Vita Bergen summerar 2016

William Hellström, sångare i Vita Bergen, sammanfattar året som gått och spekulerar i året som precis satt igång. 2016 var ett stort år för Profet och det kan man lugnt säga att det var för Vita Bergen också.

Vi har precis lämnat 2016 bakom oss, ett år som kommer minnas delvis på grund av ikoner som lämnat jordelivet. För Profet har det varit en födsel, en start på något nytt och spännande som bara kommer växa nu när vi går in i 2017. Under året som gått har Vita Bergens radiovänliga, men därav inte mindre intressanta, pop spridit sig över världen och satt medlemmarna i situationer som nästan låter uppdiktade. Gruppens sångare William Hellström minns 365 dagar som skakat om tillvaron:
        - 2016 kommer lämna spår. Det är det mest omvälvande året jag har varit med om. Mycket horribelt, väldigt mycket kul. Hektiskt. Vi försöker att inte tappa bort oss själva i musikvärlden, den är inte rakt igenom positiv. Samtidigt har vi fått vara med om så fruktansvärt mycket kul. Det känns nästan lite overkligt när man tänker tillbaka på vad vi har fått uppleva.

»På natten guidades vi runt på olika undergroundställen i Kosovo av någon slags klubbguru som visade oss en bisarr värld och bara viftade med fingrarna överallt. Han var Kosovos Joel Ighe.«

William Hellström om en kväll efter besök på Svenska Ambassaden i Kosovo

William Hellström och Robert Jallinder i Vita Bergen. Foto: Sarah Cooper

Det William säger om musikvärlden är en viktig insikt, för det är en lärdom som man själv måste gå igenom mycket för att få. Det finns ingen som kan berätta hur det känns att ens musik – ens passion – förvandlas till en produkt som ska säljas av folk som egentligen inte bryr sig om den, det går inte heller inte att läsa sig till den känslan. Det ska sägas att det är oklart om det är just detta som William syftar på, dessa slutsatser är sådana som jag kommit fram till på egen hand efter att ha bevittnat musikvärlden för Profets och andra tidningars räkning. Det jag lärt mig är att det oftast är små skivbolag, drivna av eldsjälar, som bryr sig mest om musiken och som värdesätter sina artister. Så, vad kan det ha varit som Vita Bergen gick igenom 2016, det som nästan kändes overkligt? En av händelserna som William minns tog plats på en alptopp.
        - Vi hade några spelningar i Schweiz och hade en halvdag ledigt, så vår trummis Gustaf och jag sov 8 timmar mindre än resten av bandet och hoppade på ett tåg upp till Engelberg där vi tog oss upp till en topp med några pensionärer. Jag har alltid gillat berg, och pensionärer.

En del av det äventyrliga året 2016 vistades Vita Bergen också i USA och det de gjorde där kommer eka vidare in i 2017.
        - Vi spenderade några veckor i Los Angeles där vi skrev klart vårt album. Vår publisher har sitt huvudkontor där och ville att vi skulle komma över. Vi hade lite möten, träffade lite andra artister och låtskrivare och satt i lite studios och så. Bland annat med en rätt stor Death Metal-artist. Det var väldigt lyckat och resulterade i lite saker som jag inte kan berätta här.
        Vad som hände mellan Vita Bergen och en relativt välkänd dödsmetallartist vore väldigt spännande att få veta, men som sagt är inte detta rätt plats för den vetskapen. Det får vi ta reda på själva under året som kommer. Under 2016 var Vita Bergen med om ytterligare ett metal-relaterat ögonblick som vi refererar till som »Motörhead-båten«. Bandet råkade hamna inför en publik som ville höra helt annan musik än deras.
        - Motörheadbåten är bara för sjukt. Vi hinner inte alltid ha full koll på vad det är för ställen vi spelar på, tider och plats och så vidare står i en app vi har. Just denna spelning var på en båt som var full av mestadels alldeles för berusade medelålders män som skrek att vi skulle spela metal-covers. Vi spelade till slut ett intro till en hårdrockslåt för att inte vi skulle få en sko kastad i huvudet.

