deras närmsta krets en klädsam ödmjukhet kombinerad med försynt förstånd för förlorat förstånd. Vi Nittiotalister beskylls för mycket vi inte förtjänar, men den våg av hypersensitiv musik som Calvin Decline gott kan agera galjonsfigurer för visar på att den överdrivna känslighet vi ibland anklagas för rimmar fint med konstnärlighet. Kanske är det den anspråkslösa ambitionsnivå vår generation präglas av som tagit töntig tuffhet ur rockekvationen, och lämnat efter sig något som inte alls behöver betyda något för att verkligen betyda något.
        Calvin Declines nu två släppta singlar kommer inom en rimlig framtid få sällskap av fler av samma vara, men hur och när vet inte bandet själva. För tillfället får vi nöja oss med fortsatt rotation av »Start A Fire« och »TAXI«, två melodier från en grupp som inte räds att rädda rockens anseende.

22 Juni 2020