Då Som Nu, För Alltid:

En intervju med beige om »kreditkort«


Den anonyma debutantartisten beige återbesöker på sin första singel »kreditkort« musikaliska landskap bakom nyss vända hörn. Profets Chefsideolog Filip Lindström intervjuar den mystiska sångerskan om det återvunna soundets relevans idag, och om pengar i relation till relationer. Läs, och lyssna på det möte mellan då och nu som är »kreditkort«, här på Profet. Mycket nöje!

I en intervju från 1999, när TLC precis hade släppt den idag legendariska skivan »Fanmail«, inleder Jay Leno konversationen med trion genom att rakt ut fråga vad en »scrub« är för något. Lisa »Left Eye« Lopes fastslår därmed avväpnande nog att Leno inte har tagit sig tid att lyssna på singeln »No Scrubs«, där det klart och tydligt förklaras exakt vad termen »scrub« refererar till.
        Precis som med »No Scrubs« för 22 år sedan räcker det gott och väl med att helt enkelt lyssna på den nya beige-singeln »kreditkort« för att få full förståelse för dess budskap. Ändå går jag i Lenos fotspår och frågar den anonyma debutanten närmare frågor om vem den omsjungna karaktären egentligen kan tänkas vara.
        »Som både soundet och texten antyder är ’kreditkort’ ett slags återfödelse för millennieskiftets musikaliska propaganda mot scrubs« inleder jag, och fortsätter: »Har slackerkillen återuppstått eller alltid varit lika närvarande? Om han återuppstått, kan det vara snubbar födda just runt millennieskiftet som axlat rollen?«
        »Jag skulle säga att han alltid varit närvarande« svarar beige. »Han har inte återuppstått, bara hittat nya skepnader! Millenniekillen har upptäckt att man kommer långt på att bara vara en ’skön grabb’ med en woke image som åker snålskjuts på andras ansträngningar!«

John Stuart Mill, som förhoppningsvis var mer än en »skön grabb« med en »woke image«, skrev redan 1869 att »När en åsikt är starkt känslomässigt förankrad blir den snarare fastare än osäkrare av att ha tungt vägande skäl emot sig«, i sin starkt ställningstagande text »Förtrycket av kvinnorna«. I egenskap av filosof, ekonom och kvinnorättskämpe hade Mill troligtvis lagt sin starkt känslomässigt förankrade åsikt på beiges sida av saken, snarare än att bli något slags John Stuart Millenniekille. Eftersom frågan i »kreditkort« är av både ekonomisk och emotionell karaktär blir åsiktsbildandet enligt Mills devis bara starkare om det motsätts. Alltså kommer beige-ståndpunkten stå sig allt starkare ju mer Millenniekillen argumenterar sin rätt att leva gott på andra vinningar än sina egna. 1869 års Mill, 1999 års TLC och 2021 års beige tycks vara separata men liknande nedslag i mänskligt beteende, som upprepas men förändras av tidens tand. För att snabbt vidröra den finansiella aspekten av singelns budskap frågar jag följande:
        »Hur viktiga är pengar i en relation egentligen?«
        »Pengar är egentligen inte det viktiga« säger beige. »Det viktiga är att man aldrig börjar ta varann för givet och tappar respekten för sin partner. Kreditkort är också som en metafor för sin partners ansträngningar, vad man ger och tar i en relation!«
        »Anser du att singeln med lätthet kan appliceras på en situation med ombytta roller?« frågar jag vidare.
        »Om frågan syftar på könsroller så nej, inte direkt« svarar beige. »Om man tänker till exempel på refrängen så driver den med en retorik som män ofta använt om kvinnor. Att texten spelar på stereotypa könsroller är underhållande och intressant just för att den är i sitt rätta kontext.«