Efter ett år med höga alptoppar och låga Motörhead-dalar summerar William Hellström de mest minnesvärda höjdpunkterna:
        - Det jag kommer minnas bäst från 2016 är antagligen alla de extremt roliga timmar vi spenderade i vår turnébuss. Vi har säkert gjort hundra stopp på Autobahn i år. Och alla festivaler. När vi för första gången fick bo på lyxhotell och spela för 4000 personer. Det kommer man nog inte glömma. Men inte heller när vi hade kört i 18 timmar och spelade utomhus på Olympiastadion i München för typ 15 personer i hagelstorm. Det var fan också något att berätta för barnbarnen. Eller när vi spelade i Kosovo och blev inbjudna till Svenska Ambassaden och fick prata lite politik och blev bjudna på prinsesstårta. På natten guidades vi runt på olika undergroundställen i Kosovo av någon slags klubbguru som visade oss en bisarr värld och bara viftade med fingrarna överallt. Han var Kosovos Joel Ighe. Vi firade också lite extra när en singel vi släppte kom 2:a på den tyska singellistan och slog Coldplay, Red Hot Chili Peppers och Radiohead.

»Vi lever i en fragmenterad värld där det är extremt svårt att nå varandra. Ideologierna är döda och vad folk tycker väger i många situationer tyngre än ren fakta. Alla snabba kickar gör det svårt att se vad det är som egentligen betyder någonting.«

William Hellström om skillnaden mellan nu och då

Vita Bergen spelade i somras på Stay Out West, Way Out Wests gyllene efterfest som spänner sig över hela Göteborg och hela sommarnätter. Som alltid är jag intresserad av vad en stad kan ha för inverkan på musiken som kommer därifrån.
        - Hela bandet är från Göteborg från början och jag bor kvar här, säger William. Jag vet inte om jag någonsin kommer lämna den här stan. Kanske flyttar till någon avlägsen plats i bergen i Frankrike någon gång. Jag växte upp i Hovås som är en förort till Göteborg och jag är rätt övertygad om att den musiken vi har vuxit upp med - Håkan, BD, The Knife, Bad Cash, The Plan och så vidare - har satt sina spår i den musiken vi gör. Vi gick på samma skola som en hel del av dem jag nämnde ovan, fast 10 år senare. Sedan ligger vi ju på samma skivbolag som Håkan och jobbar med samma människor och producenter, så det kanske finns ett stänk av det någonstans. Det fanns en tid då de lokala hjältarna betydde mycket.
        Det är fint att höra hur en musikant har hjärtat i sitt ursprung och visst kan influenserna ibland höras, även om de vridits om tack vare en egen vision. Efter att ha släppt singeln »J« i slutet av förra året vankas det i år ny musik från Vita Bergen. Jag hoppas personligen på att influenserna kommer luta mer mot den anonyma, relativt stora Death Metal-artisten som William stötte på i USA, men det är i nuläget oklart om det kommer bli så.
        - Det [ett nytt album] är nästan klart. Färdigskrivet. Det kommer hösten 2017 och kommer låta som »J« – mer ärligt, mer pop, inte så skränigt, vi har inte lika mycket att bevisa längre. Det kan låta konstigt – men man kanske får något slags lugn när man fått vara med om det vi har varit med om ändå. Då var det allt för konsten och jag offrade mycket för det. Eller allt egentligen. Vi lever i en fragmenterad värld där det är extremt svårt att nå varandra. Ideologierna är döda och vad folk tycker väger i många situationer tyngre än ren fakta. Alla snabba kickar gör det svårt att se vad det är som egentligen betyder någonting.
        Det kanske är som William Hellström säger, kanalerna mellan våra individuella medvetanden kan just nu vara mer igentäppta än någonsin. Lever man med inställningen att ens kreativitet inte längre är en metod för att nå ut till andra människor, då är det den värld man finner sig själv i. Men, det finns fortfarande individer där ute som lever varje sekund för sin konst och känner hur själen strömmar ut genom den, det handlar bara om att leva med en sådan inställning. Kanske missuppfattar jag vad William Hellström menar, kanske når vi inte varandra genom fråga och svar.

Foto: Sarah Cooper.

Oavsett inställning till livet har William och Vita Bergen uppenbarligen upplevt ett intressant 2016. Vad kan förväntas av 2017 efter ett sådant år?
        - Det kommer nog bli som 2016 fast mer av allting. Eller så går allt fullständigt åt skogen. Men vi har en inledande Europaturné i januari och sen skall vi släppa första singeln från nästa album. Det känns fruktansvärt roligt. Allt kommer växlas upp, vi har jobbat med lyxiga producenter den här gången. Det kommer bli ytterligare en trip till Los Angeles under 2017 och sen kommer det bli festivaler i Europa och Sverige i sommar om allt går vägen. Jag har också börjat fokusera lite på filmmusik och håller dessutom på med ett filmmanus själv som kanske blir färdigt snart. Det blir nog faktiskt ännu lite roligare än 2016 om man tänker på det.

8 januari 2017