Ronni Arturo och Den Smutsiga Martinin

Ett undermedvetet samtal


Profets Ronni Arturo för en ödesdiger konversation efter en (eller flera) dirty martini.

Hon har en ko-operativ plastkasse. Och svarta vantar. Snön har ju fallit. Jag har inte skaffat några vantar än. Det kan visa på mitt dåliga omdöme: en livstid i Sverige och inga inhandlade vantar. Hon står före mig i rulltrappan neråt. Jag är så full att jag inte bryr mig om att jag tappar min kioskinhandlade kopp murket kaffe på perrongens golv. Visst har tåg haft mycket med mina texter att göra på sistone? Kaffefläcken som jag åsamkat pekar söderut, dit jag ska, och damen med den ko-operativa kassen har sedan länge hoppat på ett tåg åt annat håll. Kaffet i min kopp av papper börjar ta slut, men det är ju så klart Pressbyråns fel, de som ger en så små koppar att hälla i. Hur dirty kan en martini bli? Det är vad jag har undersökt ikväll. Jovisst, jag inser hur äcklig jag är när jag tar mig an det undersökandet.
        - Vidrig och patetisk, det är du. Kasta bort pengar på onödiga drinkar, bara för att dagen har känts lite motig. Skärp dig, din jävla tölp, kan du inte ta dig i kragen och bara åka hem som en anständig mänsklig varelse efter att du har arbetat ett par timmar?
        - Tydligen inte. Jag vill uppenbarligen hellre uppsöka smutsigheten i martinis än att åka hem och ta tag i verkligheten.
        - Det är ett jävla under att du ens vågar existera längre, så som du lever ditt liv.
        - Jovisst, jag förstår att jag inte gör som jag borde. Jag hör vad du säger, min existens är kanske inte ens längre berättigad.
        - Inte berättigad? Inte berättigad!? Skäms på dig, din förbaskade drummel, du ska lida för att du inte har gjort som du borde, åkt hem i anständig tid. Vad har du för ursäkt? Hur kan man ens skilja smutsighet åt i en martini?
        - Det handlar om hur mycket olivspad det är i martinin. Det här borde du veta, i rollen som mitt Undermedvetna.
        - Säg inte så, jag vill inte bli avslöjad som ditt Undermedvetna. Det är inte den bästa rollen att spela, vet du.
        - Men se det så här: Det är ändå ingen som läser det här, så du kan säga vad du vill. Kalla mig allt du kan, det spelar ingen roll.
        - Så pass? Som du själv förstår är det inte smickrande att vara ditt Undermedvetna, definitivt inte när du behandlar dig själv som du nu gör. Jag måste ändå ta i med hårdhandskarna i det här skedet, och eftersom inte en levande själ kan tänka sig vara intresserad av att läsa den här konversationen så känner jag att jag har fria tyglar.
        - Jovisst, gör ditt värsta. Det kommer nog inte göra mer skada än jag gjort mig själv.
        - Stjäl inte mina repliker, din kanalje! Det är inte din stol, att se den skada du gör åt dig själv. Det ska du lämna åt mig.
        - Jovisst, men jag pinas ju av den.
        - Av vad?
        - Skadan. Den jag gör åt mig själv.
        - Ja, men det är ju inte jag som ska ha uppsikt över vad du skadas av. Det är ditt Övermedvetna som skickar det vidare till mig. Är du säker på att ingen läser det här? Jag vill inte bli ertappad med att dela med mig av några hemligheter.
        - Nej, jag är säker. du kan vara lugn. Ingen läser någonsin det jag skriver, så du kan andas ut.
        - Du gör det inte lätt för mig, din kretin. Jag får jobba alldeles för hårt för alldeles för lite betalt. Har du hört att de ska höja priset på SL-kortet nästa år? Hur förväntar du dig att jag ska klara av det?
        - Det heter Access-kort.
        - Men det finns ju ingen som säger Access-kort bara för att det står på kortet. Har du någonsin hört en kontrollant fråga om de kan få se ditt Access-kort?
        - Har du någonsin hört en kontrollant fråga dig om de kan få se ditt SL-kort?
        - Nej, men det är ju så man säger. Försök inte sätta mig på plats, din nedriga usling. Du försöker byta ämne ifrån det som är väsentligt, att du lägger på tok för mycket press på mig. Jag har fru och barn att försörja, du kan ju inte på fullt allvar förvänta dig att jag ska ta mig an allt det arbete som du lämpar över på mig.
        - Jag ber om ursäkt, jag måste ha gjort det undermedvetet.
        - Det är det här som är problemet, din eländiga skit. Du försöker inte ens förstå dig på hur det är att vara i min situation, du trycker undan allt som finns på ytan och kastar det ner till mig. Jag orkar inte med dig längre. Jag har försökt skicka PM till din Empati, men hela den avdelningen verkar ha avvecklats permanent, för jag får inga som helst svar.
        - Det kommer bli bättre snart, jag lovar. Jag har bara haft lite mycket den senaste tiden.
        - Den senaste tiden? Hur fan understår du dig, din jävla idiot? Med tanke på den mängden skit som du har pressat på mig under flera år så är det ett under att jag inte bett Övermedvetandet om att stänga ner hela operationen. Jag hoppas att du vet att det är det som kommer hända om du fortsätter så här.
        - Håll inte på så där. Du kommer alltid och gnäller så förbannat, fast du har accepterat ett jobb som bara innebär att hålla käften och ta emot det som jag inte kan ta itu med. Bit ihop och stå ditt kast. Om jag så skulle vilja tvaga mig i smutsiga martinis så ska jag få göra det. Det har inte du ett skit med att göra.
        - Du är fan i mig otrolig, din satans avkomling. Jag hatar dig.
        - Jag förstår dig, men det finns inget behov för att du ska behöva hata mig. Jag gör det rätt bra själv.

27 December 2017