Swedish Tiger Sound och kärleken till Reggae

Patrik Arve skolar Profet i läran om soundclashes, dubplates, riddims och andra unika delar av reggaekulturen. Både med Teddybears och Swedish Tiger Sound är han en frekvent besökare på Jamaica, där han lyckas söka upp öns största musikaliska legendarer. Möt Tigermannen med nio liv och lika många, om inte fler, järn i elden.

Jag träffar Patrik Arve några veckor innan han ska inta scenen på Twang med Swedish Tiger Sound, under Profets releasefest. Projektet är ett av många band som Arve balanserar med ett liv som trebarnsfar och vegansk aktivist. Utöver den svenska tigern själv medverkar flera gästrappare regelbundet när Swedish Tiger Sound spelar upp sitt reggaemangel inför publik.


  

Panther

- Toffer och Rodde [Infinite Mass, Latin Kings] är med live. Fast Rodde heter ju Panther i det här projektet. Och sen en kille som heter Emil Nilsson som kallas Iron Jaguar.
Har han tagit det namnet bara för Swedish Tiger Sound?
- Nej, det är jag som hittat på det, alla ska vara kattdjur, förutom Toffer som får ha sitt vanliga namn.
  Swedish Tiger Sounds album »GRRR« innehåller låtar där andra artister också hörs. Skivan är upplagd som ett mixtape där spåren byter av varandra snabbare än på en vanlig fullängdare. Där finns sånger med Britta Persson, Daddy Freddy, Red Fox (som tidigare sjungit med Teddybears) och Pampidoo (som medverkar på spåret »Intelligent«). Arve har lätt att plocka fram anekdoter om de gamla reggaerävarna, den ena svårare att hitta än den andra.

Toffer


   - Daddy Freddy är en analog jävel, sjukt svår att få tag på. Han bor i England, och inte ens i London. Honom hittade jag via en producent som heter The Bug. Hur vi hittade Pampidoo är också en bra story. Jag är ju reggaefreak, jag har varit det länge, och även om man är reggaemupp är han ganska obskyr. Han släppte en låt typ 1986 som heter »Synthesizer Voice”. Honom har jag alltid velat ha med på en låt. Jag har letat efter honom med Teddybears, vi har ju en lyxkran på Jamaica som kan få tag på alla artister men hon sa att det var omöjligt att hitta honom. Så jag och Rodde tog en sista-minuten till Montego Bay och åkte bil därifrån till Kingston för att fortsätta leta. Efter en vecka behövde jag åka hem för att spela med Bröderna Lindgren men Rodde var kvar. Så ringde Rodde och sa »Jag har hittat Pampidoo!«. När vi är på Jamaica spelar vi alltid in artisterna på hotellrummet så när de skulle mötas på Roddes rum kom en ung snubbe och sa »Tjena, det är jag som är Pampidoo.«. »Jaha« sa Rodde då, »jag letar efter den gamla Pampidoo«. »Okej« sa snubben, »jag vet var han är, han står och säljer soppa där borta i gathörnet«. Så Rodde hittade den riktiga Pampidoo och spelade in honom. När jag spelar in med reggaegubbar får det inte vara några homofobiska texter.
Är det vanligt att sådant förekommer?
- Ja, jag har jobbat mycket med Jamaica-lirare och då handlar det ofta om att bögar är dåliga. Homofobigrejen är ju helt förkastlig, I hate that shit, så det vägrar jag ha med. Då får jag säga till. De värsta går inte ens att jobba med. Det finns en HBTQ-rörelse på Jamaica som heter JFlag, vi brukar kolla med dem så att reggaegubbarna är okej att jobba med. De flesta har gjort avbön, de har gjort homofobiska grejer tidigare men bett om ursäkt nu.

