Way Out West-intervju #3: Deportees

Peder Stenberg. Foto: Pejman Biroun Vand/The Forumist

Det är i regel oerhört tacksamt, de få gånger då en intervju sätter igång sig själv. När Peder Stenberg, sångare i folkkära Deportees, ringer mig inleds ett sådant tacksamt ögonblick, där allt bara rullar som på räls. Jag sitter på en buss jag just tagit från Moon City Boys centrala Göteborg-hotell, på väg mot ett annat, betydligt mindre centralt, Göteborg-hotell. Peder Stenberg ringer upp på vår uttalade intervjutid, på sekunden, och drar igång vår konversation utan att jag hunnit öppna mitt anteckningsblock. Med koncentration på Peders röst och på blocket försöker jag samtidigt hålla utkik efter Utlandagatan, den aningen avlägsna station där jag ska kliva av buss 52.
        - Hur är läget? frågar Peder Stenberg som om vi pratat på telefon hundratals gånger.
        - Det är bra, svarar jag och vecklar ut anteckningsblocket på ett ytterst klumpigt vis i bussens bakre del. Hur är det själv?
        - Jag är lite nervös, jag ska prata med miljöministern snart. Jag tackade ja i ett svagt ögonblick trots att jag aldrig har gjort något liknande tidigare. Jag tänker mig att jag blev inbjuden i egenskap av konstnär vilket innebär en frihet. Jag behöver inte vara någon Janne Josefsson och bara pressa henne om försäljningen av Vattenfalls brunkolsgruvor utan jag kan prata ideologi och säga vad jag tycker. Men jag är inte där för att hjälpa Miljöpartiet att få röster.
        Det Peder talar om är en debatt med miljöministern Karolina Skog på Way Out West. Han säger att han inte träffat ministern innan mötet men att han dock förberett sig väl. Eftersom Peder växt upp i Umeå i Hardcore-scenen, där veganism var vanlig, undrar jag om han själv är vegan och om det är något som han kommer ta upp med Skog, med tanke på att Way Out West ändå är en väldigt vegetarisk festival.
        - Jag blev vegetarian på 90-talet och har inte ätit kött på 23 år, men jag är inte vegan längre. Jag har förslappats antar jag. På den tiden kallade folk oss för galningar och terrorister när vi pratade om sådana här saker men nu har tiden kommit ikapp oss. Det vi tyckte var viktigt var i och för sig främst djuretik medan det idag främst talas om riskerna för folkhälsa och miljö. Trots alla larmrapporter så fortsätter märkligt nog köttkonsumtionen ändå att gå upp, men jag tror att den är på väg ner.

Deportees

Deportees har trots sin rätt snälla framtoning på något sätt kommit att förknippas med politiska åsikter och Peder säger att hela bandet har en outtalad gemensam värdegrund, att åsikterna är relativt homogena. Det är han själv som skriver texterna som försöker säga något om världen idag och ingen i gruppen har haft några invändningar så här långt.
        Buss 52 passerar vägar döpta efter olika läkare och jag som simpel huvudstadsbo har inte den blekaste aning om var jag befinner mig. Istället för att orientera mig frågar jag Peder om vad som händer med Deportees inom den snara framtiden och han svarar att ny musik är i görningen. Mellan den näst senaste och den senaste skivan gick det fyra år och Peder säger att nästa skiva efter »The Big Sleep« (2015) borde komma lite snabbare. Man bör göra musik när man är som bäst, anser han och han säger att det varit kul och förhållandevis enkelt att skapa det redan färdiga material som är merparten av ett nytt Deportees-album.
        När jag lägger på luren efter ett samtal som jag måste påpeka varit mycket trevligt och avslappnat inser jag att jag för länge sedan missat hållplatsen Utlandagatan. Jag skriver ner mina sista anteckningar om Peder Stenberg och Deportees innan jag hoppar av bussen på Linnéplatsen och tar nästa buss tillbaka mot min nästa destination.

31 augusti 2016