Problemet med att gilla Young Thug

Atlantas Young Thug är en av de mest spännande rapparna på scenen idag och definitivt bland Profetredaktionens favoriter. Musiken han gör är ärlig, sårbar och blir bara bättre och bättre. Ändå finns där en problematik med att gilla Thugger. Är det hans eller omgivningens fel?

Jeffrey Lamar Williams ska i år fylla 25 och det har redan gått fem år sedan han gjorde sin första mixtape under namnet Young Thug (ibland även kallad Thugger). Han är en av de rappare som i Atlanta, Georgia för fram en subgenre av hip hop som kallas trap. För mig har trap många gånger låtit slätstruket, med många som gör låtar över liknande beats, som i slutändan inte alls sticker ut. När Young Thug, och vissa andra, rappar över det klassiska trap- beatet – långsamma, smattriga ljud – blir det något helt annat, något uppfriskande och speciellt. Troligtvis beror det på personlighet, vilket Thugger har så det räcker och blir över. Med sina oftast blonderade dreads och sina för hip hop ovanliga, tighta kläder ser han farlig, trasig, stilig och överlägsen ut på samma gång. Överlägsen på ett klädsamt sätt det vill säga. Tydligen ska han ha fått mycket skit ifrån andra rappare för hur han klär sig, men det biter inte på någon som Thugger.

Young Thug

Young Thug växte upp i en stor familj, som näst yngst av tio syskon, under fattiga förhållanden. Som för så många andra rappare har det blivit viktigt för honom att låta hela världen veta hur rik han har blivit på sin musik. Detta pratar han om i en intervju med P3 Soul, utförd av Mats Nileskär, som med sin ofattbara karriär är ett intervjuobjekt att drömma om för Profet. Thugger talar länge och väl om sin beundran för idolen Lil’ Wayne och visar sedan en otrevlig sida som jag inte märkt av tidigare. Nileskär frågar om Young Thugs aningen könsöverskridande stil och sätt har influerats av den blomstrande gayscenen i Atlanta och Thug positionerar sig omedelbart i försvarsställning. Hans tal blir ansträngt och han låter nästan lite rädd för det Nileskär precis sagt till honom. »I’ve got to much money to be gay« säger han för att för hundrade gången under intervjun berätta hur mycket pengar han har. För att göra Thugger lite, men bara lite, rättvisa så säger han strax innan att vem som helst är fri att vara gay, dock talar hans rädsla och hans prat om stålar för sig själv. Hur mycket jag än gillar hans musik och hans bad boy-aura så tar det emot när han säger något sådant och när det kommer ut att han ska ha mordhotat en säkerhetsvakt i ett köpcentrum i Georgia.

Jag tror att Thuggers framgång och pengar kan ha stigit honom åt huvudet. Ett storhetsvansinne kombinerat med en stor personlig osäkerhet gör det nödvändigt för honom att bevisa saker som inte behöver bevisas. Det kan vara så att Young Thug är en produkt av en väldigt homofobisk och pengagalen omgivning i Atlantas rapscen. Det är känslan jag får eftersom han blir så rädd av att bara bli associerad med gayrörelsen. Förhoppningsvis kan Thugger med åren fortsätta att göra lika bra musik samtidigt som han öppnar sitt sinne för en annan verklighet än den han verkar vara så fastgrodd i idag.