Rome Is Not A Town, Alingsås Är Inte En Kranskommun

Profets Filip Lindström talar med det tykna Göteborgsbandet Rome Is Not A Town tidigt en lördag och glider osökt in på ämnen som broar i Serbien, potatis, trummaskiner och inspelning av ett nytt album.

I en intervju med Duds från Manchester och Girl Sweat från Leeds fick jag nyligen ett smakprov på den nordengelska humorn; torr, ironisk och alldeles underbar. När jag intervjuar den göteborgska kvartetten Rome Is Not A Town får jag exempel på den svenska motsvarigheten, som inte alls liknar den västkustska skämtsamheten som kan förväntas. Den charmigt torra tonen må komma ifrån att jag pratar med Kajsa Poidnak (gitarr, sång), Susanna Brandin (gitarr), Caroline Kabat (trummor) och Emma Wättring (bas) tidigt en lördagsförmiddag. Vi låter det vara osagt men det känns som att både jag och bandet kan ha tagit oss både en och två aftonöl kvällen innan.
        Rome Is Not A Town har just släppt fem låtar samlade under namnet »Careful Like You Cared« och åkt på turné med Tiger Lou. Det var inte första gången som Rome Is Not A Town begav sig utanför Sveriges gränser, tidigare har de varit i Serbien, Tyskland och Danmark. I mitt omtumlade morgonen-efter-aftonöl-tillstånd tycker jag det är väldigt intressant att höra hur de mottogs i Serbien, med tanke på att jag bara tycker mig höra om hur stora svenska band är i Tyskland. Serbien hör man sällan mycket om.
        - Vi gjorde bara en spelning i Serbien, men den mottogs skitbra, säger Susanna.
        - Det var i Belgrad. Jag kommer inte ihåg vad stället hette men det låg under någon slags bro. Eller bredvid en bro, säger Caroline och försöker minnas om Rome Is Not A Town spelat under en serbisk bro eller ej.
        - Eventuellt under en bro, konstaterar Emma och intygar att jag gärna får citera henne på det uttalandet.
        Förra utomlandsturnén gjorde Rome Is Not A Town på egen hand, så att spela med Tiger Lou blev en ny upplevelse.
        - Det var ett gött gäng, det var kul att vara ute så länge med samma människor och lära känna varandra. Det var också lyxigt att få vara förband, till ett band som är så stora i Tyskland, säger Kajsa.

Rome Is Not A Town från vänster: Emma Wättring, Kajsa Poidnak, Caroline Kabat, Susanna Brandin.

»Careful Like You Cared« har tagits emot med öppna armar, med fina recensioner såväl utomlands som här hemma.
        - Det är kul att folk är peppade på sådan slags musik igen. Det har varit så mycket Avicii och hip-hop, nu kommer Göteborgsrocken. Mindre trummaskiner, mer gitarr, säger Caroline.
        Som utomstående känns det som att Göteborgsrocken alltid står högt i kurs, den anrika indietraditionen förs hela tiden vidare och utvecklingen tas framåt sakta men säkert. I en intervju från 2014 sa Rome Is Not A Town efter att ha funnits i ett drygt år att de skulle se vad som händer med bandet. Kan den kravlösa inställningen ha förändrats sedan dess?
        - Det känns precis likadant, vi får se hur det går, säger Susanna.
        Jag får höra att det är lättare att jobba på det sättet, att inte bygga för stora luftslott som kan rämna ner i besvikelse. Samtliga medlemmar i Rome Is Not A Town spelar eller har spelat i andra band och för vissa har sådan mentalitet haft negativ effekt. Det är inte bara den torra humorn som Rome Is Not A Town har gemensamt med Duds och Girl Sweat, även i Manchester och Leeds spelar alla med alla. David Richardson, boss för Duds bolag Maternal Voice, sa nyligen i en Profet-intervju att det beror på att man inte har något bättre för sig där än att spela musik. I Göteborg är det mer av ett sätt att umgås. Jag har fått för mig – precis som jag är fast bestämd vid att svenska band är stora i Tyskland – att det i Stockholm är vanligare att ha ett band som man håller fast vid. Jag kanske har fått det om bakfoten, men när jag lägger fram teorin över telefon får jag en kvick kommentar tillbaka från göteborgarna:
        - Man kanske inte behöver vara så många personer när man har trummaskin och syntar.

Det har inte alltid varit så att medlemmarna i Rome Is Not A Town har umgåtts i kretsar där man spelar i varandras band och går på sina vänners spelningar. Under tonåren var det inte lika lätt att träffa likasinnade som också ville spela musik, kanske beror det på var uppväxten skedde.
        - Det är ingen av oss som kommer ifrån innerstan, vi är kranskommunskids.
        Eftersom jag själv kommer ifrån en kranskommun känner jag igen känslan av att längta dit musiken finns, även om jag hade turen att träffa många musikaliska kranskommunskids när jag växte upp. Runt om Göteborg hände tydligen inte så mycket i musiksammanhang.
        - Ibland kom Diggiloo-turnén till Alingsås, säger Susanna om sin hemstad.
        - Fan vad jag diggade Potatisfestivalen när jag var liten, säger Kajsa. Det är ett sådant där tivoli som man plockar upp ur en låda, och så kan man skjuta vattenpistol och vinna gosedjur.
        - Alingsås stora stolthetsfestival, berättar Emma.
        - Han som tog potatisen till Sverige [Jonas Alströmer] bodde i Alingsås, delger Susanna. I mitt post-aftonöl-töcken väljer jag att fråga om Susanna är extra stolt över potatisen, med tanke på att hon kommer ifrån Potatisstaden, och jag möts av fler skratt.
        - Vad pratar vi om egentligen? utbrister Susanna, men svarar för att avsluta samtalsämnet: Ja, jag älskar potatis.
        Susannas motfråga är helt klart befogad, jag ursäktar mig och bestämmer mig för att prata om något annat än rotfrukter. För att vända på steken och prata om något annat – ta upp en het potatis så att säga – frågar jag Rome Is Not A Town om hur 2017 kommer se ut. Rotfruktsfrågan verkar vara förlåten och det tycks trots allt som om jag ännu inte satt min sista potatis. Bandet svarar om varandra om vad som komma skall:
        - Platta! Vi håller på att spela in den nu och hoppas att den ska släppas någon gång under 2017, till hösten kanske.
        Tidigare inspelningar har Rome Is Not A Town gjort helt själva. I intervjun från 2014 nämns det att medlemmarna turats om med att trycka på rec, justera mickar och sätta på kaffe. På den kommande skivan har saker förändrats.
        - Nu har vi andra som trycker på rec. Ibland justerar vi mickar också, när det låter för dåligt, säger Caroline.
        - Det är viktigt att det blir så som vi vill att det ska låta, säger Emma. Vi har hittat bra personer som förstår hur vi vill låta.

Den nya skivan kommer enligt Rome Is Not A Town inte låta likadant som EP:n »Careful Like You Cared«. Några av låtarna kommer möjligtvis sticka ut ifrån det som bandet blivit kända för, men i stort kan vi räkna med att känna igen oss när skivan väl släpps, förhoppningsvis om ett drygt år. Till dess kan vi hålla tummarna för att Rome Is Not A Town får Gaffa-priset för Årets Genombrott och Årets Liveakt, samt att de kanske kommer framträda på Potatisfestivalen 2017.

27 december 2016