Violet Cheri’s Egna Väg


Broder Daniel-kära bandet Violet Cheri är på uppgång. Är det ett kosmiskt sammanträffande att Profets Elizeth Casal-Eriksson mötte dem några veckor innan Henrik Berggren släppte sin solosingel? Det är oklart. Sångaren och frontmannen Daniel Hoff är en fusion av sin, som han säger själv, excentriska mor och Henrik Berggren om du frågar Profetskribenten. Med låtar som »My Own Way« och »Trouble« har Violet Cheri skapat sig en egen fanbas av meningsfränder. På Kafé 44 fick Elizeth Casal-Eriksson och Profets fotograf Anna Lönn möta gänget bakom Violet Cheri, de som slår tillbaka mot mobbare, berättar sin egna story och är jävligt ärliga på vägen dit.

Utan att sätta Violet Cheri i ett oförtjänt säte och minimera dem till något efterliknande fenomen, så vill jag ändå lyfta tidlösheten i svensk musik som de delar med Timo Räisänen, Håkan Hellström och Broder Daniel. De grymt känsliga texterna och användandet av instrumenten som hjärtslag och pulserande ådror.
        Då ska jag börja med att konkret berätta vilka Violet Cheri är; indiepoprock-bandet består av Daniel Hoff på sång, Kimie Valentin på leadgitarr, Johannes Gudding på bas, Simon Bengtsson på kompgitarr och Melker Höckert på trummor.
        Daniel är den enda i bandet som ursprungligen kommer någon annanstans ifrån än Stockholm.
        - Jag är från Sölvesborg i Blekinge. Sölvesborg är känt för två saker, Sweden Rock Festival och Jimmie Åkesson. Jag har alltid känt att mitt mål med Violet Cheri har varit, att förutom att få de människor som mobbade mig att känna att de hade fel, att inte förknippa Sölvesborg med Sweden Rock eller äckel-Jimmie utan med Violet Cheri.

Foto: Anna Lönn

Violet Cheri’s grundpelare, Danieĺ och Melker, träffades på Emmabodafestivalen 2013 av den simpla anledningen att båda bar kavaj i 40 graders hetta, vilket låter som ett sympatiskt sätt att träffa en annan människa på.
        - Vi hade slagit upp campet och var grisfulla på en timme, så såg jag den enda andra personen på Emmaboda med kavaj, vi blev kavajkompisar och hängde hela resten av festivalen, berättar Melker Höckert.
        Efter Emmabodas slut flyttade Daniel upp till Stockholm och hade på festivalen hunnit skaffat sig en bandmedlem och flickvän. Väl uppackad i öarnas stad kom Johannes Gudding in som basist, sedan Simon via en »Broder Daniel Forever«-grupp på facebook. Kimie var sist men inte minst i ledet på att göra entré i bandet. De har sedan dess hunnit släppa EP:n »Youth« innehållandes fyra demos. En av dem, som är bandets (och mig egen) favorit, »My Own Way« handlar om Daniels ADHD och hur en hanterar livet med det.
        - Ingen berättar för en att man kan sitta där och vara 33 år med soc-bidrag. Man får bara höra att man ska studera, få jobb, skaffa familj. Men vad händer om det inte blir så? säger Daniel, låtskrivare i bandet.

Foto: Anna Lönn

Violet Cheri - ett excentriskt gäng, på fem medlemmar, vars spelningar och musik är lika ens egna känslo-upp- och- dalgångar. Simon Bengtsson har jag tidigare haft ett samtal med om Violet, där han berättade om en spelning där Daniel blev så arg på att medhörningen inte fungerade att han skallade monitorn. Har inte ni också känt så? Att bara skalla något eller någon som ni är arg på, att agera på ett så rått sätt? Så impulsivt och skönt, men smärtsamt samtidigt? Det för mig är Violet Cheri. Deras nya EP är in the works och jag kan inte längta mer! För nu känner jag min råaste känsla.

26 Februari 2017