Astronauten och Spöket

Tankar om Raketklubben och gastande


Profets Chefsideolog Filip Lindström delar med sig av en spöklik historia kretsande kring lik, terror och Stockholms Underjordiska Musiksällskap, i samband med en inre diskussion om begreppet »ghosting« i relation till Raketklubbens nya singel »Astronaut«. Bildmaterialet står Chefsideologen delvis även själv för.

Inom bara några veckor står Halloween för dörren, den mest förbestämt kusliga tiden på året. Förra hösten hamnade jag på en Halloween-fest på Hornstulls mest tvetydiga ställe, Timebar, där Dead Vibrations, några utav regenterna i Stockholms Underjordiska Musiksällskap, höll hov. Kvällen avslutades i en söderbelägen lägenhet, hemma hos det blåsväderberyktade bandet Deathsex, men det är en historia för ett annat tillfälle.
        Efter att febrilt ha försökt fundera ut en utklädnad tillsammans med Jake Farrugia och Rasmus Birgersson, sångare respektive trumslagare i Profet MGMT-akten LULA, tog jag någon timme innan Dead Vibrations-kalasets början den enklaste och närmsta vägen till den perfekta förklädnaden. En av medlemmarna i Dalabandet Raketklubben befann sig i vårt sällskap, på grund av samröre med LULA-klicken, och var generös nog att tömma en hel kajalpenna på mitt ansikte, för att jag skulle få samma sminkning som Abbath, frontfiguren i det norska Black Metal-bandet Immortal. Rasmus »DJ JeansRöv« Birgersson målades även han som en framstående extrem-metall-profil, och ett foto som togs av oss den kvällen användes senare på omslaget till LULAs debut-EP »POP TERROR«.
        Nu, när Raketklubben precis släppt singeln »Astronaut« som delvis handlar om fenomenet »ghosting«, kan jag inte undvika att tänka på Halloween-aftonen 2018, då en fjärdedel av kvartetten (jag avslöjar inte vem det var, för spänningens skull) försatte oss i den corpse paint som förevigats på ett skivomslag. Likmålningen, som är kutym inom Black Metal-kulturen, ska ju trots allt efterlikna döden – och vad är mer dödslikt än en gast?

Omslaget till LULAs »POP TERROR«, med Rasmus »DJ JeansRöv« Birgersson till vänster och Profets Chefsideolog Filip Lindström till höger

Jag anser för övrigt att termen »ghosting« på svenska istället borde vara »gastande«, dels för den tydliga spöktematiken och dels för motsägelsefullheten i att »gasta« som verb vanligtvis innebär en rak motsats till vad »ghosting« innebär. Att vända på ett ord och ge det fler bottnar gör det mer intressant.
        Att »ghosta« (eller att »gasta«, som jag hädanefter kommer skriva det) betyder för vissa att avsluta ett förhållande genom plötslig, total radioskugga – vilket i vår hypermoderna tid går ut mest över telefonsamtal och generiska sociala medier. När jag först hörde termen för ett par år sedan kunde den användas även i andra sammanhang, men tidens tand verkar ha limiterat den till just den hysteriska förhållandesfären.
        Raketklubbens textrader i »Astronaut« tycks tackla begreppet såsom det såg ut i sin vagga, med en nyans av den nuvarande statiska betydelsen. Perspektivet är tydlig, den som blir gastad beskriver sina tankar och känslor kring den förvånande vändningen. Inblicken i den moderna samvarosystematiken är en sorglig temperatursundersökning på världen under de sociala mediernas styre. Det faktum att gastande har blivit en vedertagen metod för personligt avslut visar på snabbmatsprocessen som präglar dagens slit-och-släng-dejting.
        När jag på uppdrag av Profets Bokklubb läste Nittiotalsklassikern »På Spaning med Bridget Jones« slogs jag av tillfällig depression över hur inkapabla exempelvis Jude och Vidrige Richard eller Bridget och Mark Darcy (speciellt de flertalet gånger då Mark faktiskt aktivt gastar Bridget) är till att kommunicera med varandra. I min recension för Profets Bokklubb avskrev jag denna företeelse som något utdaterat, något jag känner har raderats ur verkligheten sedan Bridget Jones välte kiosker västvärlden över. Raketklubbens »Astronaut« visar på att vi absolut inte har blivit bättre på kommunikation, vi bara gastar varandra istället.
        Hela situationen gör mig mest av allt villig att dra på mig Abbath-sminket igen, bosätta mig djupt in i en norsk Black Metal-skog och gasta hela världen på en gång.

5 Oktober 2019