Jaguar

- Jag vill hellre ta upp att jag är vegan och så där, lite mer intelligenta texter. Så Pampidoo [den gamle, riktiga Pampidoo] sjöng »Intelligent, Intelligent« och började rabbla upp en massa grönsaker. Som kassava och andra jamaicanska grönsaker som jag inte ens känner till. Och sen pratade han om att röka hasch i och för sig. Och att man ska läsa böcker. Så jävla mäktigt. Sen är Vegas med också, på en Dubplate. Vet du vad en Dubplate är?
Jag har hört en Swedish Tiger Sound-Dubplate men jag vet ärligt talat inte vad det är!
- Inom reggae när man är DJ, när man har ett Reggae Sound som det heter, då kan man be en artist spela in en exklusiv version av en låt där de nämner ditt namn. Det är det som är så grymt när man är reggae-DJ, istället för att höra Nirvana om och om igen så känner man igen låten men man hör att det är en annan text, som handlar om den som spelar låten. Det finns ytterligare en grej som heter Soundclash, då möts två Reggae Sounds och tävlar mot varann. Jag spelar en Dubplate och flashar, »kolla vad jag har!«. Sen spelar den andra och så tävlar man inför publik och domare.
Har du kört Soundclash på Jamaica?
- Nej, inte på Jamaica men i Sverige. De försökte styra upp Soundclash-SM på Uppsala Reggaefestival för några år sedan. Då hade jag så få Dubplates, bara femton stycken och det kommer man inte så långt med. Rodde är med i Europas största Reggae Sound, Topaz, de har typ 400 Dubplates. General Levy [Engelsk Ragga-DJ] är med på »GRRR«, på en Dubplate som jag spelade in och la över min egen Riddim. På Jamaica har det sedan 60-talet släppts 10 Riddims i veckan, någon gör musiken och sen sjunger tio personer på samma skiva. Förut när jag köpte en reggaeskiva så trodde jag att det var samma jävla låt tio gånger men det var ju bara en Riddim. »Animal Thing« är en Riddim som jag har gjort där jag har tio gubbar som sjunger på samma låt, som jag ska släppa snart.

Arve

Arve uppskattar att Swedish Tiger Sound har funnits i ungefär tre till fyra år. Hur han hinner skapa reggaemagi när han inte spelar punk med Krösus eller bit-rock med Teddybears, det är fantastiskt imponerande. På frågan om hur Swedish Tiger Sound egentligen uppstod svarar han:
- Jag gör ju låtar hela tiden och har gjort det under ganska lång tid. Så man samlar på sig en massa skit som bara ligger i datorn. Jag kände att »Det här är ju bra, jag måste göra något av det här«. Istället för att det ska ligga och ruttna i datorn vill jag ju visa upp det.
Är de låtarna något du inte får utlopp för i dina andra band?
- Lite så är det. I Teddybears är jag bara en tredjedel, så då får jag kompromissa med andra. Det är så mäktigt när man får göra exakt vad man vill, inga regler. Jag bestämmer allt själv och det spelar ingen roll om det blir en hit. När jag gör låtar har jag inte i huvudet vad det ska bli för något, jag börjar trycka på någon knapp och sedan händer det. Jag har ju så många olika band med olika stilar, jag gillar typ all sorts musik. Det är väl mitt eget fel att det inte finns någon röd tråd, det kan bli lite spretigt. Det är lite svårt att kränga skiten.
Det är intressant att du säger att det är svårt att sälja Swedish Tiger Sound, alla jag pratar med om musiken tycker väldigt mycket om den.
- Alla jag möter tycker det är bra men det är ingen som vet om att det finns, det är det som är problemet.

Swedish Tiger Sound


Vad tror du det kan bero på?
- Jag vet inte, jag lägger upp det på Facebook och då når det 200 personer, svarar Patrik Arve och säger att han är »helt hjärndöd när det gäller att få ut musiken, jag antar att internet är viktigt«. Samtalet kommer in på hur Swedish Tiger Sound från första början hamnade på skivbolagen Woah Dad och Chrysalis.

- Klas Lunding [Stranded, Telegram Records] signade mig direkt när jag spelade upp mina grejer för honom. Klas är en av de få som jag diggar i musikbranschen, han hajar musik på samma sätt som jag, berättar Arve med hörbar respekt i rösten.

Varför Swedish Tiger Sound inte är ett större namn i musikens Sverige är för mig ett mysterium. Patrik Arve själv gissar att en anledning kan vara att en LP upplagd som ett mixtape helt enkelt inte föll i så god jord när »GRRR« kom ut förra året. När han släpper sitt nya album »The Intelligentsia«, som utlovats till innan sommaren, hoppas Profet att han får den uppmärksamhet som Den Svenska Tigern sannerligen förtjänar.