Bakvänd Bakfylla med Bad Wire

En rad missförstånd som resulterar i en intervju


Visst är det härligt när saker går åt helvete? Det tycker åtminstone Bad Wire, som i det här stycket intervjuas om sin skiva »As For Now«, av Profets Chefsideolog Filip Lindström.

Det har sagts att missförstånd är premissen för Bad Wires debut »As For Now«, innan jag möter honom och frågar honom om detta. Det visar sig att det blivit ett lätt missförstånd även här, när jag tänkte att skivan mer eller mindre är ett konceptverk baserat på missförstånd. Bad Wire låter själv inte helt övertygande när han berättar om idén om missförstånd.
        - Jag tycker väl det är intressant, och det förekommer hela tiden. Det är det som gör samtal intressanta. Om vi förstod varandra hela tiden skulle vi inte lära oss något.
        Bad (eller ska jag kalla honom »Wire«? Nej, jag gillar ju att vara informell och personlig, så det får bli förnamnet) har en poäng. Jag är dock i regel fruktansvärt konflikträdd och vill därför gärna samtala i suveränt samförstånd. Min totala rädsla för konfrontationer får en värld där alla tänker exakt som jag att se idyllisk ut.

»Nu är det snarare nice när saker går åt helvete«

- Bad Wire

Ursprungligen kommer Bad från Norrköping, en stad känd för Markus Krunegård och swingersklubben under Arbis. För tillfället boende i den Kungliga Hufvudstaden hoppas han (Bad alltså, inte Prinsen av Peking) att kunna återvända hem i triumf och spela med sitt nya musikaliska projekt. Självklart har jag i föregående mening kryddat Bads åsikt för dramatisk effekt, men en så kallad »homecoming«-spelning diskuterades faktiskt under vårt samtal i och om missförstånd. Om nu missförstånd tjänar som våra lärdomar om varandra, och Bad Wires musik enligt uppgift ska handla om missförstånd, vad lär sig då Bad Wire genom att göra musik?
        - Jag är inte en sådan som måste skriva musik för att förstå mig på världen, det är mest så att missförstånden blir en tematik. Egentligen tycker jag det är ganska jobbigt att skriva musik, det är ganska påfrestande. Det är mer något jag känner att jag måste göra gentemot mig själv, för jag vet att det är jävligt nice när det är färdigt. Man brukar vara nöjd med att man har skapat något. Det är som en bakvänd bakfylla, att vara bakis först för att få en schysst fylla efteråt.

Bad Wire, i Scalateaterns källare fredagen 2 mars. Foto: Agnes Persson

Innan Bad blev Bad sysslade han, då under namnet hans mor gav honom, med improvisationsmusik som gissningsvis låg en bit ifrån den missförståndspop han kokat ihop på »As For Now«. Det Bad gör idag har erbjudit en annan hemvist än det han gjorde förr.
        - Jag tyckte pop kändes mycket friare på något sätt, konstigt nog friare än improvisationsmusik. Det är ett så brett paraply, vad som går under pop.
        Under improvisationstiden och övergångsperioden till pop därefter använde sig Bad inte av något alias, delvis för att inga tankar fanns om att låta musiken spridas. När projektet tog sin nuvarande form, en ny början, behövdes ett sådant.
        - Jag kände att jag var tvungen att komma på ett nytt namn till nystarten och då blev det Bad Wire som också är en anspelning på missförstånd med dålig telefonconnection, att missförstå varann när man tappar ord.
        - Har du förändrat något annat nu när du har startat det här nya projektet? frågar jag Bad.
        - Jag omfamnar misstagen nu på ett annat sätt. Jag tycker det är trevligt när det blir fel.
        - Och det är någonting som du inte gjort tidigare?
        - Nej, jag har väl eftersträvat att känna mig lugn när jag spelar, men nu är det snarare nice när saker går åt helvete.
        Somliga lärda menar att vi människor alltid är fokuserade på det negativa i allt vi möter. Det sägs vara en försvarsmekanism, för att förbereda oss inför att fly eller fäkta. I modern tid tar försvarsmekanismen inte form i flykt, oftare i bitterhet eller pessimism. Gående åt helvete uppfattas vanligtvis som något att undvika, trots vårt fokus på det. Bad Wire ser på det som generellt anses vara dåligt som något givande. I oordningen finns något mer underhållande än det som hittas i reda.
        En kliché om spelmissbrukare är att de brukar njuta av att förlora allt. Det är då de känner sig som mest levande. Bad Wires uppgång i misstag och missförstånd är också en jakt efter tillståndet där allt inte är tillrättalagt, punkten där vi faktiskt kan lära oss något om varandra.

5 Mars 2018