beige. Foto: Jolina Näs

Mina tankar förs till 1400-talsförfattaren Christine de Pizan när beige beskriver sin refräng mer ingående, i och med att de Pizan i sin bok »Kvinnostaden« använder sig av och vänder på alla de argument som det motsatta könet använt mot hennes, för att riva ner den misogyna atmosfär hon behövde genomlida. Adoption av förtryckarens ord och sätt är ett effektivt grepp, som i »kreditkort« dessutom görs på ett lättsamt och medryckande vis.
        »Jag hoppas att folk ska ha kul med låten när dom hör den!« förklarar beige ytterligare. »Jag använder mig av mycket humor när jag skriver och skrattade mycket under processen av ’kreditkort’. En viktig del av mitt artisteri och skapande är att inspirera tjejer att kunna uttrycka vad dom tänker och känner, skämta och vara mer explicita och på ett sätt som män kunnat göra genom alla tider.«
        Det verkar som om ovanstående ambition är övergripande representativ för vad beige önskar göra med sin musik, vilket kommer fram när jag frågar henne om hur kommande singlar kan tänkas skilja sig från »kreditkort«, och om hur den beigea framtiden ser ut.
        »Roliga och uttrycksfulla texter kommer alltid höra till varje beige-släpp« säger hon. »Sedan älskar jag att jobba med olika sounds, nästa beige-låt ska aldrig vara förutsägbar eller den andra lik. Men alltid självklart bära med sig en röd tråd. Framtiden för beige är att bara att släppa mer musik! Och spela live så fort det är möjligt igen.«

beige har som sagt valt att inte avslöja sin identitet, att släppa sin musik anonymt. Att maskera sig kan i popkulturella sammanhang tolkas som en metod för att undanhålla hela sig själv från sin publik, men det kan lika lätt förstås som ett sätt att kunna vara än mer ärlig. Jag frågar beige vad anonymiteten betyder för just henne, och för det här nya projektet.
        »Syftet med anonymiteten för mig handlar om att musiken ska få stå för sig själv« säger hon. »Jag vill att man ska fokusera på budskapet när man hör en låt och inte vem som står bakom det. beige är en egen person som vågar vara lite mer imperfekt, överdriven och extra. Jag längtar efter att spela live och kommer göra det, men kommer på olika sätt hemlighetsgöra min identitet på scen.«

beige. Foto: Jolina Näs

Slutligen vill jag gå tillbaks dit vi började, till det TLC som jag anser reinkarneras i beige och »kreditkort«.
        »Vilken plats har det charmiga TLC-groovet i 2021 års musikklimat?« frågar jag därför, och gläds av svaret från beige:
        »Det är ett tidlöst groove och sound! Jag tror absolut det är på väg back in style. Många 90-talister har vuxit upp med det soundet och lyssnar fortfarande på artister och grupper som TLC och Destiny’s Child. Det har en briljans som håller måttet än idag, mitt försök är att spä vidare på det men ändå ge soundet nytt liv på mitt sätt. Min musik är till för den som saknar amerikansk pop-r’n’b, fast på svenska.«
        Just den nostalgiska känslan för något som först nu börjar ligga långt tillbaka i tiden tror jag definitivt är en kraft som kommer driva många lyssnare åt det beigea hållet. Kombinationen av ett bekant, men aningen avlägset, sound med ett annat språk än originalet kan gå en lång väg, och dessutom fylla ett musikaliskt tomrum som jag inte ens visste att jag önskade få fyllt, förrän nu.
        »Var det självklart att sjunga på svenska istället för engelska?« frågar jag beige. »Hur tycker du att det svenska språket fungerar med ett sådant här beat?«
        »Ja, för mig har det alltid känts självklart« svarar hon. »Svenska är speciellt på det sättet att det talar till folk mer direkt och går rakt in i hjärtat. Svensk musik har också mycket outforskad mark som är väldigt roligt att kunna experimentera med. Det är just att låten är på svenska som gör den extra intressant tillsammans med beatet!«
        Det är svårt att inte hålla med beige, om musikens tidlöshet och spänningen i att få höra den med svensk text. Nu, efter »kreditkort«, väntar därför bara att spekulera kring vilken dimension av det sena 90-talets r’n’b detta nya anonyma stjärnskott kommer utforska härnäst.

14 Juli 2021